SinCity, America's Playground, eller Ondskans stad?

Ja, här kommer en liten kort uppdatering. Jag har precis kommit hem efter en underbar helg i Las Vegas! Det var skit roligt. Vi bodde på Mandaly Bay som är ett 5 stjärnigt hotell. Vi var 5 pers i ett rum där det egentligen bara får vara 2. Men det var det ingen som visste så vi kom undan rätt så billigt. Tror att notan hamnade på 600 kr per pers för två nätter. Det är helt ok skulle jag vilja säga.

Hur som helst så var det en skön helg. Min nyfunna vän, (ännu mera efter denna helgen) Linnea var med oxå. En underbar tjej som oxå är svensk. Hon bor i Newport med två andra ursköna svenskar, Charlie och Sofia.

Vi var ute och partajade både fre och lör. Varje hotell i denna stad har en tillhörande nattklubb, kanske inte exakt alla hotell, men de flesta och de fina hotellen har det. Vi var på två klubbar som hette "XS" som tillhör hotellet "Encore" och en ganska känd klubb som heter "Tao" som tillhör hotellet "Venecean". Det förstnämnda var det bästa. Tao var oerhört trångt och det var avspärrningar här och var för VIP folk. Så det var väl inte det bästa. Men nog så snygg design måste jag ändå säga!

Linnea tyckte att staden var "Ondskans stad" eller kanske inte rent ordagrant. Men vad hon menade med det var att det var så mycket exploatering av kvinnor. Halvnakna brudar som dansar överallt! På vartenda casino, och på nattklubbarna. Äckliga gubbar som står och dreglar. Usch man blir äcklad när man ser det. Sen ligger det lappar med nakna kvinnor och nummer till dessa slängda över hela gatorna på Las Vegas strip. Och äckliga mexikanare, antagligen tjejernas hallickar står och nästan slänger samma kort som ligger på marken i handen på en. Usch, hag håller med Linnea, onsdskan finns verkligen i denna staden! Men det är ändå oerhört häftigt. Det är helt sjuka byggnader som många är byggda efter populära städer i världen, bland annat, Paris med eifeltornet, Venedig, New York, Seattle, ja och lite fler. Ja det var häftigt i alla fall! Jag lovar att berätta mera imon, nu hade jag snart tänkt att gå och sova då jag är lite trött nu och imon ska jag och Malin till stranden hade vi tänkt oss.

Puss och Kramiss från lite varmare och lite soligare California!

Jag och Linnea på "XS"

Lite skillnader mellan Amerikaner och Svenskar...

Ja, nu när jag har varit här i en månad så börjar man inse att även om vi båda (Sverige och USA) tillhör "Västerländska kulturen" så är det ack så skiljda åsikter och uppfattningar om saker och ting. Både bra och dåligt. Tyvärr så kommer jag nu att lista de enligt mig dåliga sakerna med detta landet och vad jag har uppfattat hittills.

Jag berättade ju nyligen om duscharna på gymmet, hur varje dusch hade ett eget draperi. Vilket jag tyckte var intressant och lite annorlunda då vi i Sverige inte har det så. Dessa allt så framåt amerikanska människor blir ack så pryda när det kommet till lite nakenhet och att byta om och duscha offentligt. Dock så är det lite fler kulturer i samma stad och land här än vad det är i Sverige. Fast ändå inte, vi har väldigt blandade kulturer där oxå. Ja ja.

Sen så har vi det faktum att dom näst intill aldrig tar av sig skorna när dom går in! Många har heltäckningsmattor så dom tänker väl att det inte spelar så stor roll. Eller inte vet jag, men det blir lite jobbigt och man får lite blickar när man själv tar av sig skorna när man kommer hem till någon och sen så står dom där själva med sina skor, vad det än må vara för typ av skor och kollar konstigt på en.

Sen har vi deras dubbelmoral, i vissa avseenden. Som kristendomen. Jag ska inte nu sitta och slänga skit och säga att jag tror att det är så här, detta är bara min uppfattning. Men det känns som om att vissa inte alla, använder deras tro som ett sätt att komma undan dåliga handlingar. Vad jag menar med det är att många gör massa "syndiga" saker på veckorna och helgerna, sen så går dom och biktar sig på söndagarna och anser att dom fått sina "förlåtelse" och sen kan dom göra samma sak om igen nästa vecka. Förlåt mig, men jag anser detta vara sjukt fel! Då jag inte är kristen själv så tycker jag att det är ännu värre. Eller jag vet inte. Jag tycker bara att det är fel att göra så. Sen är ju såklart inte alla på detta viset. Men många använder oxå kristendomen och bibeln som nån slags lagbok för vad som är rätt och fel. Ett litet exempel;
- En kille som jag och Malin var och hälsade på i San Diego för nån helg sedan, han och jag hamnade i en diskussion om deras allt så tabu ämne, homosexualitet. Vi i Sverige använder inte kristendomen som ett svar på varför det är fel att vara gay. Men det gör dom, denna killen ansåg att vara gay är inget fel, men att ge in för frestelsen är fel. Så att om du bara är gay men aldrig gör något med en annan av samma kön så är det helt ok. För kyrkan anser att du kan bli "botad" eller whatever från denna "frestelse". Vilket jag tycker är skitsnack. Men på nåt jävla sätt så kunde jag inte svara tillbaka och ge en bra anledning annat än att jag tycker inte att det är nåt fel, och inte fan är det nån frestelse som man ger utlopp för heller. Men jag kan inte backa upp det via nån skrift där det står att det inte är så osv. Bara att jag som person i mitt hjärta känner att det är en idiotisk tanke och att ja, ni ser. Men ni är svenskar och förstår vad jag menar. Därför tycker jag det är jobbigt med allt för kristna amerikaner, då denna punkt kommer att bli ett allt för starkt ämne allt för många gånger...

Sen så har vi detta med att dom inte verkar ha några problem, eller ytterst få i alla fall med att köra fulla hem från krogen. Jag var ute i lördags och vi var tre svenskar och tre amerikaner som var ute. Och vilka kör nyktra och vilka kör påverkade, där tjejen redan har en DUI?? Jo gissa svaret på den frågan ni. Det var en moral diskussion innan dom bestämde att dom inte ville betala för taxi, hellre då kör dom fulla och riskerar folks liv och deras egna än att betala lite cash. Vi ville inte vara med på detta, så en tjej var nykter under kvällen och körde. Fattar inte hur man kan ens tänka sig att sätta sig i bilen och köra när man druckit. Det var en bit från klubben och hem, inte bara 50 meter ner för gatan liksom. Usch, nej det kommer jag aldrig förstå. Och troligtvis kommer dom inte att förstå oss moraliska och "tråkiga" som dom kallade oss, svenskar.

Ja jag har stött på lite fler små incidenter som fått mig att ifrågasätta detta folk. Men jag orkar inte slänga mera skit nu. Vill vara glad att jag är här, för trots allt detta så är det underbart att vara här. Även om jag saknar mina vänner till döds! Men USA är ändå, och California, möjligheternas och drömmarnas land. Och folk är faktiskt väldigt öppna och trevliga. Sen träffade jag en kille på klubben i lördags. Derick. 22 år från Long Beach. Vet inte ännu vad det är för prick, men vi bestämde att vi skulle ses på torsdag igen och ta några drinkar och lära känna varandra lite mera. Men som jag säkert sagt tidigare, så har jag inte större tillit till killar these days, då alla har bevisat sig vara idioter och ja falska och allt annat som jag inte vill ha. Men man får väl ge alla en chans, nån gång måste man ju träffa rätt, inte sant? Sen är man ju lite rädd för att bli sårad, och i det kärlekskranka stadiet som jag är i just nu så vet jag inte om jag hade klarat ett "betrayal". Men som sagt, tiden får avgöra. Och som dom säger, tiden läker (oftast) alla sår...

Tills nästa gång, tag hand om er och era nära och kära...

Till helgen ska jag till LAS VEGAS!!! YEY!

Jag, Malin, Miriam och Ariel på en restaurang på Miriams födelsedag den 4 Februari

När ska man hitta hem...

Oj nu blev det en väldigt tung överskrift. Men skit i det. Jag känner mig rätt förvirrad för tillfället. Och därför skriver jag på min egen blogg istället för min Hannas och Ellas. Men jag växlar lite. Detta är ju mera min egen och mina egna tankar. Inte för att jag inte kan uttrycka det på den andra, men ändå. Nu bara svamlar jag.

Här sitter man då I Cali och har det bra. Eller har jag det? Jo men det har jag, det är väl bara lite trist väder för tillfället. Det är regnigt och tråkigt. Men jag antar att ni där hemma har sämre väder än så. Där hemma, ja Sverige det ska ju vara mitt hem. Och det är det ju och kommer väl alltid att vara vart man än i världen må hamna i framtiden. Just nu vet jag inte riktigt vart mitt liv är på väg. Jag vet ju vad jag vill och vad jag drömmer om. Och det vet ni andra oxå vid det här laget, skulle ni inte göra det, ja då känner ni inte mig. Det jag vill ha sagt med detta är bara att jag börjar fundera över hur det ska gå till att komma dit jag vill. Allt är så enkelt och lätt när man sitter på ett ställe och pratar om vad man ska göra och hur man har "tänkt" att det ska gå till. Men när man faktiskt börjar närma sig sitt mål, eller möter första hindret så inser man sakta att det är lättare sagt än gjort. Jag vet och visste redan långt innan jag åkte att det inte är någon dans på några rosor att ge sig in i underhållnings branschen. Jag vill ju med hela mitt fucking hjärta bli skådespelerska. Jag kan inte se mig själv hålla på med nåt annat och må riktigt bra. När jag är på scenen så mår jag som bäst, eller när jag får agera framför en kamera. Det jobbiga är bara att allt handlar om kontakter! Så egentligen spelar det ingen roll hur bra eller dålig du är, eller jo du kan ju inte vara as kass. Men det är ändå kontakterna som väger tyngst i denna bransch. Känner du rätt person så har du halva inne. Och det suger verkligen, då jag inte har några sånna kontakter. Jag håller på och sakta men säkert bygga upp mitt nätverk, och jag har börjat med att fråga min drama lärare som har lite connections i L.A hur jag bäst går till väga. Hon har lovat att kolla upp och tipsa mig om hur jag på bästa sätt och på rätt sätt tar mig in i denna ibland så äckliga bransch.

Nog om det! Nu hoppar vi till ett annat ångest ämne, Kärlek. Usch jag blir nästan illamående bara jag tänker på ordet. Jag vill inte vara bitter. Vilket jag dock är när det kommer till detta ämne som verkar träffa alla andra med amors pilar utan lilla mig. Jag hade inte bara en tanke, dröm och förhoppning om "acting" när jag åkte hit. Utan jag ville oxå finna "The One" då jag inbillat mig att han väntar på mig här nånstans i Californien. Inte har det dock dykt upp nån pöjk ännu. Och jag måste bara få säga att killarna här är många men ack inte så heta, alla utav dom. Jag går på ett College med ca 40.000 studenter och jag kan räkna på mina två händer hur många snygga jag sett. Hade detta varit ett svenskt College så hade jag inte kunnat räkna alls! Så tjejer, svenska folket är det snyggaste folket in the world! Men det visste vi redan. Men jag har som sagt bara vart här en månad. Så jag får väl kanske ge mig själv lite tid och ha lite tålamod. Och jag tror att "desperat" stämpeln sitter kvar lite i min panna. Och vi känner ju alla till vad folk brukar säga, att letar man efter nån så kommer dom verkligen inte. Det är när man släpper det och bara "är" som det dyker upp nån liten tomte. Men hur lätt är det att släppa det, när man vill ha det so bad! Snälla om nån har svaret på den frågan så skulle jag gärna vilja ha det!

Och så hoppar vi raskt till denna lilla högtid som nalkas snart, nämligen Valentine's day. Eller Alla hjärtans dag som det så fint heter på Svenska. Och om ni mina rara singel vänner tycker att det är äckligt mkt krafs med det in Svedala, så kan jag ju kontra med gigantiska ballonger, nallar, kort och blommor i varenda jävla affär! Det finns posters med Valentine's partys och getaways och mkt mkt mer. Usch jag vill bara gräva ner mig och vakna upp när allt är bort städat! För inte kommer det att finnas en bukett med tio röda rosor och ett kort som det står "I love you" eller"Be my valentine" på i år heller. Nej, det lär nog dröja ett bra tag...om jag får tro min cyniska hjärna...

Så överdrivet, tycker ni inte?

Nej, nu börjar jag få ont i kroppen av att sitta här och skriva. Jag ska nog gå och ta mig en dusch och fixa mig lite. Då det ikväll nalkas Wine Night i Newport med svensk tjejerna! Ska bli trevligt. Och jag ska försöka släppa min "vill-ha-nån-desperation" och bara njuta av en skön och trevlig kväll. Så får vi se vad som händer, se nu var jag där igen! Ja ja! Hoppas ni mår bra alla och att ni saknar mig så mkt att ni inte vet vart ni ska ta vägen! Jag börjar sakna er på det sättet i alla fall. Men jag har det bra här och trivs ändå mkt bra med mitt val att åka hit!

En sista liten sak, dom har sjukt billiga technical stuff. Och jag har precis sett en grymt söt telefon som jag blev sjukt kär i. Så mina vänner, vad säger ni, ska jag slå till. Den ligger på $50, vilket är runt 350 kr. Inte så dåligt. Men ändå, pengarna rullar bort snabbare än snabbast!

Visst är den söt? (tjejen kommer inte med!)

Ja, jag hoppas att ni tar hand om er så hörs vi snart igen!

XOXO //Frieda