onsdag 17 mars 2010

Earthquake!!

Ja det var ett jordskalv inatt klockan 04.04 min tid! Jag trodde att det var i min dröm, då det kändes som att någon skakade mig i drömmen. Men strax därpå så väckte Malin, min rumskompis upp mig och frågade om jag kände att det skakat nyss. Jag var helt borta och trodde fortfarande att det var i min dröm som detta hade hänt. Så jag sa åt henne att lägga sig ner igen för att sova, det var ju mitt i natten! Stackaren, hon blev ju rädd och vilken trygghet jag var då! Som bara avfärdade henne. Men jag var trött och mitt uppe i en dröm. När jag senare kom till min lektion så pratade jag med några andra som frågade mig om jag känt av jordskalvet. I det ögonblicket förstod jag att jag hade vart med om mitt livs första earthquake! Att jag sen blev exalterad över detta är en annan historia. Ni som känner mig väl, vet ju att jag är lite annorlunda.

Jag var på Healt Center på skolan idag igen, jag hade en tid för mitt lilla finger som har gjort ont sedan i lördags då jag fick en stor flis i det. Och jag trodde att jag hade lyckats få ut den då, men icke. När sköterskan hade badat mitt finger i hett vatten en stund så kunde man komma åt under nageln där det uppenbarade sig en gigantisk flis! Shit, den var inte liten alltså! Det känns oerhört skönt i mitt finger nu när den är borta! Sen fick jag infektions medicin utskriven oxå! Ha ha, kolla in den orange burken! Om man inte visste bättre kunde man tro att jag går på nån stark receptbelagd sak. Men nej, ingen fara mina vänner, det är bara vanlig medicin som vem som helst tar i förebyggande syfte för att inte få blodinfektion. Men den ser rolig ut, annat kan man inte säga!


Den här "lilla" saken satt i mitt finger!

Och min "prescription" som jag fick...


Jag vill inte dra ner mitt just för tillfället glada humör som för övrigt skiftar i vilda bergochdalbane backar. Ena stunden så känner jag mig jätte bra, glad och lycklig för att sedan inte känna mig alls lika lycklig. Jag vet tyvärr vad det beror på. Jag bryr mig för mycket om hur jag ser ut. Jag vet inte om det är inbillning eller ren sanning men det känns som om att jag gått upp i vikt! Inte för att mina kläder sitter mycket tightare än vad dom brukar, dock har jag inte prövat mina jeans som brukar kunna ge mig ett allt för ärligt och hånfullt svar på den frågan. Men usch jag orkar inte med att mitt humör ska dras ner för att jag känner mig så obekväm i min kropp! Jag trodde faktiskt ärligt att jag skulle må bättre på dessa sidor av mig själv när jag kom hit, då många inte ser lika bra ut som i Sverige och många är överviktiga. Det kanske låter elakt, men ser jag "sånna" människor runt omkring mig så mår jag inte lika dåligt utav hur jag själv ser ut. Ibland så tror jag att spegeln spelar mig ett spratt, i vissa ljus och i vissa speglar så ser jag smalare ut medan jag i andra kan se ut som en flodhäst! Enligt mina egna tankar och uppfattningar. Jag vet jag vet! Man ska inte bli påverkad av samhällets bild av hur en kvinna ska se ut och vara för att vara snygg osv. Men jag kan tyvärr inte hjälpa att jag känner så här och att i mina tankar så är smal - snygg och perfekt. Och perfekt - accepterad. Kan inte jag acceptera och tycka om mig själv för hur jag ser ut så hur ska då en annan person (killar i detta fallet) kunna göra det?? Usch! Snälla om någon har tips på vad jag ska göra eller hur jag ska försöka att ändra mitt tankesätt för att få bort dessa jobbiga tankar som tar över det mesta som jag gör, så SNÄLLA säg till! Det börjar nämligen bli mkt varmare här nu! Och jag börjar få sån sjuk beach ångest, att jag inte vill visa mig i bikini för jag trivs inte med hur jag ser ut. (Notera då att jag tränar minst lika mkt som hemma om inte mer och antagligen har jag inte gått upp ett kilo, det är bara mina tankar som tagit över mer och mer, vilket inte känns så bra.)

Nej, nu är det sent igen. Och det är en dag imorgon oxå! Sol heeeela veckan! Blir nog poolen innan skolan imon. Fast först ska jag prata med mamsen på skype! Och kanske nån annan oxå! Vi får se vad det blir av ett!

Pöss och Kramiss till er alla där hemma!

//Frieda K*