Ja det kan dom faktiskt. Eller det får vi verkligen hoppas. Och nu pratar jag inte bara om mina "galna" drömmar utan allas drömmar, det kan vara vad som helst i princip. Att få det där jobbet man vill ha, en drömkille, att ha råd att åka på en rolig resa. Allt mellan himmel och jord. Även om mina drömmar tycks vara närmre himlen än jorden, i alla fall enligt vissa. Jag kollade på en film på femman tidigare idag, "Isprinsessan" som handlade om en tjej som drömde om att bli konståkerska. Hennes mamma hade väl lite andra planer åt henne men hon ville verkligen bli konståkerska. Så hon tog chansen. Jag fick lite tårar i ögonen då det på ett sätt påminner om min situation. Jag har alltid vetat att jag vill bli skådis, men inte vågat satsa då jag haft folk runt omkring mig som tyckt att jag ska göra nåt annat, vettigare som kan ge mig en stadig inkomst och som jag kan leva på. För vi vet alla att pengar måste man ha, och det är sant. Jag har försökt att tänka vad jag vill göra förutom skådespeleriet, vilket har resulterat i att jag har tre oavslutade utb och en utb som jag inte har fått nån användning för ännu, och tre års studielån. Ja så kan det gå när man förtrycker sina drömmar. Nu lägger jag inte skulden på nån annan, för det är faktiskt upp till mig att satsa. Men i lilla Sverige så är det inte alltid så lätt när man har "stora" och lite "annorlunda" drömmar, som jag. Men jag har insett, eller jag insåg nog för länge sen att jag kommer aldrig att bli riktigt lycklig om jag inte satsar helhjärtat, vilket ä vad jag tänker göra nu. Dock hade det varit lättare om jag haft mer pengar, varit rik eller liknande. Då hade jag kunnat gå på en "riktigt" teaterskola i USA som hade kunnat bli inkörsporten till skådis världen. Men nu är det inte så, så ajg får ta den lite längre och hårdare vägen. Men jag tror så här att om jag lyckas genom att gå den långa vägen så kommer nog framgången att kännas så mycket mer och så mycket mer äkta än om jag bara hade "fått" det lagt framför mig... Så jag tror att jag ändå nånstans föredrar den långa vägen.
Vad mer jag tänkte tillägga är att jag inte haft stödet för min dröm av min mamma. Vilket har känts hårt emellanåt, hon har velat att jag ska bli nåt "stabilt" som man kan få ett fast jobb på. Först nu tror jag att hon har insett hur mycket jag vill detta och vad jag verkligen är beredd att göra för att komma dit. Så jag hoppas att hon kommer vara stolt över mig när och om jag når mitt mål. Men det tror jag. Jag vet att hon innerst inne bara vill mitt bästa.
Oh, det börjar närma sig avresa nu. Och resfebern och saknaden kryper sig allt närmre. Jag börjar verkligen känna att det snart är dags. Skrämmande, spännande och ja alla andra stora känslor som jag inte kommer på namnet på för tillfället. Men tur att Facebook, blogg och andra Internet sajter finns då man kan behöva kontakten med sina vänner från Sverige då det är som mest ensamt där borta.
Nu ska jag om en stund in till stan för att träffa Sandra och kolla in Nyårs klänning. Även om nyår i år inte känns så vidare speciellt eller nåt jag egentligen längtar så himla mycket efter. Men det är att fira att ett dåligt år är förbi och förhoppningsvis ett mycket mycket bättre år komma skall.
Lova inga nyårslöften som ni inte kan hålla, själv tänker jag inte lägga nåra alls, då jag aldrig kan hålla dom ändå. Det är mitt nyårslöfte. =)
XoXo - Frieda K*
