Jag vet såklart att det inte är logiskt att alla förblir demsamma men ibland önskar man att det faktiskt kunde vara så, eller jag gör det i alla fall. Jag vet inte om det är för att jag åldras i siffror men inte alls känner mig "själsligt"som att jag ska fylla 26 år i år. För jag känner mig mer på den nivån som de som kanske ska fylla 22 eller 23. Och just vid den tiden, för ca 3 år sen, det är den tiden som jag tänker tillbaka på och blir lite sentimental och undrar varför det inte kan vara så fortfarande. Då var vi alla singlar, jag, Linda, Sandra och Kattis. Vi hittade på massa saker hela tiden! Inte bara ut och partajade, utan vi träffades ofta, fikade, hade film och tjejkvällar hos varandra, reste hit och dit och raggade boys ihop. Vi var ett galet gäng! Men inte bara vi, det var oxå massa andra tjejer som vi hängde med hit och dit. Jag älskade den galna tiden, och även om man inte har det behovet av att gå ut och hålla på till den milda grad som vi faktiskt gjorde ibland så önskar jag dock att vi alla kunde vara singlar tillsammans igen och bara vara som vi var. Inte det att vi inte umgås längre, nej verkligen inte! Men faktum är att när folk skaffar förhållande så blir det inte lika mkt tid med vännerna på samma sätt som det var innan. Och jag har full förståelse för det, det är bara det att alla andra har lyckats göra det, utom lilla jag. Och kanske känner jag mer så här just för att jag inte har lyckats hitta någon att flytta ihop med, tänka på en framtid tillsammans med, och inte vara i så stort behov av mina vänner nu som jag var då. Eller så är det väl så att jag kanske inte har gjort mig redo för det "mer vuxna" livet som dom har gjort. Det kanske blir så automatiskt när man skaffar förhållande och inser att detta är verkligen han som jag ska vara med i ett bra tag framöver. Något som jag känner inte kommer att inträffa inom det närmsta. Eller jag vet inte, det kan hända, men troligtvis inte. Jag får lite små ångest när jag tänker på hur galet vi hade det! Jag vill bara spola tillbaka tiden och göra om det igen, samtidigt som jag vill spola fram tiden och bara hitta den där rätta och göra mig redo för det vuxna livet. Just nu lever jag i ett slags mellan liv, som i Britneys låt "I'm not a girl, not yet a woman, all I need is time a moment that is mine, while I'm in between". Åh ja ibland önskar man att saker och ting kunde vara som de en gång var då man hade det så roligt!
Jag undrar lite dock varför jag inte känner att jag är redo för seriösa saker på det sättet som mina kära vänner är. Är det bara för att jag inte "har nån"? Eller är jag bara allmänt senare i min utveckling på detta planet, eller kanske är det så att jag har sånna stora drömmar och visioner med mitt liv som gör att jag är rätt så långt borta från det där just nu. Ja, inte vet jag, jag blir galen av att analysera detta. Det kan vara nog så jobbigt. Som sagt, jag önskar bara att vi alla kunde vara singlar igen för ett litet tag och vara så galna som vi var, för fan va kul vi hade brudar! Och våga inte säga nåt annat!! =) Men jag älskar er lika mkt nu som då, tro inget annat där heller.
Nån gång är det väl min tur att slå mig till ro, ha ha, när de andra har levt det ett tag. Ombytta roller. Vem vet, livets vägar äro outgrundliga! Vilket kan vara både skrämmande men oxå extremt spännande!
Jag kan bara känna ibland att jag inte riktigt passar in, den ständiga lilla singeln. Men jag vet att jag är omtyckt ändå! Men det är inte det det handlar om, ja ja, skit samma. Livet förändras och så är det bara, lika bra att acceptera det, embrace it, och köra på det!
Nej, nu ska jag kolla på ännu ett avsnitt av The Mentalist, med den snygga Simon Baker som spelar "Patrick Jane", mmm, gillar den serien! Måste ju kolla på nåt nu när det är uppehåll på Gossip, M.P, S.V och Bones! Det är det värsta med sommaren, alla uppehåll. Men då har man nåt att se fram emot när kalla hösten kryper på, dock kommer det inte att bli en kall höst för mig få jag inte kommer att vara här, utan i Cali. Fast det kommer ju bli en smärre chock att komma hem till vintern här lagom till jul, när man har vart i sol och värme närmare ett år! Vi får väl se hur det går, snacka om att få vinter ångest där! Men det är inget att vältra sig i nu! Snart är det midsommar! Yey, och imon ska jag träffa lilla Ella, på lördag är det teaterfest och på söndag är det Lisse fest! Så det är en nice helg att se fram emot!
* Puss och Kramiss *
Mmm, Simon Baker - What a perfect man! =)
