Dreams can come true...

Ja det kan dom faktiskt. Eller det får vi verkligen hoppas. Och nu pratar jag inte bara om mina "galna" drömmar utan allas drömmar, det kan vara vad som helst i princip. Att få det där jobbet man vill ha, en drömkille, att ha råd att åka på en rolig resa. Allt mellan himmel och jord. Även om mina drömmar tycks vara närmre himlen än jorden, i alla fall enligt vissa.

Jag kollade på en film på femman tidigare idag, "Isprinsessan" som handlade om en tjej som drömde om att bli konståkerska. Hennes mamma hade väl lite andra planer åt henne men hon ville verkligen bli konståkerska. Så hon tog chansen. Jag fick lite tårar i ögonen då det på ett sätt påminner om min situation. Jag har alltid vetat att jag vill bli skådis, men inte vågat satsa då jag haft folk runt omkring mig som tyckt att jag ska göra nåt annat, vettigare som kan ge mig en stadig inkomst och som jag kan leva på. För vi vet alla att pengar måste man ha, och det är sant. Jag har försökt att tänka vad jag vill göra förutom skådespeleriet, vilket har resulterat i att jag har tre oavslutade utb och en utb som jag inte har fått nån användning för ännu, och tre års studielån. Ja så kan det gå när man förtrycker sina drömmar. Nu lägger jag inte skulden på nån annan, för det är faktiskt upp till mig att satsa. Men i lilla Sverige så är det inte alltid så lätt när man har "stora" och lite "annorlunda" drömmar, som jag. Men jag har insett, eller jag insåg nog för länge sen att jag kommer aldrig att bli riktigt lycklig om jag inte satsar helhjärtat, vilket ä vad jag tänker göra nu. Dock hade det varit lättare om jag haft mer pengar, varit rik eller liknande. Då hade jag kunnat gå på en "riktigt" teaterskola i USA som hade kunnat bli inkörsporten till skådis världen. Men nu är det inte så, så ajg får ta den lite längre och hårdare vägen. Men jag tror så här att om jag lyckas genom att gå den långa vägen så kommer nog framgången att kännas så mycket mer och så mycket mer äkta än om jag bara hade "fått" det lagt framför mig... Så jag tror att jag ändå nånstans föredrar den långa vägen.

Vad mer jag tänkte tillägga är att jag inte haft stödet för min dröm av min mamma. Vilket har känts hårt emellanåt, hon har velat att jag ska bli nåt "stabilt" som man kan få ett fast jobb på. Först nu tror jag att hon har insett hur mycket jag vill detta och vad jag verkligen är beredd att göra för att komma dit. Så jag hoppas att hon kommer vara stolt över mig när och om jag når mitt mål. Men det tror jag. Jag vet att hon innerst inne bara vill mitt bästa.

Oh, det börjar närma sig avresa nu. Och resfebern och saknaden kryper sig allt närmre. Jag börjar verkligen känna att det snart är dags. Skrämmande, spännande och ja alla andra stora känslor som jag inte kommer på namnet på för tillfället. Men tur att Facebook, blogg och andra Internet sajter finns då man kan behöva kontakten med sina vänner från Sverige då det är som mest ensamt där borta.

Nu ska jag om en stund in till stan för att träffa Sandra och kolla in Nyårs klänning. Även om nyår i år inte känns så vidare speciellt eller nåt jag egentligen längtar så himla mycket efter. Men det är att fira att ett dåligt år är förbi och förhoppningsvis ett mycket mycket bättre år komma skall.

Lova inga nyårslöften som ni inte kan hålla, själv tänker jag inte lägga nåra alls, då jag aldrig kan hålla dom ändå. Det är mitt nyårslöfte. =)

XoXo - Frieda K*

The Game i alla ära...funkar det eller inte??

Ja det kan man verkligen undra? Allt handlar ju egentligen om ett spel. Att spela olika roller som person, en på jobbet, en i skolan, en på fritiden ja olika roller i olika sammanhang helt enkelt. Men nu pratar jag mera om spelat i "kärleks leken". Det här med vem som ska vara på resp av när det gäller "dejtandet" i början när man blir intresserad utav någon. Vi vet ju alla att det inte är varken bra eller klokt att skriva sms till någon man vill ha ca 10 ggr på en kväll, spec inte om varje sms innehåller orden snälla kom hit! Att läsa sånna sms dan efter kan få vem som helst att önska att även mobiler kunde ha alkolås.

Det får även mig att tänka att "shit, denna killen kommer verkligen inte att höra av sig efter mina minst sagt desperata försök" Men tro det eller ej, killen hörde faktiskt av sig dan efter och tackade för att jag sagt att han var söt och charmig och han sa även att han gärna träffades nån dag framöver. Så där ser man, The Game som det kallas, med alla dess konster och regler för hur man ska bete sig för att få en kille/tjej på fall. Det fungerar inte alltid. Inte för att jag har utövat dessa trick nåt speciellt. Jag har inte ens läst boken, men jag kanske borde. Nej, jag tror faktiskt det hela handlar om, om man tycker om personen eller inte. Vill man ha någon eller om man tycker om någon så tror jag inte att man bryr sig så mkt om 10 halv desperata fylle sms. Man kanske tycker att det är lite mkt, men man svarar nog inte dan efter och tackar. Med risk för att överanalysera, som vi kvinnor är bra på att göra. Så tror jag nog, eller vill nånstans tro att denna killen faktiskt tycker om mig, lite grann. Och skulle väl det vara typiskt, då jag faktiskt tycker om honom lite grann oxå. Och vad som är ännu mera typiskt är att jag åker om 17 dagar. Så det är verkligen inte lägligt att inleda något med någon. Tillfälliga förbindelser har jag sagt till mig själv, det är ok. Men inte mera. Men livets ironi är väl denna. Man "letar" i över två år, man lyckas dejta killar man tror är bra. Man hoppas, vill och hoppas lite mera att man ska träffa nån, kanske "The one". Men icke. Nej för när tillfället finns och man har både tid, lust och viljan inte fan rider det förbi nån drömprins på nån vit häst. Inte för att jag tror att det är så han kommer att komma, men ja. Nej för när man släpper taget om "letandet", ställer in sig på att "flytta" utomlands, då blir man plötsligt intressant och det dyker upp killar gång på gång som skulle kunna vara nåt att ha. Är det inte ironiskt, men ja livets ironi, eller vad säger man?

Ja, vi får väl se vad det blir av det hela. Nu sitter jag i alla fall och lyssnar på Erik Grönwall och låten "Higher". Mammas katt kan inte låta bli att leka med mus sladden. Så jag blir lite irriterad. Varje gång jag försöker ta den tillbaka så ska han fightas.

Snart är det nyårsafton med allt vad det innebär, jag drog hela den känslo historien i förra inlägget så jag tänker inte dra upp det igen.

Jag tror att jag har kommit in i ett litet moln av lugn, cool feeling. Det känns inte som att nåt är jobbigt eller hemskt just nu. Till skillnad från hur jag har känt det, det senaste halvåret typ. Kanske är det för vad jag har att se fram emot eller så kanske jag börjar finna en slags inre frid. Ja, det ska ju komma förr eller senare för alla antar jag. Varför inte vid 25 för min del? Dock är det mycket, mycket som jag behöver jobba med. Men vi tar ett steg och en dag i taget. Man ska inte rusa in i något för fort innan man är säker på att det är rätt. Ska jag säga, shit jag motsäger ju mig själv just nu. Det är ju precis det jag kommer att göra. Kasta mig ut från ett stup utan att veta vad fan som kommer slå emot mig när jag landar...nej nu börjar jag babbla osammanhängande. Jag ska nog ta en paus och kolla på näst sista Johan Falk filmen "Operation Näktergal" Har ni inte sett de nya J.H filmerna så rekommenderar jag dom starkt! Jakob Eklund är en svensk favorit!

XoXo - Frieda K*

Juldagen - Party eller avkoppling?

God fortsättning får man väl börja med att säga! Hoppas att tomten kom med nåt fint i sin säck till er. Själv fick jag en fin rosa kamera! Min tredje i ordningen. Jag har lyckats supa bort en, och fått en stulen. Så detta var den sista som jag nånsin får, sa min kära mor. Och hon har rätt, jag förtjänar egentligen inte en till. Men jag fick en. Som jag ska hålla hårt i. Hade jag inte åkt till USA så hade jag inte fått någon. I så fall hade jag köpt en själv. Men men. Nu har jag den så jag kan sluta tjata om det. Sen fick jag en självförtroende bok. 10 stegs bok som ska ge mig bättre självförtroende. Inte för att jag har "dåligt" självförtroende, för jag vet vem jag är och vad jag vill med mig själv och mitt liv men det kan alltid förbättras. Jag har väl inte det bästa förtroendet gällande min kropp och hur den ser ut. Då många i min omgivning säger att jag är perfekt och dom skulle väldigt gärna vilja ha min kropp så på nåt sätt så kan jag inte riktigt hålla med. Så detta är väl nåt som jag behöver jobba på. Och enligt vad jag läste lite snabbt i boken igår så stod det nånstans att dåligt kroppssjälvförtroende bottnar i dåligt självförtroende i sig. Så det går väl hand i hand. Men, det som inte är bra kan bara bli bättre. Så vi får väl se om denna lilla bok kan hjälpa mig. Vilket jag hoppas på.

Hur som helst, idag är det Juldagen. För många en dag av avkoppling, mera mat med fler släktingar och mys med familj. Men oxå för många utgång och partaj! Så även i mitt fall. Det har blivit lite av en tradition det oxå. Precis som att fira julafton med familjen och nyårsfest a la bam! Så jag håller på min tradition. Så ikväll blir det förkrök hemma hos mig in my casa in Majorna. Sedan så drar vi väl ut till nåt ställe som har nåt skönt juldagsfirande. Finns ju en del att välja mellan. Som alltid, men för min del så lutar det väl åt Excet om jag får bestämma då dom alltid har gratis inträde på fredagar, så bra då att Juldagen i år infaller på just en fredag! Gratis är alltid bäst! Då kan man dricka mer! Minns förra året då jag blev full som ja, jag vet inte vad. Jag skyller på tequilan som mitt kära ex hällde i mig, eller nej jag ska inte skylla på honom jag tog faktiskt tre glas på helt egen vilja. Så det var mitt eget fel. Men det slutade inte så bra. Jag var dyngrak innan vi ens hade åkt in till stan, jag sluddrade och sa konstiga saker, ringde mamma på fyllan och hon blev väldigt ställd. I år svarar hon inte sa hon. =) Jag kan förstå henne mkt väl. På väg in till stan hade jag hunnit gråta, spy och må bra och dåligt tre ggr om. Velat åka hem, ångrat mig två ggr om men ändå fortsatt in till stan. Och det roligaste av allt är att Sandra, hennes nuvarande pojkvän Andreas. Som är hennes ex oxå sen länge tillbaka. Honom mötte vi upp i stan förra Juldagen, vilket var lite pinsamt då han fick hålla tillbaka mitt hår när jag spydde två gånger, en gång utanför Gretas och en gång mitt på Avenyn. Men han gillar mig ändå, ja ja. Jag är ju Sandras vän så han har väl inte så mkt val. Nej skämt å sido. I vilket fall som helst så kommer det bli mkt lugnare med spriten i år. Dock har jag en tequila rose som står i "barskåpet" (barskåpet är ett vitrinskåp med lite glas, kort och en teguila rose flaska) och väntar på att bli upp drucken. Ja, vi får väl ta dagen i ära och dricka upp den idag då.

Nästa vecka är det nyårsafton. Ännu ett ångestframkallande moment eller rättare sagt dag. Då det oxå är väldigt, ja jag finner inte rätta ordet just nu. Men överspelat. Man ska ha värsta snygga outfiten, en grym fest, gärna coola människor, god mat och god dricka. Många fyrverkerier och parta natten lång. Själv så har jag inte haft en sådan nyår på ett antal år. Så jag känner väl pressen att det ska bli så är enorm. Men jag försöker att inte bry mig, jag ska hem till Hannas kompis Moa. Kan ju bli spännande. Så länge jag är med människor jag trivs med och tycker om så är det okej för mig. Jag håller mig faktiskt mera till min egen avskedsfest den 9 Jan. Sen väntar ju världens äventyr borta i det stora landet i fjärran. Ja ni vet alla vilket vid detta tillfälle, så jag tänker inte tjata mera om det. Och ni som inte vet, ja då är vi nog inte så bra vänner.

Nej, nu kanske man ska äta lite mera julmat eller se om nån vänlig själ har lagt upp det senaste Bones avsnittet så jag kan bli en mycket glad flicka!

God Fortsättning på er!

XoXo - Frieda K*

Julafton - En familjehögtid men oxå en tid för eftertanke...

Ja så var det Julafton igen. År 2009 närmare bestämt och jag börjar med att byta typsnitt, spännande va? Ja, här sitter jag, hemma hos mamma i Lindome och väntar på att maten skall bli klar. Julen för min del består av just jag och mamma, god mat, lite julklappar och sen blir det väl lite TV tittande antar jag. Jul, ja vad är det vi firar? Jo det vet vi väl alla i detta så "icke kristna" land att vi firar jesus födelse. Men så non-kristna som vi då är här så känns det mer som att julen är en tid att samlas familj, vänner och släkt för att äta gott och utbyta gåvor. Och inte är det nåt fel med det, nej verkligen inte. Jag (brukade) älska julen, speciellt som barn då det var massa presenter och man åkte till olika ställen för att umgås och fira. Men på senare år så har jag faktiskt mer och mer fått ångest inför Jul och även nyårs helgen. Då man ska köpa massa julklappar för pengar som man inte har, vi i vår släkt firar inte jul tillsammans längre då det för några år sedan blev nåt "tjafs" som gjorde att det inte var like trevligt och gemytligt. Och som det enda barnet jag är så har jag inga syskon, syskonbarn, syskonsambos eller liknande att fira med. Och att fira jul med vänner är ju inte nåt man kanske gör, då de flesta av mina vänner är med sina familjer och släktingar. Förlåt om jag drar ner ert glada humör och er julkänsla då jag själv inte alls har nån julkänsla. Men jag måste få skriva vad jag känner.

Det känns som att media och samhället har skapat en bild av att den "rätta" julen ska innebära att man samlas många och äter och har det trevligt. Julklappar måste man ju oxå ha, eller måste och måste men det hör ju liksom till. Och som den "mediahora" som jag är. Vad jag menar med mediahora är att jag är en person som påverkas oerhört lätt och mycket av de olika "bilderna" som media förmedlar till oss om hur vi ska vara, se ut och göra. Allt detta får mig dock att tänka på alla de utsatta i vårt samhälle som faktiskt inte uppskattar julen alls eller ser julafton som en kall och hemsk dag som vilken annan dag som helst av årets 365 st. Jag tänker på de barn som har föräldrar som är missbrukare, våldsamma eller liknande. De som inte har någon släkt eller familj kvar att fira med, eller de som faktiskt inte alls har något hem över huvudtaget, de hemlösa. Jag tycker att vi alla bör skänka dessa personer en tanke. Hade jag varit rik och haft inflytande så hade jag verkligen hjälp till mera och skänkt pengar för att dessa människor skall få en "dräglig" jul eller ett "drägligt" liv.

Ja, men lite positivt får jag väl komma med oxå. Annars så förstör jag allt. Jag tycker ändå att julen är rätt mysig faktiskt. Man bygger upp mycket förväntan och förväntan om vad som komma skall kan man ju leva på ett bra tag! Tro mig jag är en drömmare. He he. Men min förväntan är mest att om mindre än 3 veckor så åker jag till California! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det blir av men det blir det! Dock så har jag lite grudges mot csn just nu, då dom i brevet som jag fick skrev att studiemedlet skulle betalas ut en vecka efter studieförsäkran, men när jag ringde så sa dom att det inte kommer fören den 4 januari! Så jag hoppas verkligen att flygbiljett priset inte har gått upp allt för mycket då jag helst vill ha lite att "leva på" när jag kommer dit, som man kan roa sig med liksom. Ja ni fattar.

Apropå ingenting, eller nåt helt annat. Så läste jag min vän Hannas blogg och jag måste bara få citera lite av vad hon skrev angående allas vårt favoritämne Kärlek och att gifta sig i tidig ålder och i ett tidigt stadie med sin partner:

"Nu tänker du säkert att "ja men om man vet att man alltid ska vara ihop, om allt känns rätt". Wake up and smell the fucking bitter coffe! Det vet vi väll alla ett par gånger i livet, men det mesta går åt helvete ändå. Återigen har jag nått botten av bitterhet och bemödar mig inte ens att föra samtal med killar på krogen. Om jag ändå inte tänker knulla med dom, why bother? Varför ska jag slösa deras tid genom att prata om mig själv och försöka låta intressant, MEN inte för intressant. Jag får ju inte visa att jag har ett liv, då skrämmer man ju bort dom. Cynisism är min bästa vän."

Ja det är så sant det hon skriver tycker jag. För så är mitt kärleksliv oxå. Bittert. Men jag ser fram emot 2010 och jag hoppas att jag kan lämna ett helvetiskt 2009 bakom mig och blicka framåt mot ett år av framgång, nya bekantskaper, ett äventyr som varar livet ut och med kanske lite tur även att hitta "The One" men det sist nämnda räknar jag inte med. För som Hanna så tror jag inte på äkta kärlek. Tyvärr!

Nej nu ska det snart ätas julmat. Så God Jul alla där ute! Och snälla skänk alla som behöver det en extra tanke!

Med denna bild vill jag önska er alla en riktigt God Jul och hoppas att era önskningar slår in!

XoXo - Frieda K*

Hur kallt kan det bli?

Ja det kan man verkligen undra! Idag frågade jag mig själv detta när jag jobbade på Liseberg. Alla andra jular har jag varit inomhus, då jag har varit på Fast Food avd. Men i år är jag på lyckohjul vilket betyder att vi arbetar, "halvt utomhus" Man står ju under tak, men det är helt öppet framför en och det blåser, snöar och är kallt som fan! Jag stod första tiden i två och en halv timma och höll nästan på att avlida. Jag grät nästan, så kallt var det. ansiktet höll på att förfrysa och mina fingrar kändes som att dom skulle gå av. Jag tror att jag beklagade mig för varannan gäst som kom och spelade. Men man fick rätt mycket medhåll oxå, så det gjorde inte så mycket. Första perioden innan rasten var värst. Sedan hade man fått värma sig lite, druckit typ tre koppar kaffe så sista tiden innan stängning gick mycket bättre, även om det var kallt. Men inte lika hemskt som första.

Jag fick godkänt visum! Jag var ju i Sthlm i måndags till tisdags för att fixa detta. Och vilken jäkla process. Jag trodde att jag hade alla papper som behövdes. Men tydligen inte. Efter att jag och Ylva, som jag sov över hos när jag var där hade varit ute på sthlm's gator och tagit några bers så åkte vi hem, kollade på hemsidan en sista gång. Och då upptäckte jag att jag visst hade missat tre papper som skulle med. Så detta fick jag sitta och fylla i klockan tolv på kvällen. Men tillslut fick jag med allt. Sen var jag tvungen att ta kort som skulle med till själva visumet. Tog ett i sån där automat som man tog förr när man skulle göra pass. Och man blit ju aldrig så bra på sånna kort. Men det blev faktiskt ok trots allt. Sen var det bara att bege sig bort mot ambassaden. Den är ju inte svår att hitta, då det är dne största byggnaden med mest murar och stängsel och en ståtlig amerikansk flagga som sträcker sig upp över byggnaden. Kön för att komma in på ambassaden var lite lång, ca 25 pers framför mig. Det var mkt snö och kallt. Jag började dock prata med ne trevlig tjej i kön som var där för att skaffa visum för au pair som hon skulle vara i Washington. Så det gjorde ju att tiden gick lite snabbare. Sen när man väl kom in efter ett "hårt" bemötande i dörren så var det bara att lämna in alla papprena, sätta sig ner och vänta på att bli uppropad, vilket tog ytterligare två timmar. Men allt gick bra och mitt visum blev godkänt. Så nu ska det hämtas ut på posten imon! Yey! Blir spännande att se hur det blir. Jag fick hem lappen från posten idag, trodde det skulle ta lite längre tid. Men gött att det kom nu. The sooner the better! Right?

Så nu är det bara flygbiljetten kvar som ska bokas, vilket jag antagligen kommer att göra i helgen eller början av nästa vecka. Sen så är det faktiskt bara fyra veckor kvar! Så sjukt! Jag har nog fortfarande inte riktigt greppat att jag verkligen ska åka! Det känns som att nån annan ska åka, inte jag. Men ibland kommer det dock över mig. När jag sitter på spårvagnen eller går i stan. Speciellt då jag har musik i öronen, då kan jag få den där pirrande känslan och jag ler med hela ansiktet. Folk som ser mig måste tro att jag är lite knäpp. Men men, who cares?

Nej nu ska jag se om Criminal Minds börjar snart. Men vi hörs igen snart!

XoXo - Frieda K*

Visum dags!

Nääe! Nu har det gått en vecka, nästan sedan jag senast uppdaterade! Åh, vad trött jag blir på mig själv ibland. Men men, det blir så ibland. När jag har åkt till Cali så lovar jag att bli bättre och försöka uppdatera oftare. Då kanske det är fler som läser och är intresserade av lilla mig.

Vad har hänt sen sist då? Tja, inte så mycket. Eller lite, jag och Julia. My lovley Julia. Hon är så vacker som få! Jag menar det verkligen! Hon är så sjukt snygg! Som en filmstjärna. Ha ha, jag brukar säga det till henne ibland och hon rodnar och säger, "nej då, det gör jag inte alls." Så sött. I alla fall, vi var ute i fredags på Park Lane, där jag inte varit på ett bra tag. Sedan mina crazy days, då vi alla girls, Sandra, Linda, Kattis och Jonna var singlar och flitigt besökta detta ställe minst en gång i veckan! Men i fre var det väldigt roligt. Vi dansade, oh boy vad vi dansade! Som två galna blondiner. Vilket vi var/är. Och det fick man ju skit av. En kille, vet inte vad hans problem var kom fram till oss och frågade varför vi var så "brattiga" och kallade oss för trasdocka 1 och 2. Och sa att vi minsann inte alls är så snygga som vi tror att vi är. Om detta var ett sätt för denna stackars sate att ragga på oss så lyckades han ju inte. Knäpp dude i alla fall. Som om inte detta var nog. Nej när vi stod och väntade på vagnen hem vid 7Eleven så kom det fram två killar, ganska söta. Den ena sa att vi var två söta tjejer som han ville prata lite med, men sen sa han "ja, fast ni är nog inte så smarta" Och hur f-n vet han det? Känner han oss? Är det bara för att vi är blonda eller vad? Shit, jag är så trött på att bli dömd efter utseende när man går ut. Är man två blonda tjejer, som ser bra ut, har kul på dansgolvet, släpper loss lite och bara vill ha kul. Ja då blir man kallad för det ena och det andra. Och smart, det ska man verkligen inte tro att man är! Åh, idioter alltså! Jag blir så trött. Nej, jag ska nog färga håret svart, börja svart sminka mig runt ögonen och gå kläd i sopsäck så kanske man inte får samma stämpel. Men det skulle ju inte vara jag. Så skit samma, jag är den jag är, ser ut som jag gör och folk får ta mig som den jag är. Shit, kom det där från mig? Nej, tror det var nåt infall jag fick bara. Ja ja, whatever.

Imon bär det i alla fall av till Stockholm för att fixa visumet till USA! Dock har jag inte tid fören på tisdag kl tio. Men jag åker upp imon, sover hos Ylva och sen åker från henne till ambassaden. så hoppas jag att hon och jag kan gå ut på stan en sväng imon kväll. Dock är det måndag, men det borde ju finnas nåt trevligt häng som man kan sitta en stund på.

Är lite nervös för intervjun dock och själva besöket på ambassaden. Jag har ju gjort det en gång förut, men ändå. Det är så mycket säkerhetspådrag och alla papper och allt annat. Man får inte ens ha med sig mobilen in på ambassaden! Jobbigt. Ja ja, Ylva får väl ta hand om den så länge. Jag får ta på mig en armbandsklocka eller nåt så jag vet vad klockan är.

Nej, det kanske är dags att sova så man orkar upp imorgon. Jag måste till banken innan jag åker för att betala in visum avgiften. Annars är jag körd.

Men jag hör av mig hur det gick och med (förhoppningsvis) lite bilder från Huvudstaden om nån dag eller två.

XoXo - Frieda K*

All good things comes to an end...

Hallå där! Förlåt att jag inte har uppdaterat på, över en vecka! En vecka och en dag är det visst idag. Det har varit rätt mycket med teatern och annat runt omkring.

Längst ner ser ni lite bilder backstage inför vårt uppspel nu senast. Det var sjukt roligt och det var extra roligt att spela en pjäs som vi hade kommit på från idé till färdig produktion! Det är dock mycket svårare än att spela en helt färdig skriven pjäs, då man redan där har halva jobbet gjort. Men det är så mycket roligare att göra sin egen. Även om Masjävlar från förra året var sjukt rolig och ändå rätt svår. Men ja, ni fattar grejjen.

Vad har mer hänt denna veckan? Ja jo, han kom, han ringde sen inget mer. Vem pratar jag om nu? Ja det är killen från Örebro. Killar, jag är så trött på dessa män. Singlar, eller inte, spelar ingen roll. Dom är idioter hela högen ändå. Nej, inte alla kanske. Men tyvärr de jag råkar stöta på och som jag har stött på de senaste två åren. Dom vågar så himla mkt i början, när det mest är prat och inte så seriöst då är det frid och fröjd. Men så fort det kommer till kritan eller när det börjar bli det minsta obehagligt, så drar dom, vänder bort näsan och springer åt andra hållet. Ja, för er som inte minns vem jag pratar om så är denna killen en upptagen kille från Örebro, som jag har pratat med i ca 3 mån tid. Han har en tjej men vi har ändå snackat med varandra och vi har planerat att träffas när han nu var har i helgen. Han ringde mig i fredags, med den sexigaste rösten ever. Han sa att det är klart att vi ska ses nu när jag ändå är här utan tjejen och vi bestämde oss för att höras av på lördagen. Efter vår sista föreställning och inpå kvällen på vår fest så messar han. Vi små flirtar via sms ett tag, men kommer aldrig riktigt till kritan. Sen så helt plötsligt när jag frågar, men ärligt ska vi ses ikväll? så svarar han att han inte tror att han kan för han ska spela match tidigt imon. Då flippar jag och hör inte av mig mera. Nehe, men tack då va kul, spännande, hejdå! Ge mig inte hintar på att du vill ses! Ring mig inte mitt i natten dan innan och säg att det är klart att vi ska höras och ses och passa på nu när du är här. Jag tror han är som Hanna uttryckte det: "En kille som i tanken inte har några som helst problem att vara otrogen, lukta lite på gräset på den andra sidan. Men när det verkligen blir påtagligt eller på riktigt, då kan han inte genomföra det." Och hon har nog rätt i det. Jag tror oxå det. Så nej, jag ska nog faktiskt lägga ner killar. Tills jag ser att det finns fina och ärliga killar med bra avsikter som inte är rädda för att våga visa och säga vad dom tycker, om dom tycker om en och vill vara med en eller lära känna en mera. Vilket jag tror och hoppas att amerikanarna har lite mer av än vad de svenska mesarna har! Balls guys, BALLS!

Vad mer, ja lite down är jag nog för tillfället. Igen, jobbigt. Då jag inte borde vara det. Men den där ensamma känslan kommer och går konstant. Och ibland stärks den av nåt nån gör, säger eller nåt annat. Vill inte ha den, men den finns där, just nu. Jag hoppas den försvinner i tid innan jag åker. Vore inte roligt och inte speciellt bra att åka iväg med ett litet grått moln i mig. Ja ja, det är väl årstiden, det faktum att de flesta av mina vänner har förhållande och jag är fortfarande singel. Och ja, att jag kommer att känna mig oerhört ensam om ca en månad då jag lämnar allt här hemma och beger mig till det stora landet i väst för att lära känna nya människor!

Ja, nu börjar jag bli lite trött. Men ska försöka att hålla mig vaken tills Arkiv X börjar om en liten stund, efter det så blir det sängen. Sen så ska jag inte vänta en vecka tills nästa inlägg. =)

Tag hand om er! Här får ni lite sköna bilder från veckan med min teatergrupp

"Acting for Dummies"

Issa som Marilyn Monroe

Stephanie som Mona, receptionisten

Jenny som Livets Ord tjej

Tim och Michael som Gud resp. Stahlin

Hanna hjälper Jenny med kåpan till Döden

Killar med flickvänner...

Jag måste bara börja med att få avreagera mig på nåt som stör mig och som har stört mig ett bra tag och troligen kommer att störa mig ja, för alltid! Det är när killar som man stöter på, speciellt när man jobbar eller liknande står och små flirtar med en, sen rätt som det är kommer tjejen från ingenstans och ja så går dom iväg. Varför liksom!? Och dessutom är det ingen snygg brud, i mina ögon. Jag vet att allt inte handlar om skönht och utsida. Men lite lika måste ju killen och tjejen vara. Det blir lite konstigt annars. Nej gud va ytlig jag låter. Usch. Men då borde ju jag oxå kunna få en sån snygging på fall, som har en tjej som bara är "sådär" för jag är ju oxå "sådär" eller lite sötare. Njae, inte vet jag. Men i alla fall. Ville bara skriva av mig lite.

Söndag. Fast just idag störs jag inte så mkt av att det är Söndag. Ibland så brukar ju söndagar framkalla lite ångest av olika anledningar. Helgen är över, man vaknar upp hos nån random dude och ångrar och undrar vad f-n man gjort i natt eller nåt annat som man kan känna att söndagarna bär med sig. Just idag känner dock jag att det är skönt att det är söndag för det är slutet på denna veckan och imon börjar nästa. Och nästa vecka har mycket med sig. Jag har uppspel med min teatergrupp och vi repar nästan hela veckan. Sen så kommer det en person på besök över helgen, Sofie fyller år och ja avresan till USA närmar sig ännu mera. Så jag ser mkt fram emot nästa vecka.

Vem är då denna person som kommer på besök kanske ni undrar? Hmm, ja det kan fråga sig. Ska jag avslöja. Ja varför inte. Det är en kille från Örebro som jag har snackat med ett tag via facebook och msn. Vi har aldrig träffats eller pratat i telefon. Men det är nåt speciellt med denna killen. Inte bara det faktum att han är skit söt, trevlig och smart. Nej det är nåt annat som han har som gör att jag dras till honom. Det finns bara ett litet problem. Han har flickvän. Ja, det är väl inget litet problem egentligen. Men så är fallet. Mina vänner säger till mig att det inte är nån idé att ha nåt med denna killen att göra, och dom har ju faktiskt väldigt rätt i det. Men jag känner att jag vill träffa honom ändå. Jag gör ju inget fel, även om han bryter mot en rad moraliska principer och vanhelgar förhållandet mellan en man och en kvinna nåt oerhört genom att träffa mig, och dessutom planera det långt i förväg. Men men, vi får se vart det leder. Inget seriöst för min del, då jag åker om ca 6 veckor och han har sin tjej. Men lite kul måste jag ju få ha innan jag lämnar lilla Sverige. =) I'll keep you updated on the gossip =)

Ja, 6 veckor ungefär är det kvar tills jag sitter på ett plan till L.A! Det är sjukt! Shit alltså. Jag tror fortfarande inte att jag kopplar och fattar att jag verkligen ska åka. Jag tror att det kommer att sjunka in då jag börjar packa mina väskor och har flyttat ut ur min lägenhet och hem till mamma tills avresan. Och kanske när jag har flygbiljetten i handen, visumet i passet och ja väskorna packade. Oh. Det är en liten fjäril som flyger runt där inne. Men jag tror och hoppas på att det kommer att bli bra. Madde, min vän. Har stora planer på att komma ner till hösten och studera hon oxå på samma College. Hon vill läsa advertising. Och tyckte att Cal State Fullerton verkade ha ett jätte bra program. Det hade ju varit awesome! Jag hoppas att hon fullföljer sin plan så tror jag att vi kommer att ha det svin kul!

Ja, snart är det dags för jobb igen. Men idag är det bara 5 timmar. Så det är rätt skönt. Sen ska jag hem till Hanna så ska vi fira att jag fått allt klirrat och umgås lite så här första advent. Shit, snart är det jul oxå. Men det tar vi en annan gång.

Tills vi ses igen. Ha det gött! Och ett litet råd från mig - Lev livet till fullo så ofta du kan för du vet aldrig när det tar slut!

XoXo - Frieda K*

California - HERE I COME!!!

Yes! Det är sant! Jag har nu fått grönt ljus från csn! Dom godkände min ansökan och ingen kunde vara gladare än mig. Jag kan på ett sätt inte fatta det själv. Nu är det verkligen sant! Jag ÅKER TILL CALI! Jag hade hela tiden klumpen i magen att det kanske inte går vägen då man inte alls vet vad csn kan hitta på, men dom överraskade mig, positivt. Det tackar vi för! Shit, jag är i chockj tror jafg. Jag har en konstig känsla i magen. En bra tror jag, eller det är rätt många fjärilar som flyger runt där inne med lite olika namn. Spänning, Upprymdhet, Förväntan och även en liten rädsla fjäril. Men det är väl ganska självklart då jag inte vet hur allt kommer att bli, vart jag ska bo, hur skolan är, vilka jag kommer att lära känna, vad som kommer att hända och hur mycket jag kommer att sakna alla mina vänner och min familj här hemma. Men shit, jag åker i alla fall!!! WOOOOOOOOW! Sorry, jag var bara tvungen att skrika ut i ord lite. Men låt oss gå tillbaka några timmar...

Jag sitter där framför datorn, klockan är sisådär runt tolv. Jag ska bara kolla min mail och se om ajg fått nåt intressant mail. Jag satt och tänkte att jag skulle ringa csn efter att jag kollat min inbox, men så när jag loggat in så ser jag att jag fått ett mail från just det, csn. Där det står att jag fått ett beslut, logga in på csn.se för att se vad det står. Hjärtat började pulsera så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ut ur kroppen på mig. Jag började skaka och var tvungen att lugna mina nerver med en cigg. Jag kunde knappt hålla i ciggen, så nervös var jag. Jag vet egentligen inte varför, men jag visste ju att detta var ett avgörande om min framtid. Jag hade nånstans inne i hjärnan ställt in mig på att det skulle vara ett negativt besked och såg framför mig hur jag satt och lät dagarna gå här i min lägenhet, jobben försvann framför näsan på mig och jag blev fattigare och eländigare dag för dag. Jag hade oxå börjat planera, vad ska jag göra istället? Men så tog jag mig samman, loggade in och klickade upp brevet, som jag sen fick klicka upp ännu en gång för att läsa själva brevet. Och sen rullade jag ner det lååångsamt, låååångsamt, och s stod det att jag hade beviljats lån för studier vid Cal State Fullerton! Jag hoppade upp ur soffan, och en liten glädje tår rann ner för min kind. Lyckan var total. Sen kom chocken, shit! Jag ska verkligen åka. Damn! Jag kommer att kasta mig ut i the unknown och lämna allt tryggt bakom mig. Och paniken kom. Men den överskuggades sedan av lyckan och förväntningen av vad som komma skall och de vackra bilderna började fylla min hjärna...

Så nu sitter jag här och skakar lite inombords samtidigt som jag skriver, så om det är lite stavfel så ber jag om ursäkt! Nu återstår det bara att boka flygbiljetten och fixa boende. Men boende fixar jag när jag kommer ner. Hoppas att det löser sig bara, men det ska det väl göra antar jag. Visum oxå ja, det har jag en tid för den 15 dec. Jag fick mitt nya pass igår, shit, kortet var inte snyggt alltså. Men men, jag får väl leva med det i 5 år. Det är ju inte så att jag måste visa upp det för alla. Jag ska ju bara ha det för att resa och komma in och ut i landen.

Men ja, nu vet ni i alla fall att jag kommer att lämna er för mitt nya liv i Cali! =) Som jag hoppas kommer att bli allt vad jag har hoppats på. Jag lär ju hålla er uppdaterade så fort jag får tag på internet connection over there!

Nu ska jag snart till gymmet, kroppen måste komma i trim innan Cali då vädret är sommar eller varmt i alla fall. Man kan ju inte se ut hur som helst på beachen. Så nu börjar min beach 2010!!

Vi syns sen! Kanske...

XoXo - Frieda K*

The Culture Schock process...

Här sitter man klockan halv ett på natten. Efter en skön kväll på teatern. Vi höll inte på tills nu, men till halv elva i alla fall. Sen ska man ju ta sig hem från Mölndal oxå. Hanna höll på att dö på vägen hem för hon var så trött och mådde illa. Stackaren, det är inte lätt ibland. Men det var roligt på teatern. Dock börjar vi alla få lite smått panik då vi har mindre än två veckor kvar till premiär och vi är inte där vi borde vara! Man tycker ju att vi alla borde ha lärt oss en liten läca sen förra pjäsen då vi var genom stressade i slutet, men icke. Vi är på samma bana nu som då. Men vi jobbar bäst under press. Säger vi...

För övrigt så fick jag hem per post mina antagningsbesked från Cal State. Och med detta brev så var det ett litet informationshäfte till nya studenter om lite diverse saker. Detta lilla häfte fastnade jag i och läste med många känslor i kroppen som spänning, förvirring, irritation, förväntan ja och lite andra blandade känslor som jag inte kan beskriva just nu. Jag fastnade speciellt för sektion "Life in the US" där dom förklarade om den så kallade "Culture schock processen" Jag visste inte ens att det fanns en sådan, men nu vet jag. Det stämmer säkert det dom skriver för jag har själv drabbats av den, första gången jag var i USA för 6 år sedan och skulle studera. Då blev det för mkt och jag gav in och återvände hem. Inte bar pga det utan annat oxå. Men det var en bidragande faktor. Så här förklarade dom processen;

"Everywhere you go in the world, people are a little different and do things a little differently than you do at home. At first this difference is exciting. However, after a while you can become annoyed and irritated--your way seems better. This process is called Culture Shock."
Och några av symptomen är:
--> Boredom or Fatigue --> Loss of your sense of humor
--> Hostility towards the host culture --> Depression and feelings of helplessness
--> Difficulty with coursework and concentration --> Physical complaints and sleeping problems
--> Homesickness

Ja detta kanske inte låter så underbart och uppmuntrande. Och kanske kommer jag att drabbas utav det även denna gången, men jag tror att jag kommer att vara mer beredd denna gången än vad jag var förr. Jag är 6 år äldre, mognare, mer erfaren och jag vet vad jag ger mig in i. Tror jag. Plus att jag är rätt så påläst om den amerikanska kulturen och i vissa fall föredrar jag delar utav den framför den svenska. Hur som helst så var det nåt annat som jag fastnade för oxå. Det var delen om när man söker visum och att man skall "bevisa" att man inte kommer att bli en immigrant i landet utan att man har "strong ties" till sitt hemland. Detta stämmer ju inte riktigt in på mig då jag på ett plan planerar att "hitta" min man där borta och skapa mig en karriär. Men men, för ambassaden får jag väl lägga på min skådis talang och bre på om mina "strong ties" Vilka jag har ändå, mina vänner och min mamma såklart! Men ja, ni fattar.

Sedan kom jag till stycket om "Healt Insurance" som skrämde mig mest i hela häftet då det på en hel sida stod om vad som gäller för en giltig försäkring för att man ska få studera och vad denna försäkring täcker och inte täcker. Detta fick mig att inse att vi har det så sjukt bra här i Sverige gällande både försäkring och skola. Så vi ska fanimej sluta klaga och vara lite mera tacksamma tycker jag. Skatterna ska verkligen inte sänkas! Vi får så mycket för det vi betalar, om vi bara visste.
Det stod i häftet om försäkringen så här;

"Medical care in the U.S is extremly expensive. For example if you fall of your bike and treatment for an injured knee or arm could cost over $1.000!" Så sjukt att det kostar så mycket om man inte skulle ha försäkring. Har man det så täcker det. Och den man tecknar med csn eller nåt annat bolag brukar vara heltäckande och gälla. Men shit, man blir ju mörkrädd när man läser sånt här. Det stod nånstans oxå att försäkringen måste täcka en minimum av $100,000 in total benefits per ilness. Vet inte exakt vad detta betyder men att det är mkt pengar! Hur som helst så är jag glad att vi inte har detta system. Och uppmanar alla att vara lite mera tacksamma för hur vårt välfärdssystem är jämfört med många andra länders!

Nej nu blir det för mycket siffror och negativt i huvudet om USA och deras baksidor. Jag ska som Hanna och Madde sa till mig: "Omge mig med personer som ger mig positiva och peppande tankar inför min resa." Ja, då kanske jag borde avskärma mig från mig själv ett tag, kanske genom att titta på Arkiv X som faktiskt börjar om tjugo min. Så perfekt timing! =) Nu tänkte jag dela med mig av lite bilder från Julens Liseberg som jag tycker kommer alldeles för tidigt, alltså Julen, Granar, Tomtar, Låtar och allt annat. Men men, ni får lite kort ändå från min andra avklarade helg på Lisse. Taget från Bil och Pralin hjulet! Sov gott och dröm sött!

XoXo - Frieda K*

Okej, bilder kommer vid ett senare tillfälle, kanske imon då blogger uppenbarligen jobbar emot mig och vill inte ladda upp några bilder just för tillfället... =(

...

Hola Ppl!

Jaha, så var det söndag igen då. Ännu en vecka har passerat. Tiden går så snabbt ibland. Även om det samtidigt kan kännas som att det går extremt långsamt. Helgen so far har bestått av att jobba, teaterrep och jobba igen. Så så mycket spänning har det väl inte varit. Men man behöver väl inte alltid ha spänning, eller? Även om jag gärna har det. Men whatever. Nu babblar jag bara på om ingenting för att fylla ut raderna.

Jag har faktiskt inte så mycket att säga idag, eller just nu i alla fall. Jag trodde att jag hade det när jag började skriva, men sen så la min hjärna av verkade det nästan som. Men jag tänkte att jag kanske skulle dela med mig av mina nyårslöften. Lite tidigt kanske, men vafan, spela roll.
Egentligen ska man kanske inte göra nyårslöften, då man oftast inte kan hålla eller genomföra dom. Jag minns inte när jag senast höll ett löfte som gjorts runt nyår. Men men, jag gör ett försök i alla fall.

* En gång för alla, få ordning på mig själv och mitt liv.
* Hitta min "plats"
* Bli bättre på att planera
* Inte vara så "svartsjuk" när det gäller vänner

Ja dessa löften kanske inte är några som man infriar på ett år eller så. Dessa känns mer, nu när jag läser dom, som livslöften som man jobbar med hela tiden. Vilket jag gör. Hur som helst så ska jag försöka att bättra på dom så bra det går under det kommande året. Nu ska jag platta håret, frågan är om det ens är nån ide då vädret är som det är och håret kommer att bli för jävligt när jag går ut sen ändå. Men men. Det känns bättre i alla fall. Vi kanske ses ikväll, eller imon.

XoXo - Frieda K*

Hjulet snurrar men hamstern står bredvid...

Det är ungefär så jag känner mig just nu. Att hjulet som i detta fallet representerar livet snurrar på i sin normala takt och hamstern, jag står bredvid och tittar på. Det händer verkligen inte nånting! Eller det gör det kanske, men jag är i alla fall inte delaktig i det. Jag avskyr att leva så här, gå upp, göra frukost, se på TV, kanske gå till gymmet, surfa på datorn, käka middag (ibland), se på TV (även om det känns bättre att se på TV när det är mörkt än ljust) och sen gå och lägga sig för att nästa dag börja om igen och igen och igen... ja ni fattar. Ibland kanske det blir en liten bio nån kväll, en fika eller nåt liknande. Men faktum är att de flesta utav mina dagar är fyllda med ingenting. Detta tycker jag är extremt jobbigt, då jag är en person som älskar utmaningar, gillar att hitta på nya och gärna lite udda och kanske rentav galna saker! Hallå! Jag hade väl inte ansökt till Wipeout annars, eller Robinson, hoppat Bungyjump eller ja allt annat galet som jag gjort i mina dagar. Därför tycker jag att det är jobbigt när livet hamnar i detta lilla hamsterhjul där dagarna bara går men man gör inget vettigt med dom. Jag får faktiskt lite ångest om jag ska vara ärlig. Då vi ändå lever i ett ganska så stressigt samhälle där man ska hinna med allt inom så kort tid och samtidigt hålla sig frisk, fräsch och snygg, vara lycklig, tjäna pengar och samtidigt hinna leva. Så känns det extremt jobbigt när man har dagar då man knappt går utanför lägenheten! Just nu skulle jag vilja ha ett jobb, gå upp kl 6 för att komma hem kl 16 och känna att det är skönt att vara hemma! Just nu så känns det inte alls skönt. Och även om det regnar och är kallt, blåsigt och lite mörkt ute så känner jag ändå en press och ångest över att jag sitter hemma. Jag bor ju själv dessutom och har oftast bara mig själv, min dator och min TV att på ett eller annat sätt kommunicera med. Vilket kan göra vem som helst lite galen, deprimerad och allmänt down. Jag mår bättre när jag går ut, även om det bara är till gymmet eller affären en stund. Men det är skönt att se folk och komma bort från mina 4 väggar. Åh, enough med klagandet nu. Men en sak till bara, jag är inte en person som gärna jobbar 9 - 5 varje dag. Det är bara ännu ett hamsterhjul, fast man är med i hjulet och snurrar men man gör inga roliga stopp på vägen. Nej det är därför jag åker till The States och ser om livet kan bli roligare där. Om inte, så får jag väl ta det beslutet då. Jag är en person som lever för stunden och i nuet. Jag är kass på att planera och vet inte vart jag är eller vart jag bor om 3 år. Både skrämmande och skönt. Många skulle bli helt galna över att inte ha kontroll och koll på sitt liv. Men jag blir tvärtom, är det för kontrollerat och utstakat blir jag galen. Så kontroll freak, nej tack!

OMG! Det ringde precis en tjej från Titan Televison, dom som har hand om Förkväll på TV4. Jag har (än en gång) anmält mig till ett program. Detta var innan jag hade kommit så långt i mina USA planer. Varje torsdag har dom kärlek, relationer och dejting som ämne. Och är man med på mötesplatsen, vilket jag är så kan man ansöka om att dejta en kille i TV. Det var en kille där som jag fastnade för, för ett tag sen. Jag skrev några rader, dom tyckte det var intressant. Ringde mig förut och frågade lite. Om denna killen som jag nappade på tycker att jag verkar intressant så får jag åka till sthlm nästa tors och vara med i Förkväll med två andra brudar där han sen väljer en av oss som han vill gå på date med. Synd bara om han nu väljer mig, vi går på date och blir sjukt kära, och jag drar till USA i Jan. Det skulle väl bara vara ödets ironi antar jag. Alltså skulle detta scenario ske, så skulle jag bli sjukt arg på de högre makterna. Då jag i snart två och ett halvt år har mer eller mindre "letat" efter en partner men inte lyckats hitta någon, och skulle jag då två månader innan jag drar hitta min "soulmate" Nej, det finns bara inte. Ja ja. Jag får hålla er uppdaterade på detta.

Jag ska om en stund dra mig bort till gymmet för att köra ett S-Core pass. Vet inte riktigt vad jag gett mig inpå. Men det kan la va spännande. Jag kan inte sitta här heeela dan. Jag har ju en kropp att ta hand om. Ska man in i underhållningsbranschen så får man ha en kropp därefter, vilket jag inte riktigt har just nu, men om ett tag, förhoppningsvis!

Ja och till helgen blir det jobb. Inte jätte många timmar men man kommer ut från hemmet en stund i alla fall. Och på måndag så ska jag ev hem till Linda och se hennes lilla Amanda! Så sjukt att hon har barn, men men. Nån gång skulle det väl ske. Min tur kommer om, ja ett antal år framöver.

Nej nu ska jag nog ta något att äta. Igår innan jag tränade hade jag bara käkat frukost. Jag orkade inte alls mycket. Jag måste skärpa mig med att äta mera. Men har man inte så mycket pengar så är det inte så lätt. Men när jag tränar så behöver jag födan. Ja ja. Ha det bäst tills nästa gång! PÖSS

En liten bild på min "styvsysterdotter":

XoXo - Frieda K*

Dissapointments and Setbacks - just a way of life?

Hi there!

English is the language today. It seems like that's the appropriate language whenever I'm in a bad or sad mode. Which I am at the moment. So what has made me sad today, you might think? Well, I just feel that there's way to many dissapointments in my life right now. Not just in the financial department, I've kinda gotten used to that by now. No, I feel that it's other stuff that's bothering me. Or maybe I'm just a sensitive person reading to much into stuff and being affected more then neccecary. I don't know. I don't know anything nowadays.

To start this of I got an email from the school today saying that two of the courses I'd applied for I was not able to choose, since I had to take two other courses before taking these. And those other two courses don't start during spring semester but during fall semester. Gosh! So annoying. Those were two really good courses that I really wanted to take, voice and movement on stage and acting 2. So now I have to swift through the course catalouge again in order to chose two other courses that I want to take. And there aren't many good acting courses left to apply for. So maybe I'll chose some interesting american courses, or something else that might be interesting to learn while I'm over there.

Another dissapointment is relationships and things not turning out the way you thought they would. I'm so sick of things not going my way. I feel like I can't trust anyone but myself these days. It's true what Mulder from The X files says: "trust no one". I'm gonna stick by that because whenever I open up to someone or trust what ppl say to be true and actually turn out like they said from the beginning. Well, it just doesn't.

And last but not least, I really don't know what this was. But it's that sad and angry feeling that's been occupying my soul for quite some time now. I really don't know why it's there and where it came from. I just now that I feel really sad, lonley and angry at the moment. And the biggest frustration isn't that I feel this way but that I don't know why I feel this way. I'm really hoping that things get better when (if) I go to the States. I am kinda counting on the fact that a whole new life will begin for me when I get there, and that I will finally find myself and by doing so finding happiness and get hrid of this feeling and my other demons and issues once and for all. What my other demons and issues are I'll tell you some other time...

I'm not really sure if when I get to USA I'm gonna blog in Eng or in Swe? It feels kinda wrong blogging from America in Swedish, since there might be some americans reading this blog, aswell as my swedish friends. Anyways, that's a matter to deal with later.

I think I'm gonna go out for a smoke, then grab a sandwich or two, lie myself on the couch and just zap around until I find something interesting to watch. Or maybe just lie and listen to sad music and think... or on second thought, no. To much thinking can make you crazy. So I think it's the prior option.

I bought a new calender yesterday and in that calender are some great quotes that I want to share with you, so until next time. Read these quotes and think about what you have and the ppl around you. And trust yourself, cause that's the only person in your life who will never let you down, or maybe. But anyway. Take care!

XoXo Frieda K*

"The true waste of time is counting the hours"

"The biggest misstake you can make in life, is constantly fearing of making one"

"The hardest thing when you've had sucess is to find someone who's happy for you"

"Love is like a sprain, it comes easier the second time"

"What I hear I forget, what I see I remember, what I do I know"

"As long as we keep a secret to ourselves, it's our prisoner, but when we reveal it, we become its' prisoner"

"There's no one so poor that he can't help, and no one so rich that he doesn't need help"

Fy fan för att ALDRIG få pengar över!

Ja hej där allihopa!

Hoppas att ni mår bra. Själv så gjorde jag det ända tills jag för nån timme sedan betalade in hyran och CSN's andra årsbelopp plus lite annat smått och gott i god tro om att jag kanske skulle få lite mera pengar över än vad jag har haft de senaste månaderna. Men inte då, nej det stannade på lika lite som vanligt. Usch, jag är så fruktansvärt trött på att ALDRIG ha pengar över till nåt, roligt. Jag har inte köpt nåt för "skojs skull" på ja, kanske ett halvår då det ständigt har varit kass lön, många räkningar och inget över. Inte kommer det väl bli bättre heller. Jag kommer ju leva på minimum i USA oxå då jag studerar. Så det kommer väl inte finnas så mycket pengar till shopping och skoj. Men jag kommer att vara där och ha roligt på ett annat sätt. Jag kommer väl förhoppningsvis få ett jobb på campus som kommer att ge mig lite extra cash att roa mig för varje månad. Eller jag räknar med det i alla fall. Vi får se vad det blir av det hela. Nej pengar kan verkligen sänka en ner i djupet och få en att må piss! Det är jobbigt att inte ha pengar, man är så låst och kan inte göra spec mycket. Men en dag så kan jag förhoppningsvis ha lite roligare än vad jag har det just nu. Nej nu pratar vi om nåt annat, orkar inte tänka på pengar. Det finns ändå inget jag kan göra åt saken just nu ändå.

Jag har bokat tid för Visum, måste ju ta mig upp till huvudstaden för att utfärda ett sådant. Det kostar och det smakar. Hela 2000 spänn ska dom ha för det! Det räcker inte med själva kostnaden som är 1000 utan dom skall ha en service avgift för att utfärda det oxå. Parasiter är vad dom är. Nej, men jag tycker att det är lite mycket faktiskt. Vet inte just nu hur jag ska få ihop pengar till det, men på nåt sätt ska det väl lösa sig. Jag får väl jobba några skift nere på gatan i stan om inte annat... =) Skämt åsido.
Jag var även inne på Mina Sidor på csn.se och kollade hur det såg ut med min ansökan hittills och dom väntar på att jag ska skicka in antagningsbeskedet från skolan, vilket jag förstod från början. Men vad jag inte förstår är varför dom vill ha mitt betyg från min KY-utb. Då denna inte har nåt som helst att göra med skolan i USA. Men men, det finns väl säkert nån förklaring på det oxå, jag hoppas bara inte att dom börjar gnälla om att det saknas 6 poäng. Då jag har två kompletteringar som jag inte gjort ännu. Ja ja, det går att lösa i så fall. Men med detta skickat så är jag i sluttampen på min ansökan. Det är inte lite papper som ska fyllas i, skickas in och sedan godkännas. Men om 8 veckor när jag sitter på planet till L.A så tänker jag nog att "det var värt varenda slit, peng och papper" eller när jag kliver av i landet. Så det som återstår efter visumet är utfärdat är att boka resan! Yey! Vad jag har kollat nu så finns det en som går via Canada. Spännande, ja det är ju inte så att jag får se spec mycket av själva Canada bara för att jag landar i Calgary. Men ändå, tyckte att det var en lustig rutt. Gbg - Frankfurt, Frankfurt - Calgary, Calgary - L.A. 19,5 h. Ja men det var ju en kort och skön resa. Jag tar mig en sup eller två och slumrar bort halva så blir det nog bra. Det är ju byten och väntetider inräknat dock, så själva flygtiden är väl bara ca 13 h skulle jag tro. En baggis!

Jag var och tog nytt pass idag oxå. Jag hade fixat mig fin inför kortet, men det hade ju inte behövts. Det blev världens sämsta kort. Jag ser tjock och knäpp ut. Men men, det är ju bara ett pass. Inget som behöver läggas som profilbild på facebook direkt.

Jag vill bara stoltsera med mitt antagningsbesked:

I-20 som det kallas som skolan skickar ut.



Det fina brevet som man får av rektorn.

Skönt, slipper man teckna ett gymkort plus att man kan se omgivningen hur mycket man vill =)

Ja, det blir nog bra detta när allt blir färdigt. Nu ska jag nog kolla lite på TV. Om en timme ungefär börjar Arkiv X. Det är alltid spännande.

Ha det bäst, så syns vi snart igen.

XoXo - Frieda K*

Ibland händer det grejjer...

Hej alla!

Förlåt så jätte mycket för att jag inte har uppdaterat på några dagar. Men jag har haft lite att göra, tro det eller ej. Har börjat jobba igen =) Det är roligt. Har man nåt att göra på dagarna, fast i detta fall så är det helgerna. Men ändå. Man går inte ledig heeeela veckan. Jag har lite news för er! Vi börjar med nåt som inte rör mig;

Nyhet nr 1; LINDA HAR BLIVIT MAMMA!
Yes that's true, igår kl 11.02 födde hon en helt frisk dotter på ca 3 kg. Jag kan bara säga ett STORT Grattis och hoppas att allt går toppen, som jag tror att det kommer att göra. En tråkig sak med detta är att jag inte kommer att vara med i de första månaderna i barnets liv, då jag åker i januari och lillan bara är drygt två månader. Så det kommer att kännas jätte tråkigt. Bebisar växer ju så fort och det kommer vara tråkigt att inte få vara med hela vägen, jag kommer även att missa dopet. Men jag får ta till vara på de tillfällen som jag får nu innan jag åker och sen oxå när jag kommer hem över sommaren.

Nyhet nr 2; JAG HAR KOMMIT IN PÅ SKOLAN I USA!
Ja gott folk det har jag! Jag har blivit antagen till California State Univeristy i Fullerton där jag ska studera acting! Det kommer att bli så fantastiskt, hoppas jag. Men jag kan inte pusta ut helt ännu då CSN fortfarande inte har behandlat min ansökan om studielån, det tar ju alltid lite tid med dom som vi alla vet. Men ca 3 veckor till, efter det borde jag veta. Det skulle vara så hemskt om dom nekade min ansökan, då allt verkligen står och faller på att dom beviljar mig lån. Annars kan jag inte åka iväg, och det hade inneburit ja, den ultimata undergången för mig. Nej nu kanske jag tog i, men det hade varit det värsta som kunde hända just nu. Jag är så jäkla inställd på att åka och om jag inte skulle komma iväg så vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Men jag har bett till gud och håller alla tummar och tår varje dag för att allt ska klaffa. Jag håller er uppdaterad, I promise! Jag har bokat tid för visum i Sthlm i alla fall, så det går att genomföra även om CSN inte är klar med sin ansökan. Det går framåt med stora steg i alla fall. Vilket är roligt, spännande men oxå lite skrämmande. =)

När tiden närmar sig allt mer för att lämna lilla Sverige, så tänker jag på hur mycket jag verkligen kommer att sakna mina vänner och min mamma. Dom är ju de enda som verkligen håller mig kvar här. Och det kommer kännas så oerhört tomt utan dom! Vänner betyder så mycket för mig, och jag hoppas att dom vet om det och att jag alltid kommer att ha dom i mitt liv på ett eller annat sätt.

Snart ska jag jobba, en helg avklarad några fler har jag framför mig. Men Liseberg och Lyckohjul är inget hårt, slitsamt och tråkigt jobb direkt. Nej det är roligt, mycket raster, gött folk och ja man har det allmänt trevligt.

Jag skriver mera ikväll! Då blir det hos mamsen, jag laddar ner alla mina serier hos henne då hon har lite bättre uppkoppling på nätet än vad jag har. Så vi syns ikväll!

Och igen, GRATTIS LINDIS! =)

XoXo Frieda K*

Hemma bra men borta bäst?

Eller är det tvärtom som man brukar säga... Ja det kanske det är. Jag vet inte om jag håller med, eller jo det gör jag nog, innerst inne tror jag. Fast det är ju alltid lika spännande och roligt att resa bort, även om det gäller en längre tid eller bara en veckas charter nånstans. Att jag kommer in på detta ämnet är för att jag satt och tänkte på att det är ju faktiskt nästan exakt två månader tills jag själv skall resa bort, och det är ju en längre tid! Om allt vill sig väl då vill säga. Men det vill det väl, hoppas jag och alla andra. Hur som helst så kom jag samtidigt att tänka på vad jag kommer att sakna minst resp mest när jag åker.


MEST kommer jag att sakna:

*Mina vänner och min mamma såklart.
Det kommer att bli oerhört jobbigt att lämna alla dessa underbara människor här "hemma" när jag åker bort. 6 månader är länge. Jag kommer ju hem under sommaren, men ändå. Det kommer att vara extremt ensamt i början.

*Den svenska maten!
Speciellt frukosten. Som den frukost älskande människa som jag är, där jag brukar käka mörkt bröd med skinka och gurka. Filmjölk med musli. Ett ägg, kaffe och ett glas juice varje dag till frukost kommer det bli mycket svårt att inte få allt detta i USA. Deras bröd är inte mycket att ha, vill man ha gott och nyttigt mörkt bröd får man leta sig till lite "speciella" affärer och betala lite mera. Skinka har dom inte mycket av. Gurka går väl att hitta rätt lätt. Filmjölk, ja motsvarigheten är ju deras yoghurt som är som grädde typ. Ingen höjdare direkt. Ägg är väl i princip samma som här. Och juice och kaffe oxå. Så ja det kommer bli en mycket "fattigare" frukost än vad jag är van vid. Men man vänjer väl sig vid det så småningom oxå.

*De svenska sommar kvällarna, elller kvällarna över huvud taget!
I L.A eller Kalifornien så blir det nämligen mörkt runt kl 5, halv 6 året om. Så de sköna ljusa sommarkvällarna där man sitter ute länge kan jag ju glömma med en gång...

*Det faktum att man kan känna sig rätt "säker" och trygg när man är ute på kvällen
I USA så är det ju lagligt att för nästan vem som helst att inneha pistol som ett "skyddsvapen" och det säger ju en del om landet i sig när det gäller trygghet. Brottsligheten är ju extremt mycket högre än i Sverige, alla gäng som härjar, speciellt i L.A! usch jag ryser bara jag tänker på det.


MINST kommer jag att sakna:

*Den svenska Jantelagen (i viss mån)
Vad jag menar är de människor som dömer andra för att man vågar drömma och inte följa normen, klart det är inte bara svenskar som har detta synsätt. Men vi känner alla till jantelagen, inte sant...

*Den svenska avundsjukan
Speciellt den bland unga tjejer som ser ner på varandra pga olika andledningar, utseende, status, pengar och annat. Jag vet inte om USA har samma problem, men uppfattningen jag har hittils är att den är betydligt mindre där.

*Att man har "sett" och "gjort" allting förut
Man har vart på varenda krog minst 5 ggr och man har besökt alla roliga ställen i sin stad och sitt lilla land. Man vill ha något mer och då finns ju hela USA att erbjudas...

*Alla människor och företag som man fått nog av
De i sin omgivning eller sitt liv som på något sett gör en upprörd eller liknande. Eller alla statliga företag som man inte orkar med längre. Dags att bli irriterad på nya, ännu större förteag, USA har ju gott om dom...


Ja det var det. Vi får väl se vad som kommer att kännas mest när man har vart där ett tag, de bra eller de dåliga sakerna. Jag lovar att hålla er uppdaterad om allt som händer! Nu väntar jag på att Bones, Smallville, Melrose Place och Gossip Girl ska ladda klart. Sen blir det till att drömma sig bort en stund!

Ha det gött så syns vi igen imon!

XoXo - Frieda K*

I know that I've got issues but you're pretty messed up to...

Hej igen!

Vet inte riktigt varför jag använde det som rubrik. Tycker bara att det är ett skönt låt citat ur Kelly Clarkson låt "My life would suck without you". Nu har jag snart ätit klart min frukost, fast om man kollar på klockan så är det egentligen "past due" för frukost tiden. Men jag unnade mig själv att sova lite längre idag. Det var en mycket rolig fest igår. Lite bilder på galenskapen finner ni längst ner. Jag kom hem till Hanna lite tidigare och hjälpte till att fixa det sista. Hon hade pyntat så fint. Det såg riktigt läskigt ut när vi släckte alla ljusen. Sen fick jag lite mat oxå. Det bjöds på god soppa. =) Sen så ramlade det in folk på rullande band. Det var alltifrån Lady Gaga, Michael Jackson till Rödluvan och ett troll. Så det fanns nåt för allas smak om man säger så. Jag var väl hemma vid tre cirkus. Och en klasskompis till Hanna sov på min soffa. Så då låg man och

tjötade lite innan man somnade.

Min hjärna är rätt tom idag eller just nu så det blir troligtvis inte så långt inlägg nu. Skriver nog mera senare. Hanna, Ylva och några fler skulle ut ikväll. Dessa människor som ska festa hela tiden...nej skämt å sido! Det gör väl jag med när det kommer omkring. Men jag var lite sugen på att hänga med. Men jag tror att mina cash säger stopp. Jag både vill och inte vill. Av olika anledningar. Det var längesen jag var ute, jag och Hanna har inte vart "ute" och festat ihop på ett bra tag plus att vi hann inte umgås så mycket igår på festen då det var sjukt mycket folk där och har man själv fest så känner man ju alla som kommer på ett eller annat sätt. Så det blev liksom inte att vi hann umgås så mycket som vi hade önskat. Så då hade det ju vart skoj att hänga med gänget ut ikväll. Men jag tror nog att jag får hoppa det. Det kommer komma fler tillfällen. Och vi ska ju ha teater rep imon hela dagen, plus på måndag. Sen kommer vi att träna rätt mycket nästa vecka oxå. Så vi får vår beskörda del av umgängestid ändå skulle jag tro.

Vad står på agendan idag då? Jag ska åka till Mölndal faktiskt och hälsa på Linda. Har ju inte sett hur hon bor ännu! Så det ska bli trevligt. Sen ikväll vet jag inte riktigt. Det hade ju vart trevligt att träffa någon, se på film eller nåt. Men alla verkar ha saker planerade. Ja det är ju Lördag så det är inte så konstigt om det är så. Men vi får se, kvällen är ung och det kan hända mycket innan den är slut!

Jag skriver mera ikväll. Tills dess - Take care!

Sista lediga helgen - Halloween fest!

Hej alla roliga, coola, tråkiga, ja vad ni nu är på för humör eller så. Jag ville bara skriva ett litet inlägg när jag är inne på nätet. Det blir inte så mycket nu, för att jag har så kasst med cash och inte har råd att ladda på mitt internet så ofta. Men idag tänkte jag att, äsch det är Fredag så då får jag unna mig lite surfande!

Det är min sista helg innan Liseberg börjar igen, närmare bestämt nästa vecka. Jag var där i onsdags och hämtade kläder, skrev kontrakt och så inför julen. JUL! Herregud det känns sjukt att det är JULAFTON om typ en och en halv månad... Men men, tiden rinner iväg. Och vi med den...

Jag kommer hinna få in julkänslan och även kanske tröttna på julen innan den ens har börjat! Jobbar man på Liseberg under julen så efter en månad så står en tomtar, granar, lussekatter och rött en upp i halsen. Det är julsånger i parken dag ut och dag in. Och allt annat som hör julen till. Men det är rätt mysigt samtidigt oxå...

Vad annars. Denna sista lediga helg som jag faktiskt aldrig trodde skulle infinna sig så snabbt som den faktiskt gjorde. Jag har alltså gått hemma i typ 25 dagar utan att ha jobbat en timme! Ja det gick, långsamt, segt, jobbigt var det emellanåt men ibland rätt skönt. Men jag tror att jag föredrar att ha ett jobb. Inte bara för inkomstens skull utan för att man har någonting att uppehålla dagarna med. Spec i dessa lite gråa, mörka och regniga tider. Sen så blir det ju andra bullar till våren, då det förhoppningsvis bär av mot US and A!!

Ja, men ikväll blir det HALLOWEEN party hemma hos lilla Hannie i Frölunda! Det ska bli himla roligt, jag tänker bli full, prata med massa nya människor och bara ha det trevligt helt enkelt! Umgås och känna att livet leker så att säga. Och glömma av allt annat dåligt som kan vara där emellan...Hanna, denna lilla jenta. En sjukt go och trevlig tjej som jag lärt känna genom mihn teater grupp och vi har kommit varandra nära. Vilket jag är mycket glad för! Vi har så roligt tillsammans, man kan prata om vad som helst med henne utan att känna sig dum, dömd eller något annat. Jag säger självklart inte att mina andra vänner gör det! NEJ, verkligen inte. Men man har ju en speciell relation till sina olika vänner, som skiljer sig sins emellan. Ja ja, hur som helst så ser jag mkt fram emot denna kvällen! Jag ska sluta skriva nu, platta mitt hår, slänga på mig lite smink och bege mig hem till Hanna som inte bor så långt ifrån mig. Jag ska hjälpa henne och Ylva som kommit ner från stora huvudstaden att pynta lägenheten, och käka middag hos henne sen!

Vi syns igen imon. Då jag berättar mera och kanske lägger upp en och annan bild på vad som bjöds under kvällen...

Åh, jag höll på att glömma. Jag fick ett mail från en kille i USA tidigare idag, en potentiall "roommate" och jag har skickat lite bilder på mig själv för att han ska se hur jag ser ut. Detta var andra omgången av bilder. Han skrev så här första gången: "you will definatley turn some heads here..." och denna gången skrev han: "you are definatley going to break some young boys hearts..." Ha ha, det kan man leva på ett tag...vilket jag kommer att göra oxå. Nej got to go! Vi ses imon!

XoXo - Frieda K*

Teater = Terapi?

Ja, då sitter man här igen klockan tio över ett på natten. Jag borde kanske gå och lägga mig, ska ju upp lite tidigare än vanligt imon för att hämta min soffa. Men jag har svårt att somna innan klockan två oftast. Det kommer nog bli jobbigt när och om jag får ett jobb som kräver tidiga mornar... Men det är ett senare problem.

Det gick bra på teatern förut, både på den jag hoppade in för Hanna på och våran egen. Det är lite som en fristad att komma dit varje måndag, träffa dessa okomplicerade människor och bara glömma av sig själv och sitt liv för två timmar och leva sig in i en roll, avreagera sig och få ny energi igen som man förhoppningsvis kan leva på i några dagar. Jag ser teater som en form, eller min form av terapi. Jag vet att den används i vissa lägen som just terapi. Man upptäcker så mycket om sig själv, vågar spela ut och agera och komma i kontakt med sina känslor även om det inte är "en själv" som direkt säger kanske vad man vill säga. Men man får ut frustration och andra känslor på ett nyttigt och bra sätt. Jag skulle varmt rekommendera drama och teater för folk som vill eller behöver på annat sätt få ut känslor eller avreagera sig, eller bara vara nån annan för en stund.

Det är jobbig med känslor oxå, då jag som är en ganska känslig person emellanåt känner lite för mycket åt båda hållen. Vad jag menar är att jag kan ibland ta åt mig av saker som andra människor kanske inte ens tänker alls på. Jag kan oxå ha en viss tendens att läsa in och analysera för mycket i många saker, det kanske dock är en kvinnlig tendens som många tjejer gör. Men ändå. Det är jobbigt när man påverkas så mycket av det. Ibland kan jag liksom bara gråta rakt ut, utan att något egentligen är fel. Jag kan liksom inte sätta fingret på varför jag känner mig ledsen och vill gråta eller skrika, eller nåt annat. Det är nog den jobbigaste känslan. Den där olustiga, konstiga, tomma känslan som man inte vet vad den betyder. Man känner sig nere eller deppig, fast allt kan vara bra och inget egentligen är fel. Men på nät j-a vänster så känns det ändå så himla fel! Ibland önskar jag att man kunde operera bort den delen i hjärnan som känner känslor! Men det går ju inte, och det skulle ju vara himla jobbigt den dagen man faktiskt vill känna. Som när man blir kär i någon till exempel. Eller när man lyckas med något som velat och längtat länge efter. Ja eller nåt annat som på nåt sätt framkallar "lyckliga" och "varma" känslor. Då glömmer man oxå oftast av att man ens hade den där konstiga känslan... så jag tor nog att jag behåller mitt känslo centra ett tag till. Kanske tills jag fått mitt hjärta krossat ännu en gång...för lycko känslan som infinner sig innan man blir "krossad" är så underbar... Ja ja. That's just life I guess...

Hade velat skriva mera, men ska kolla på Arkiv X och sen gå och lägga mig. Imon är en ny dag med nya utmaningar...

Vi ses imon! Eller nån annan dag!

XoXo - Frieda K*

Här nedan får ni lite bilder från helgen med teatergruppen på Koster...Enjoy!