Teater = Terapi?

Ja, då sitter man här igen klockan tio över ett på natten. Jag borde kanske gå och lägga mig, ska ju upp lite tidigare än vanligt imon för att hämta min soffa. Men jag har svårt att somna innan klockan två oftast. Det kommer nog bli jobbigt när och om jag får ett jobb som kräver tidiga mornar... Men det är ett senare problem.

Det gick bra på teatern förut, både på den jag hoppade in för Hanna på och våran egen. Det är lite som en fristad att komma dit varje måndag, träffa dessa okomplicerade människor och bara glömma av sig själv och sitt liv för två timmar och leva sig in i en roll, avreagera sig och få ny energi igen som man förhoppningsvis kan leva på i några dagar. Jag ser teater som en form, eller min form av terapi. Jag vet att den används i vissa lägen som just terapi. Man upptäcker så mycket om sig själv, vågar spela ut och agera och komma i kontakt med sina känslor även om det inte är "en själv" som direkt säger kanske vad man vill säga. Men man får ut frustration och andra känslor på ett nyttigt och bra sätt. Jag skulle varmt rekommendera drama och teater för folk som vill eller behöver på annat sätt få ut känslor eller avreagera sig, eller bara vara nån annan för en stund.

Det är jobbig med känslor oxå, då jag som är en ganska känslig person emellanåt känner lite för mycket åt båda hållen. Vad jag menar är att jag kan ibland ta åt mig av saker som andra människor kanske inte ens tänker alls på. Jag kan oxå ha en viss tendens att läsa in och analysera för mycket i många saker, det kanske dock är en kvinnlig tendens som många tjejer gör. Men ändå. Det är jobbigt när man påverkas så mycket av det. Ibland kan jag liksom bara gråta rakt ut, utan att något egentligen är fel. Jag kan liksom inte sätta fingret på varför jag känner mig ledsen och vill gråta eller skrika, eller nåt annat. Det är nog den jobbigaste känslan. Den där olustiga, konstiga, tomma känslan som man inte vet vad den betyder. Man känner sig nere eller deppig, fast allt kan vara bra och inget egentligen är fel. Men på nät j-a vänster så känns det ändå så himla fel! Ibland önskar jag att man kunde operera bort den delen i hjärnan som känner känslor! Men det går ju inte, och det skulle ju vara himla jobbigt den dagen man faktiskt vill känna. Som när man blir kär i någon till exempel. Eller när man lyckas med något som velat och längtat länge efter. Ja eller nåt annat som på nåt sätt framkallar "lyckliga" och "varma" känslor. Då glömmer man oxå oftast av att man ens hade den där konstiga känslan... så jag tor nog att jag behåller mitt känslo centra ett tag till. Kanske tills jag fått mitt hjärta krossat ännu en gång...för lycko känslan som infinner sig innan man blir "krossad" är så underbar... Ja ja. That's just life I guess...

Hade velat skriva mera, men ska kolla på Arkiv X och sen gå och lägga mig. Imon är en ny dag med nya utmaningar...

Vi ses imon! Eller nån annan dag!

XoXo - Frieda K*

Här nedan får ni lite bilder från helgen med teatergruppen på Koster...Enjoy!

Vardagens tomhet återfinner sig i själen...

Hej!

Nu är jag tillbaka i gbg efter en helg på en ganska så öde ö, Nordkoster som jag varit på över helgen med min teatergrupp. Det var underbart! Och så skönt att få komma iväg, bort från storstaden i några dagar. Man känner redan när man kommer dit där vi var att luften är så mycket renare och fräschare där. Trots att det var ganska kallt och lite blåsigt, så var vi ute väldigt mycket. Det var så fin natur, höstens alla färger låg som ett konstverk framför oss.

Vi kom dit på fredagen och käkade räkor, drack vin och tjötade. Vi skämtade innan vi åkte från gbg att "Shit, tänk vilken film detta hade blivit, sex vänner åker iväg en helg till en öde ö för att festa och umgås, det är Halloween helgen dessutom." Ja det är ju som upplagt för vilken "bra" skräckis som helst. Och vi spelade faktiskt in en "liten" film på ca 15 min. Hmm, väldigt "low-budget" får man väl säga. Vi hade tre digitalkameror och ett minneskort på 1G. Så vi filmade med och utan ljud, inget manus men våran fantasi och det faktum att det var Halloween och våran fantasi flödade. Det blev en Zombie film. He he. Hanna fick vara Cassandra, en snygg zombie som följer med sin kille att träffa hans fem fyra kompisar över helgen. Det hela slutar med att hon dödar allihopa, för hon är en Zombie - I lyxförpackning. Ja, det kanske inte låter så himla bra. Men det är roligt för oss att se den, då vi gjort den själva. Även om det skådis insatserna inte är de bästa. Vi var ju både fulla, utan manus och kasst ljud så vad förväntade vi oss. Men roligt var det!

Ja, drickande blev det oxå och god mat. Kanske lite för mkt godis, alkohol och onyttigt. Men det tar vi igen idag. Om en stund ska jag som alltid på måndagar, till gymmet. Normalt sett så brukar jag och Hanna gå ihop, och sedan åka till teatern. Men idag så har hon skol arbeten att jobba med så det blir bara jag. Plus att jag ska hoppa in för henne som dramalärare och ha hand om hennes teaterbarn som är precis innan vår egen teater lektion. Det är lite skrämmande, för jag är ingen "lärare" och brukar inte undervisa. Men det är oxå spännande. Det går nog bra! Jag skriver mera om det ikväll!

Jag har lite annat jag måste fixa innan jag drar mig iväg, men jag ger en lite längre "post" ikväll med mer tankar och lite fler bilder. Ni får en bild nu...en lite galen på oss när vi leker Twister!

See yah later!

XoXo - Frieda K*