måndag 23 november 2009

The Culture Schock process...

Här sitter man klockan halv ett på natten. Efter en skön kväll på teatern. Vi höll inte på tills nu, men till halv elva i alla fall. Sen ska man ju ta sig hem från Mölndal oxå. Hanna höll på att dö på vägen hem för hon var så trött och mådde illa. Stackaren, det är inte lätt ibland. Men det var roligt på teatern. Dock börjar vi alla få lite smått panik då vi har mindre än två veckor kvar till premiär och vi är inte där vi borde vara! Man tycker ju att vi alla borde ha lärt oss en liten läca sen förra pjäsen då vi var genom stressade i slutet, men icke. Vi är på samma bana nu som då. Men vi jobbar bäst under press. Säger vi...

För övrigt så fick jag hem per post mina antagningsbesked från Cal State. Och med detta brev så var det ett litet informationshäfte till nya studenter om lite diverse saker. Detta lilla häfte fastnade jag i och läste med många känslor i kroppen som spänning, förvirring, irritation, förväntan ja och lite andra blandade känslor som jag inte kan beskriva just nu. Jag fastnade speciellt för sektion "Life in the US" där dom förklarade om den så kallade "Culture schock processen" Jag visste inte ens att det fanns en sådan, men nu vet jag. Det stämmer säkert det dom skriver för jag har själv drabbats av den, första gången jag var i USA för 6 år sedan och skulle studera. Då blev det för mkt och jag gav in och återvände hem. Inte bar pga det utan annat oxå. Men det var en bidragande faktor. Så här förklarade dom processen;

"Everywhere you go in the world, people are a little different and do things a little differently than you do at home. At first this difference is exciting. However, after a while you can become annoyed and irritated--your way seems better. This process is called Culture Shock."
Och några av symptomen är:
--> Boredom or Fatigue --> Loss of your sense of humor
--> Hostility towards the host culture --> Depression and feelings of helplessness
--> Difficulty with coursework and concentration --> Physical complaints and sleeping problems
--> Homesickness

Ja detta kanske inte låter så underbart och uppmuntrande. Och kanske kommer jag att drabbas utav det även denna gången, men jag tror att jag kommer att vara mer beredd denna gången än vad jag var förr. Jag är 6 år äldre, mognare, mer erfaren och jag vet vad jag ger mig in i. Tror jag. Plus att jag är rätt så påläst om den amerikanska kulturen och i vissa fall föredrar jag delar utav den framför den svenska. Hur som helst så var det nåt annat som jag fastnade för oxå. Det var delen om när man söker visum och att man skall "bevisa" att man inte kommer att bli en immigrant i landet utan att man har "strong ties" till sitt hemland. Detta stämmer ju inte riktigt in på mig då jag på ett plan planerar att "hitta" min man där borta och skapa mig en karriär. Men men, för ambassaden får jag väl lägga på min skådis talang och bre på om mina "strong ties" Vilka jag har ändå, mina vänner och min mamma såklart! Men ja, ni fattar.

Sedan kom jag till stycket om "Healt Insurance" som skrämde mig mest i hela häftet då det på en hel sida stod om vad som gäller för en giltig försäkring för att man ska få studera och vad denna försäkring täcker och inte täcker. Detta fick mig att inse att vi har det så sjukt bra här i Sverige gällande både försäkring och skola. Så vi ska fanimej sluta klaga och vara lite mera tacksamma tycker jag. Skatterna ska verkligen inte sänkas! Vi får så mycket för det vi betalar, om vi bara visste.
Det stod i häftet om försäkringen så här;

"Medical care in the U.S is extremly expensive. For example if you fall of your bike and treatment for an injured knee or arm could cost over $1.000!" Så sjukt att det kostar så mycket om man inte skulle ha försäkring. Har man det så täcker det. Och den man tecknar med csn eller nåt annat bolag brukar vara heltäckande och gälla. Men shit, man blir ju mörkrädd när man läser sånt här. Det stod nånstans oxå att försäkringen måste täcka en minimum av $100,000 in total benefits per ilness. Vet inte exakt vad detta betyder men att det är mkt pengar! Hur som helst så är jag glad att vi inte har detta system. Och uppmanar alla att vara lite mera tacksamma för hur vårt välfärdssystem är jämfört med många andra länders!

Nej nu blir det för mycket siffror och negativt i huvudet om USA och deras baksidor. Jag ska som Hanna och Madde sa till mig: "Omge mig med personer som ger mig positiva och peppande tankar inför min resa." Ja, då kanske jag borde avskärma mig från mig själv ett tag, kanske genom att titta på Arkiv X som faktiskt börjar om tjugo min. Så perfekt timing! =) Nu tänkte jag dela med mig av lite bilder från Julens Liseberg som jag tycker kommer alldeles för tidigt, alltså Julen, Granar, Tomtar, Låtar och allt annat. Men men, ni får lite kort ändå från min andra avklarade helg på Lisse. Taget från Bil och Pralin hjulet! Sov gott och dröm sött!

XoXo - Frieda K*

Okej, bilder kommer vid ett senare tillfälle, kanske imon då blogger uppenbarligen jobbar emot mig och vill inte ladda upp några bilder just för tillfället... =(