En bitter singels bekännelse...

Det kanske ska bli min nya blogg titel. Ha ha, nej. Men det är skumt för ibland så känner jag mig som en bitter singel, speciellt när många runt omkring mig har förhållande och jag skulle väldigt gärna vilja ha ett jag med just nu. Om det är för det är söndag och normalt sett så är ångesten som starkast denna dag eller så är det kanske för att just jag vänder mig och ser lyckliga par överallt. Eller för att jag firade midsommar med till största delen par. Missförstå mig inte, det var oerhört trevligt! Jag hade inte bytt bort det mot nåt annat, men det blev lite påtagligt vissa stunder och jag ville väldigt gärna oxå ha någon att mysa med, springa till och krama om för att sedan festa vidare på egen hand. Men nej, nån måste ju hålla titeln som den konstanta och eviga singeln, om jag nu mot förmodan skulle skaffa pojkvän hur skulle det se ut? Jag kan inte riktigt se mig som en "partner". Kanske för att jag har vart singel i tre år nu, oh shit har det redan gått tre år. Ja där ser man hur fort tiden går. I alla fall, jag kanske har vart singel så länge att det liksom har blivit till en vana, och att bryta en vana kan ibland vara lite jobbigt, fast man vet att man vill. Denna diskusition kan hållas på i evigheter och jag tror att jag har vinklat den från alla miljontals håll och kanter. Faktum kvarstår dock att det finns både fördelar och nackdelar med att vara singel. När man känner sig lite ensam och ynklig så vill man ha nån som man kan krypa upp i famnen hos och som man kan dra handen genom håret på. Men ibland är det rätt gött att va singel, bara det faktum att jag har total valfrihet och behöver inte tänka på nån annan i de "stora" besluten och avgöranden som jag gör. Jag hade aldrig kunnat åka till USA och förverkliga mina drömmar om jag haft en kille, även om jag hade velat så hade jag inte kunnat lämna den andra hemma eller kännt mig tillfreds nog med vad jag gjorde där borta. Så man kan vända det ut och in och se fördelar och nackdelar. Men på senaste så har min pojkvänslåga brunnit starkare än tidigare. Vi får väl se hur den står sig under sommaren och sen under hösten när jag åker tillbaka till USA.

Jag hoppades ju på att jag skulle träffa nån där borta redan förra terminen, men icke. Kanske det är turen denna terminen, jag känner mig starkare i mig själv nu än innan jag åkte. Och även om jag kan vara lite "desperat" emallanåt, så kanske min självkänsla skiner fram mer än min desperation. Ja vem vet, vi får se vad som händer. Jag hoppas och tror att nån dag framöver så kommer jag att träffa "The one", gifta mig och skaffa barn. Jag kanske bara är lite äldre än alla andra men har lite mer upplevelser och avklarade drömmar. Men ja ja, det finns en tid för allt. Man ska inte stressa med familj och sånt. Det kommer. Min mamma var 38 när hon fick mig, och det har ju gått bra för henne. Så då har jag 12 år på mig att förverkliga mig själv och mina drömmar innan det är dags för kids. Inte för att jag tror att det kommer att ta 12 år innan jag får mitt första barn, men i jag tror inte att det kommer att hända innan 30. Så 4 eller 5 år i all. Ja nu var det inte det som jag pratade om. Men man kommer alltid in på ett annat ämne när man börjar prata om nåt.

Jag pratade med Charlie förut på facebook chatten och vi peppade varann inför hösten i L.A och vi tror att det kommer bli kanon, men att det kommer att kräva mkt jobb och hårt arbeta utav oss båda. Men det är så det får bli om man vill komma nånstans. Hon sa nåt om L.A dock som jag inte har tänkt på innan. Att L.A är en stad där folk har väldigt olika livs stilar och lever sitt liv på väldigt olika sätt under väldigt olika förutsättningar. Medans här i Sverige är det kanske mer på ett eller ett annat sätt. Det finns kanske inte så mkt rum för udda eller annorlunda leverne. Så att i L.A så kan alla ändå nånstans hitta sin plats. Jag har dock inte gjort det än, men kanske gör det. Jag vet inte vart jag hör hemma, antar att jag kommer fram till det så småningom.

Men för att muntra upp min bittra singel stämning och allt annat, så åkte jag och mamma till Kållered idag och jag köpte två par nya skor och en söt sommarklänning. =) Skrämmande hur shopping kan framkalla en sån tillfreds känsla i kroppen. Men det vet vi alla att det gör. Så det var skönt. Nu ska jag käka grillat kött och egen gjorde potatis klyftor. Men vi hörs snart igen!

Så från en bitter singel till er andra där ute!! Pöss och Kramiss!!

//Frieda K*

Söta va? =)