Friday sweet Friday...

Ja så var det helg igen ja! Men denna helgen kan jag faktiskt njuta av, jämfört med de tidigare helgerna då jag inte gjort speciellt mycket mer än på veckodagarna. Denna helgen ska jag nämligen med min teatergrupp till Koster! Vi ska festa, umgås och kanske öva lite på pjäsen oxå. Vi får se vad det blir.

Det är sjukt hur snabbt tiden går ibland. Jag satt här och räknade dagarna och det är faktiskt bara 2 veckor kvar tills jag börjar jobba igen! Även om det är allt annat än heltid, men det är jobb minst två dagar i veckan i alla fall. Och även om det är på helgen så är det jobb. Det är det som räknas. Så tiden har gått rätt fort ändå. Och jag känner ändå att jag nästan har gjort någonting varje dag. Jag tror faktiskt att jag har tagit mig ut ur lägenheten minst en gång per dag. Även om det bara har varit för att gå till gymmet, affären eller en cykeltur. Det känns ganska bra. Jag har faktisktr väldigt svårt att sitta inne en hel dag och inte göra någonting alls. Jag får lite ångest då. Det känns som om att man slösar bort dagen liksom. Även om det är kallt och regnigt ute. Den dagen kommer ju aldrig att komma tillbaka! Den är borta för evigt. Tänker man i så stora aspekter så är det lätt att bli galen...

Jag satt och kollade igenom mina bilder på facebook igår kväll. Och snubblade över lite foton då jag hade lugg för inte så längesen. På vissa bilder såg det lite roligt ut, men på vissa så såg det faktiskt rätt snyggt ut. Så jag vet inte om jag borde klippa lugg igen kanske? Den är ju jobbig att stajla, oc när den börjar växa ut så får man hålla på och trixa med den. Men det ger ansiktet en snyggare form och själva håret blir mer en frisyr än att bara hänga ner på axlarna, som det gör nu. Även om jag trivs med det så. Jag vet inte. Är lite osäker. Jag avvaktar lite till. Eller vad tycker ni?

Kanske inte de bästa bilderna, men jag bara tog två som gick snabbt att hitta.
Nej nu ska jag börja göra mig i ordning, för snart bär det av mot Koster!

Vi syns efter helgen, på söndag skulle jag tro!
Ha det underbart!

Så vad säger ni? Med eller utan lugg?

Tål att tänkas på i alla fall...

XoXo - Frieda K*

Gymmet i all sin ära...

När jag tidigare idag besökte gymmet, Sportlife är mitt val, vilket är ditt? Denna gången var jag på Sportlife Almedal. Ett mycket trevligt, stort och skönt gym. I alla fall, när jag var där gåendes på mitt 25 min program på springbandet så slog det mig att gymmet är ett ställe där ALLA typer av människor möts. Och det är extremt underhållande att se vad folk har på sig och hur dom bär sig åt när dom ska träna. Efter ca 10 min på mitt band så klev det på en lustig kille på bandet bredvid mig. Han hade nog de kortaste, och tightaste shortsen jag sett på en man på länge. Det såg mycket roligt ut måste jag medge. Överdelen var oxå den något lustig, en svart nät liknande tröja som satt ja just tight. Jag kunde inte annat än att skaka lite lätt på huvudet och skratta för mig själv. Sen så kollade jag runt lite grann och på cross trainen snett framför mig så står det en tjej, hon var verkligen inte stor, hennes överarmar var som mina handleder, nej kanske lite större men inte mycket. Jag kan inte säga om hon hade någon sjukdom av nåt slag, men hon såg väldigt smal ut. Och denna lilla tjejen körde så hårt på crossen som att det var det sista hon skulle göra eller nåt. Det var inte lika roande som killen bredvid mig. När jag sedan började röra mig mot maskinerna och satte mig till ro, hur man nu kan kalla det så, men i alla fall till ro på magmaskinen. Så bredvid mig, jag ser bara personens kropp för huvudet var bakom maskinen, men jag kunde inte avgöra om det var en man eller kvinna. Kroppen var snygg som fan, men det kunde lika gärna vart en liten kille med perfekta muskler eller en tjej med perfekta muskler. Och det var en tjej. Men hon såg väldigt manlig ut i ansiktet, ja inte för att detta var nåt spec att ta upp. Men jag vet inte om det störde mig eller inte. Jag kunde inte sluta att titta mig omkring i alla fall, och kolla in just hur hårt många människor på gymmet pressar sig själva för att komma i form. Det fick mig att undra, är det värt det? All den tid och press vi lägger på oss själva för att få en snygg kropp med snygga muskler? Jag gör det ju skälv, så i mitt fall så får det väl bli ja. Men samtidigt så tycker jag att det är jobbigt att det är så här. Man kan inte hjälpa att bli påverkad på ett eller annat sätt. Och även om man säger att man inte ska jämföra sig med andra runt omkring så kvarstår det faktum att för mig kommer det alltid att vara så. Hur mycket jag än intalar mig själv att jag är bra som jag är, så kommer en del av mig, tyvärr den delen som oftast tar över att fortsätta att säga; "Nej, du kan bli snyggare, bara du fortsätter kämpa! Du kan bli lika snygg som de andra, fortsätt kämpa!" Ja, det är väl bara att ge efter antar jag...

Men samtidigt så är det rätt skönt att träna. Det frigörs ju en massa bra energier som gör att man blir piggare, gladare, orkar mera och det är roligt när man så småningom ser resultat! Vilket inte har hänt med mig ännu. Men jag får väl ge det lite mera tid.

Vad händer i helgen då?

Jo, jag ska till Koster imon med min teatergrupp! Det ska bli roligt. Vi ska umgås, festa och repa lite inför pjäsen som vi ska spela upp i dec. Pjäs kan man väl inte kalla det, utan mera farsm nej inte det heller, revy av nåt slag. Hur som helst så heter den "Himlen kan vänta." Idé och manus av: OSS! Japp, vi har skrivit den helt själva. Från idé till så småningom, färdig produktion...vill ni ha ett litet smakprov? Ja okej då!...

Här nedan så är det från första scenen när "Malin" (Hanna) kommer till himlens väntrum, men kan inte riktigt förstå vart hon har hamnat och har svårt att acceptera sin död...

När man sitter så här på kvällen och skriver så är det tusentals tankar som snurrar i hjärnan. Jag hade gärna skrivit ner alla, men då hade nog ingen orkat läsa. Nyårslöfte! Ja, fast är det nån idé med sånna, man kan ju aldrig hålla dom ändå... Men jag ska försöka att hålla det detta året. Jag tror att det gäller att göra så rimliga löften som möjligt. Desto tråkigare och lättare, desto större risk är det att man faktiskt klarar av dom. Jag har några som jag har funderat över. Vad tycker ni att jag borde välja?

* Sluta röka helt och hållet, även vid fest tillfällen

* Innan nästa år är slut SKA jag ha fått MINST EN roll i nån slags tv produktion (lite orimligt kanske)

* Innan nästa år är slut ska jag ha träffat en underbar och go kille och inlett ett färhållande.

Nej men det är inte nyårslöften som jag håller på med nu. Det första kanske var det, men sen blev det någonting annat. Jag är nog inte helt klar med vad jag skriver... Det blir lite knäppt känner jag. De sista två är ju inget som jag egentligen kan ha någon "direkt" påverkan över. Det handlar mer om tur och just lycka...ja eller nåt. Talang oxå. Ja ja.

Jag tror att vi nöjer oss för idag. Jag såg att Smallville hade laddat klart! Spännande! Skall nog ta och kolla på det. Oh, nu kom "Mr Taken" in på msn oxå. Kan ju va lite trevligt. Varför jag kallar honom "Mr Taken" är för att han har ett förhållande men håller på och pratar med mig, och vi bestämmer att vi ska ses nån dag framöver. Mer än så tänker jag inte avslöja nu. Den historien tar vi en annan gång...

Vi syns imon! Sov gott.

XoXo - Frieda K*

Sweden VS America

Jag hade svårt att somna igår trots att jag var riktigt trött och blundade ifrån Arkiv X som jag normalt sett håller mig vaken till för att kolla på kl 01.30 varje kväll. Har man inget jobb att gå till så behöver man ju inte gå och lägga sig så tidigt, eller? Anledningen till varför jag hade svårt att sova var för att tankarna flödade i mitt huvud. Tankarna om hur mycket mitt liv faktiskt kommer att förändras när jag åker till USA. På flera olika sätt. Vissa saker som har varit självklara här "hemma" kommer inte längre att vara så självklara. Och vissa saker som Sverige har "hämmat" kan jag nu få utlopp för i USA. Jag vet dock inte om jag såg positivt eller negativt på alla dessa förändringar. Kanske lite både och. Jag tror att nu när jag är här så förespråkar jag lätt alla fördelar med att vara i USA och vad man kan göra där, som man inte kan göra här. Men när jag kommer dit tror jag att mina "svenska" sidor kommer att komma fram utan att jag tänker på det. Då jag ändå, innerst inne är svensk. Jag tänkte att jag skulle lista lite "pro's" och "con's" med Sverige och Amerika, alltså fördelar och nackdelar, eller negativit resp positivt. Ja kalla det vad ni vill. Men bara för att se lite hur allt kommer att förändras och bli annorlunda. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det, men jag gör ett försök...

Största förändringarna:

* Jag kommer att prata ett helt annat språk, kanske t.om börjar tänka på eng.

* Det kommer att vara sol och varmt året om!

* Jag kommer att kunna köra bil! Då körkort i USA endast kostar 300 kr! Och är busenkelt att ta!

* Folk kommer att prata med en överallt, på bussar, i affärer, i kön till kassan. You name it!

* Jag kommer inte att ha alla vänner och familj nära mig längre.

Ja det är väl de största både negativa och positiva förändringarna. Sen har vi alla regler och lagar som USA har jämfört med Sverige. Och att det mest kostar lite extra typ överallt. Så vissa saker som man tidigare har tagit för givet kan man inte längre räkna med. Som t.ex:
* Att skolan kostar mycket pengar, inte så mycket mer som jag trodde. Men ändå mer än vad den skulle kostar i Sverige.

* Att jag kommer att få betala för att tvätta, då det oftast inte finns tvättstugor i lägenhets husen. Utan man får gå till "tvätthus" och lägga i pengar för att tvätta.

* Att man måste se till att ha sjukhusräkning för blir man sjuk utan det, då jäklar är man nog skuldsatt för resten av livet.

* Det är skattetillägg på allt man handlar i butikerna, jobbig att hålla reda på det!

* Att man får se upp med vart man röker, att inte korsa gatan vid röd blinkande hand eller att man gör något annat "olagligt" som man lätt kan få böter för.

Oj, detta lät himla negativt. Men det finns en del positiva saker som man kan anamma oxå.

* Man behöver inte vara ett "freak" för att vilja bjuda ut en snygging mitt på ljusa dan, kanske på ett café eller liknande.

* Folk är inte hälften så skygga och tillbaka dragna i USA som i Sverige. Folk hälsar, är öppna och hjälpsamma på ett helt annat sätt.

* Det går snabbt att bli uppraggad, killarna behöver inte fem-sex öl för att ens gå fram att prata med en tjej.

* Det finns en bestämd ålder för att köpa alkohol, cigg och gå ut. 21 år. Inga mellan åldrar som 18, 20, 25, 30 m.m som vi har i Sverige.

Så frågan är om Sverige eller USA vinner fighten...det sägs ju att USA är "The land of dreams" och jag kan förstå vad folk menar. Även om dom har lagar som är så knäppa och idiotiska att man blir galen. Men ändå, jag vet inte. Sverige är Sverige och det är bra på sitt sätt. Men USA har möjligheter och ett öppet synsätt som många andra länder inte har. Vad jag menar med det är detta:

* Det faktum att i USA blir du inte dömd för att du har en stor och kanske lite oupnåelig dröm (som jag) och om du misslyckas är du inte misslyckad utan faktiskt lyckad, då du faktiskt vågade gå din egen väg, satsa på vad du ville trots att många hade åsikter om det. (I sverige är det tyvärr jäntelagen som sätter stopp för detta. "vad var det jag sa", eller "trodde du verkligen att du skulle lyckas" osv.)

Ja, så jag tror att i detta mån så vinner USA. Men Sverige kommer alltid vara mitt hem, och jag är oerhört stolt över att vara svensk och ha vuxit upp här. För låt oss inse fakta, trots att vi har mycket fel i vårt land så har vi det ändå jäkligt bra jämfört med många andra länder! Vi har så många självklarheter som många andra länder bara kan drömma om! Så vi ska vara glada och jobba för att få det ännu bättre!


Sist men inte minst slog det mig precis då jag pratade med min vän Madde i telefonen nyss, shit! Jag har en så oviss framtid framför mig! Jag vet faktiskt inte vart jag är om typ 2 år. Är jag kvar i USA? Har jag återvänt till Sverige? Är jag med i någon serie? Har jag kommit på att det är något annat som jag vill göra? Jag har faktiskt INGEN ANING! Det är både skrämmande men oxå väldigt spännande och roligt. På ett sätt vill jag inte ha min framtid helt utstakad framför mig. Jag vill leva lite på gränsen och se vart livets väg leder mig. Med mitt ordspråk i ryggen, "Det ordnar sig alltid, på något sätt" så tror jag att vägen kommer att leda till något mycket bra tillslut...

The road towards the unknown future...

Another one down, two more to go...

Ja, det blev tillslut en skön fika med lilla Sandy efter att hon långt om länge hade blivit klar med sitt arbete. Vi drog till Fröken Ohlsson först men det var så mkt folk där så vi gick till Condecco istället. Ett mysigt café tycket jag, men lite överpriser kanske. Ja ja, vilket café är egentligen billigt nu för tiden? För fattiga lilla mig så är inget café billigt just nu.

Men innan jag mötte upp Sandra så när jag gick där i Nordstan för mig själv med mina lurar på mig så är det någon som vinkar, och då sitter Linda och hennes mamma på cafét i Nordstan och fikar. Oj vad mycket Café det blev nu, men strunt samma. Ja där satt dom och hade det trevligt. Linda ska ha barn snart oxå! Så sjukt att det har gått så fort, men det har det. Den 13 nov är det beräknat att hon ska poppa ut den lille... jag väntar med spänning på att få bli plast moster...då vi är styv syrror. Alltså för er som inte vet så har våra föräldrar haft ett förhållande, vilket gör oss till låtsas syskon eftersom vi inte har samma blod eller samma föräldrar men min pappa och hennes mamma har bott tillsammans och varit ett par och det var oxå så vi lärde känna varandra. Och eftersom jag inte har några syskon så är Linda min syster. Ironiskt nog är vi lite lika oxå...det är ganska roligt. Då kan folk ibland tro att vi faktiskt är syskon. Dock säger vissa av våra vänner att vi inte alls är lika. Ja ja. Men så är det i alla fall. Vad jag ville komma till med detta var bara att det är så lustigt när man bara stöter på folk sådär...tycker jag i alla fall.

Ja, tillbaka till besöket med Sandra. Hon berättade nyheten, ja för mig var det det i alla fall. Att hon och Adde oficiellt är ett par! T.o.m på facebook, denna underbara sida, så är deras resp. status uppdaterad till "in a relationship" och så med varandra då. Jag kan inte annat än att säga GRATTIS! Det är verkligen roligt! Hon verkar tycka om Adde oerhört mycket, och jag har sett dom tillsammans många ggr och dom ser verkligen kära och oerhört söta ut. Så detta kommer nog att gå hur bra som helst! Och nu kommer min kanske lite udda rubrik, "Another one down, two more to go." Vad jag menar med det är att ännu en av mina vänner har fått en kille och är nu i ett förhållande. Kvar är de två eviga singlarna, känns det som ibland, lilla JAG och SOFIE. Suck, just nu hade det varit underbart att ha en söt och go kille att sitta och kramas med på kvällen när det är mörkt och kallt ute. =( Men nej, här sitter man ensam i sin tvåa och ja, känner sig ensam. Men fan, jag får försöka se det från den ljusa sidan...jag ska lista fördelarna med att vara singel jämfört med att ha ett förhållande.

Fördelar med att vara: SINGEL

* Ingen lägger sig i vad du spenderar dina pengar på

* Ingen som har åsikter om att du festar för mycket, samt annat som kan irritera den andre

* Du kan åka iväg vart du vill, när du vill, med vem du vill! (Vilket jag just gör i Jan!)

* Du kan flirta, ragga, hångla, ha sex med vilka du vill, när du vill utan att nån tar skada

* Du har den totala friheten av att bry dig om dig själv och behöver inte kompromissa eller tänka på konsekvenserna av att det du gör sårar din partner

(Vänskap är oxå ett förhållande, men det är ett kärleksförhållande som jämförs här)

Men ändå så känns det likt fan så ensamt de flesta kvällarna, speciellt vid denna tiden på året, och då många av ens vänner faktiskt har någon att dela vardagen med. Och plötsligt får man dela sin/sina bästa vänner med en annan person som tar upp mycket tid. Men jag missunnar VERKLIGEN INTE mina vänner det dom har! Tro inte det, men jag hade ljugit om jag sagt att jag inte är avis... för det är jag. Och ibland i det innersta lilla djävulska, kanske lite själviska jaget så önskar jag att alla kunde vara singlar som jag själv och det kunde vara som förr i tiden då vi gick ut varje helg, träffades mest hela tiden på café (där kom det igen!) eller hemma hos någon för nån mysig kväll. Nu blir det inte så mycket av det längre, och det är synd. Mycket synd...Men men, livet går vidare och saker och människor förändras, get over it and move on brukar jag säga till mig själv. Ibland funkar det, ibland inte.

Sen har vi min lilla kompis svarsjuka som kommer tillbaka emellanåt. Jag har faktiskt lärt mig att tygla den jämfört med hur den var förr. Då kunde jag ta illa upp för minsta lilla, och ta åt mig av allt som hände och när folk umgicks utan att fråga mig! Detta kanske är ett tecken på att jag har mognat lite och att jag är mer säker på mig själv nu än vad jag var då. Vilket är ett bra tecken faktiskt...jag fick ett mini återfall idag, när Sandra sa att hon och Kattis skulle ses på fredag och dricka vin och vara med barnen hos Kattis och Janne. Hallå! Jag hade ändå inte kunnat! För jag ska iväg, men ändå. Anledningen var nog att jag pratade med Kattis i telefon igår och hon sa att vi måste ses snart, alla, kanske nästa vecka. Ja nåt sånt, jag minns inte exakt. Men då kanske hon hade kunnat fråga vad jag skulle göra på fredag och om jag ville vara med kanske? Ja, eller så kanske hon ville vara med Sandra själv. Helt ok det med. Men men, jag fick som sagt ett litet återfall. Dom kommer nog komma lite då och då. Det är ju som med svartsjuka mellan partners, vilket jag väldigt sällan upplever. Men med vänner är det så mycket starkare. Kanske har att göra med att jag blivit sviken rejält när jag var ung och sårbar. Men men. What doesn't kill you only makes you stronger, right? Nog med detta. Jag ska ju åka till USA snart! Shit, det är inte många som ska det! Så jag kommer ha såååå mycket roligt, hoppas jag. Jag komemr lära känna massa nytt folk. Hoppas jag oxå, så jag ska försöka att lägga band på dessa små egenheter som kan komma att ställa till det för mig där borta.

Bakade scones förut och dom blev riktigt goda... =)

Until next time, tag hand om er!

XoXo - Frieda K*

Före: Lite platta och bleka

Efter: Färgglada och mumsiga!

Jaha ja...

Jag hittade ingen bättre rubrik. Jag sitter här och väntar på att Sandra ska ringa så vi kan bestämma vart och när vi ska ses i stan. Hon håller på och förbereder inför sin redovisning i skolan imon. Och jag är redan sminkad och halvt påklädd...vad det nu kan mena! Ja det får ni fundera över...he he.

Jag tänkte jag skulle cykla in till stan sen. Så behöver jag inte besöka gymmet idag. Inte för att det är tråkigt och jobbigt att inte behöva besöka gymmet. Men jag var där igår med Hanna, och vi ska på Afro Power Dance imon kväll, så idag så får det bli cykling fram och tillbaka från stan. Det är ju inte fy skam det heller. Har man lite bra musik i lurarna så funkar det alldeles utmärkt.

I måndags på teatern så började vi repa på första scenen. Jag har lite bilder på det här nedan, även när Hanna kör sin monolog, väldigt bra tycker jag i alla fall! Ni får avgöra själva! =) Så det känns bra att vi börjar komma framåt. Det är alltid lite segt i början men när vi väl slår våra kloka huvuden ihop då jävlar blir det bra!!

Min mage är helt skum idag, jag har ont lite då och då. Och inte har jag ätit nåt konstigt. Vet inte vad det är. Jag har även en sån där kontig lite obehaglig känsla av att nåt tråkigt eller liknande kommer att ske snart, jag hoppas att det inte har med mig att göra. Nej men gud va själviskt det lät! Klart jag inte vill att det ska hända nån av mina nära och kära något heller, men jag hoppas inte att det har med min USA resa att göra... apropå USA. Imorse åkte Julia till Texas för att vara med sin pojkvän över Halloween! Fuskisen får fira ÄKTA Halloween i USA! Där det liksom är på riktigt. Här i lilla Sverige så tar vi det ju inte på så stort allvar, verkar det som. Det har bara blivit ännu en ursäkt för unga människor att få festa till det och ställa till med fest och bli odrägligt fulla! Jag ska i alla fall hem till Hanna på "riktig" Halloween fest utklädd till Britney Spears, den röda dräkten från Oops I did it again! He he, vi får väl se hur det blir...

Ja, vad har jag mer att säga. Inte så mkt just nu. Jag kanske ska ta på mig resten av kläderna så jag faktiskt är redo då Sandra ringer så hon slipper vänta på mig inne i stan, vilket hon brukar få göra...

Vi syns senare ikväll...

Tills dess... Tag hand om er!!

XoXo - Frieda K*

Lite acting from the lada in Mölndal...

Sometimes life's a bitch...

It's english today. I was in an english mood today so this is the language for today's post.

I had a really crappy evening last night. I was in such a bad mood that it made me insane! I just sat there in my kitchen staring into the wall trying to calm myself down and think about other things that wouldn't make me more upset, but I just couldn't concentrate. So I took the bike and we went for a little ride in the pouring rain. I thought that might make me feel a little bit better, and it did, a little. But the things that bothered me was still etching in the back of my mind. So maybe you're curious what it was that made me so sad and upset.

First the fact that I'm so poor right now that I practically can't do anything! And this resulted in me not being able to pay my cell phone bill for this month which means that my account will be shut down in a few days or maybe even later today. So if you try to call me and hear a strange voice saying something like "the number you have tried to call is not available" you know what's happend. If you read this blog that is.

The second, my computer is breaking more each day. Yesterday it said that the network card is not working properly, but today obviously it is! Since I'm sitting here now writing this post. Well, that's really annoying. It's working one day, then the next it's not!

Ok, and then it's the fact that me and my body are not exactly friends at the moment, and haven't been for a while. And it's strange and really irritating, because I've been working out at the gym atleast three times a week for the last two months! But I'm not seeing any results what so ever! Maybe I'm not doing the right excersises or maybe my body is just not done for working out... I don't know. But it's really annoying! It's not very nice when you look into the mirror and are discusted about what you see and that you constantly compare yourself with everyone else and just wishes that "oh, if I only had legs like that" and "oh, what if my stomach was a little bit flatter" or "if I just had bigger brests I would be perfect!" These are the thoughts in my head, almost every day. I can't take it anymore, but I can't seem to stop the thoughts from coming either. I just want to be happy with the way I look, but I'm not and I don't think I'll ever will be. I just need to find some kind of balance and try to like myself and the way I look. But it's hard, it's really hard. But I'll try, I promise I will...

And then, the other constant thing, me being the single girl in the female friend gang. All of my closest friends have relationships, except Sofie. But the other girls do. And I can't help by feeling really alone at times. I'm so happy for all of them! Really, I am! But I want love to, I want someone to love me and someone I can give my heart to! Oh well, I guess I'll just have to give it time, more time then I already have. Maybe he is waiting for me in America, maybe he isn't. I guess time will have to tell...

Anyways, I feel a little bit better today. But I still have this sad and bad feeling inside of me. Can someone PLEASE come and just wipe it away!! NOW!

Oh, I can't help but thinking, what if by some stupied little technicality I get denied either by the school in America or CSN and my American Dreams and my entire future just falls apart...what the f ***k will I do then!? I litteraly don't know what will happen to me if that happens. So I pray to god that I get granted in every direction to go to L.A in Jan!!

So enough with the negativity! I have the weekly acting class tonight, that's something to look forward to! And in a few hours I'm gonna hit the gym with Hanna. That might release some good energy...might. =)

So, if you liked the very nice and tasty pic of my "taco-gratäng" that I posted yesterday and maybe you thought, oh I wanna make that! Well now you can! Here is the recepie (oh that's not the right spelling I think, oh what the heck, you get my point!)

Tacogratäng

500 g köttfärs

1 röd paprika

1 frp philadelphia ost

1 frp creme fraiche

1 påse riven ost ca 175 g

1 påse taco krydda

1 påse taco chips gärna med ost smak

Sätt ugnen på 175 grader.

Blanda philadelphia osten och creme fraichen i en bunke och låt det svalna i kylskåpet en stund

Stek köttfärsen och tillsätt taco kryddan

Häll philadelphia blandningen i en ungsäker form och häll köttfärsen över.

Sprid ut den rivna osten ovanpå köttfärsen.

Skär paprikan i små bitar och lägg dessa överst på gratängen.

Grädda alltsammans i ugnen i ca 20 min.

Servera med taco chipsen, gärna nån dipp och sallad till!

Yummy! Everyone that I've cooked this to, have absolutely loved it, and I'm sure you will to!

Until next time, I'll try to feel a little bit better...

XoXo - Frieda K*

It's only 12 weeks away...

Cross fingers and toes!

Rain, rain, rain...

Ja idag var det inget vidare väder! Nej och just då ska man ge sig ut det är väl typiskt. Men det finns ju paraply eller hur!

Nu sitter jag här i mammas kök och skriver. Jag ska snart åka iväg och kolla på en soffa! Yey! Äntligen kanske jag kan få lite ordning i min lägenhet, så jag kan "flytta in" i sovrummet med min säng. Jag kommer ju tyvärr inte att kunna njuta jätte länge av soffan om jag väljer att ta den då jag lämnar min lägenhet i januari. Men jag får göra det bästa med soffan tills dess att det är dags att skiljas åt.

Hur går förberedelserna till USA?

Jo då dom går bra. Fast det har ju inte hänt så mycket sedan sist. Jag väntar fortfarande på besked och jag har mailat lite mera med Jessica, som är housing coordinator på skolan. Så förhoppnignsvis kan hon hjälpa mig med att hitta det jag letar efter. Det känns bra att det finns nån som är där på andra sidan och kan hjälpa en. Oerhört snällt tycker jag. Och folk som säger att amerikaner är som dom är. Ja, det tål ju att diskuteras. Jag anser att man ska ha varit i landet och sett och träffat lite amerikaner innan man uttalar sig för hur dom är. Jag har varit där och jag anser att dom inte är värre än vad vi svenskar är. Vi är lite olika, ja det är sant. Och dom ahr sina brister, men det har vi oxå. Vi kan sitta här i evigheter och jämföra men det skulle inte leda till nånting...så vi släpper det.

Nej, nu måste jag dra mig. Men jag kanske skriver lite mera ikväll, om Internet funkar hemma och allt vill som jag vill, vilket inte alltid är fallet...

Igår blev det min berömda taco gratäng och lite godis, katten var med på ett hörn samtidigt som det var Celine som stod för musiken...

Och här är Soffan som jag skall titta på idag. =)

Lördag, underbara Lördag...

Ja vad ska man säga. Så var det lördag igen och som jag nämnt förut så har jag ju inget jobb på vardagarna så det är svårt för mig att njuta av att vara ledig på helgen, det blir liksom inte samma sak. För det är ju helg för mig på vardagarna oxå. Jag börjar ju jobba på Liseberg igen den 13 nov, så då blir det inte heeeela veckan som man går hemma.

Jag vet inte riktigt vad som står på tapeten idag. Julia frågade om jag ville hänga med till Flame ikväll och sjunga lite karaoke, det hade ju varit trevligt. Om man haft pengar hade det ju varit roligt. Men fattig jag det är vad jag är för tillfället. Kommer få sitte inne i min lägenhet de närmaste veckorna, så trist att det ska vara så för vissa. När andra rika människor som aldrig behövt jobba en dag i sitt liv utan lever på "pappas" pengar kan roa sig kungligt och göra allt möjligt. Oj, det var inte meningen att slänga skit på nån. Men det är lätt att det blir så tyvärr.
Vad jag menar är bara att livet hade varit lite lättare om man hade haft lite mera pengar att röra sig med. Jag anser inte att man blir lyckligare av mer pengar, eller jo det är precis det jag gör! För att det man kan köpa och göra för pengarna skänker ro i själen och en tillfredsställelse som heter duga. Jag hade t.ex kunnat gå på New York Film Academy och betalat allt själv. Jag hade kunnat resa och se alla exotiska platser, få nya vänner och nya upplevelser. Ja, listan kan göras oändlig. Men faktum kvarstår att lycka kan inte köpas för pengar, och jag är faktiskt hellre fattig, lycklig och omtyckt. Än att ha mycket pengar, för den som har mycket vill ha mer och jag tror det kan bli svårt att uppskatta de små egenheterna som livet faktiskt bjuder på ibland. Som när man hittar den där tröjan eller jackan på rea och blir stormförjust att man inte köpte den när den faktiskt var dubbelt så dyr! Ja det finns mycket som kan skrivas ner på den listan oxå. Apropå listor, jag kanske ska dela med mig av lite listor. Ja, varför inte...

Bästa TV-serierna just nu:
BONES
MELROSE PLACE
GOSSIP GIRL
SMALLVILLE
CRIMINAL MINDS

Bästa låtarna just nu:
HAPPY - LEONA LEWIS
21 GUNS - GREEN DAY
STRAIGHT THROUGHT MY HEART - BACKSTREET BOYS
I DON'T BELIEVE YOU - PINK
3 - BRITNEY SPEARS

Bästa sakerna att göra i höstmörkret för att inte förfalla totalt:
*SE TILL ATT HA MINST EN ROLIG SAK ATT SE FRAM EMOT VARJE VECKA, BIO, EN MIDDAG HOS NÅGON, UTGÅNG, ELLER KANSKE EN SHOPPING DAG.
*OM DU HAR GYMKORT, GÅ TILL GYMMET SÅ OFTA DU KAN. RESULTATEN KOMMER SNABBARE, DU FRIGÖR BRA ENERGIER SOM FÅR DIG PÅ BÄTTRE HUMÖR OCH DU KOMMER UT FRÅN HEMMET EN STUND.
*LADDA NER ELLER KÖP EN MASSA BRA SERIER SOM DU KAN TITTA PÅ NÄR DET ÄR SOM MÖRKAST OCH REGNIGAST. EN STUNDS RESA TILL NEW YORK ELLER MIAMI KAN VARA NOG SÅ BRA TERAPI.
*PLANERA INFÖR NYÅR OCH LISTA VAD DU SKA GÖRA FÖR SKOJIGHETER NÄSTA ÅR.
*SE TILL ATT UMGÅS MED DINA VÄNNER SÅ MYCKET DU KAN. ATT VARA ENSAM FÖR MYCKET I DENNA ACK SÅ DYSTRA TID KAN FÅ VEM SOM HELST ATT FÖRFALLA...

Ja mer än så blir det nog inte just nu. Jag kanske skriver mera ikväll. Beroende på vad jag hittar på idag. Kanske blir det Flame med Julia, eller så blir det filmmys med Sandra eller nåt annat som jag inte vet just nu.

TJENA!

Jag har nu bytt min blogg till denna adressen. Jag hade tidigare en på missfrieda.wordpress.com där jag skrev på engelska. Jag vet inte om jag ska göra det här eller inte. Troligtvis kommer jag att blanda hej vilt, hoppas att det inte gör så mkt. Det är ibland jobbigt att tänka och översätta till engelska, även om jag kan både tala och skriva näst intill flytande. Men är man trött och inte allt för uppmärksam kan det lätt bli fel. Hur som helst så är detta, första inlägget på svenska.
Ja, hur går det då i mitt USA förberedande? Jo, allt jag kan göra just nu är att vänta! Alla papper är på andra sidan atlanten för tillfället and are being "processed" som du säger där borta. CSN har jag oxå skickat in alla papper till så ja det finns inte mkt mer att göra än att vänta på besked, nåt utav det jobbigaste som finns, enligt min mening!

Jag håller som bäst på att leta lägenhet där borta, och har mailkontakt med en kille som verkar ganska reko. Han heter Brian och är 33. Han bor i ett lite äldre, men charmigt hus precis vid stranden i en ort som heter "Carlsbad". Men jag har oxå mailat med housing officer Jessica som jobbar på CSUF och hon rekommenderade mig att vänta med att bestämma och betala något tills jag verkligen är i USA och har träffat personen i fråga och sett på huset IRL och sedan bestämma och göra upp vad som ska göras m.m. Och det låter ju rätt vettigt, eller? Så jag avvaktar lite grann och ser vad som händer, det kan ju dyka upp nåt annat på vägen och jag vet ju faktiskt inte om CSN beviljar, även om jag inte förstår varför dom skulle säga nej. Och skolan kanske inte antar mig. Så än så länge ligger det i luften... Håll tummarna alla!

Nu till nåt annat spännande...

För er som redan vet, mina vänner och bekanta som har mig på Facebook och som jag pratar regelbundet med. Ni vet ju att jag hade kommit vidare i uttagningen till programmet "Wipeout" på femman! Så igår, torsdag var jag på casting. Vilket var lite annorlunda, och spännande. Jag ska berätta lite om vad jag fick göra...

Först när jag kom till hotellet fick jag skriva på papper om att jag godkänner att dom filmar och publicerar det som sker på castingen på hemsidan, om dom gör det. Sedan fick jag och några andra gå in i ett rum där vi fick presentera oss för varandra en och en och berätta lite om vilka vi var. Jag babblade på som jag brukar, någon annan var lite mer nervös och visste inte riktigt vad han skulle säga. Sen fick vi gå upp igen en och en och göra en "fysisk improvisation" som skulle visa vilka vi var. Okej, tänkte jag. Detta borde jag kunna då jag är van att spela teater. Men fysisk improvisation är jag inte jätte van vid. Men jag gick upp och var lite lost i början och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men jag gick lite fram och tillbaka på golvet, sen slängde jag mig ner och gjorde armhävningar och sitt-ups. Sen så hoppade jag upp på en stol och ner över den och upp igen. Ja, ni kan ju tänka er att jag kände mig allmänt töntig! Men lite roligt var det ändå...

Sedan fick vi som sista grej, titta in i kameran, (dom filmade ju detta såklart) och skrika vårt "tävlingskrik" som vi kommer att skrika på banan om vi kommer med. Killarna tuffade till sig med nåt hårt skrik av nåt slag, jag skrek högt och tydligt: "Fuck the rest, I am the best!" Dom skrattade till litegrann...

Sen fick vi gå ut...och har man inte hört något innan sista nov så har man inte kommit vidare. Så jag håller såklart mina tummar för detta oxå. Då det hade varit sjukt roligt att komma med! Och skämma ut sig lite, något som jag ju tydligen är bra på. Men va fan, man lever bara en gång, då ska man väl göra det bästa utav det enda liv man har, eller?

Så om man kommer med så får man åka 9 dagar till Argentina mellan 1 jan och 1 feb. Vilket var en ganska dum tidpunkt för mig, då jag kommer att åka till USA runt den 16 Jan. Men jag vet ju inte ännu om jag kommer med, eller in. Så jag får avvakta och se.

Ja, det var väl detta jag hade att meddela denna gången. Jag kommer att hålla er uppdaterade om vad som händer runt allt detta och det andra (just nu inte mycket) som händer i mitt liv...
Tills nästa gång...

Hall fast vid drömmarna, för om drömmarna dör är livet som en skadad vingskjuten fågel som inte kan flyga...

XoXo - Frieda K*

Jag och min vän Julia skapade lite skön höst känsla igår när vi tog lite bilder i det sköna höst mörkret...