Oj nu blev det en väldigt tung överskrift. Men skit i det. Jag känner mig rätt förvirrad för tillfället. Och därför skriver jag på min egen blogg istället för min Hannas och Ellas. Men jag växlar lite. Detta är ju mera min egen och mina egna tankar. Inte för att jag inte kan uttrycka det på den andra, men ändå. Nu bara svamlar jag.
Här sitter man då I Cali och har det bra. Eller har jag det? Jo men det har jag, det är väl bara lite trist väder för tillfället. Det är regnigt och tråkigt. Men jag antar att ni där hemma har sämre väder än så. Där hemma, ja Sverige det ska ju vara mitt hem. Och det är det ju och kommer väl alltid att vara vart man än i världen må hamna i framtiden. Just nu vet jag inte riktigt vart mitt liv är på väg. Jag vet ju vad jag vill och vad jag drömmer om. Och det vet ni andra oxå vid det här laget, skulle ni inte göra det, ja då känner ni inte mig. Det jag vill ha sagt med detta är bara att jag börjar fundera över hur det ska gå till att komma dit jag vill. Allt är så enkelt och lätt när man sitter på ett ställe och pratar om vad man ska göra och hur man har "tänkt" att det ska gå till. Men när man faktiskt börjar närma sig sitt mål, eller möter första hindret så inser man sakta att det är lättare sagt än gjort. Jag vet och visste redan långt innan jag åkte att det inte är någon dans på några rosor att ge sig in i underhållnings branschen. Jag vill ju med hela mitt fucking hjärta bli skådespelerska. Jag kan inte se mig själv hålla på med nåt annat och må riktigt bra. När jag är på scenen så mår jag som bäst, eller när jag får agera framför en kamera. Det jobbiga är bara att allt handlar om kontakter! Så egentligen spelar det ingen roll hur bra eller dålig du är, eller jo du kan ju inte vara as kass. Men det är ändå kontakterna som väger tyngst i denna bransch. Känner du rätt person så har du halva inne. Och det suger verkligen, då jag inte har några sånna kontakter. Jag håller på och sakta men säkert bygga upp mitt nätverk, och jag har börjat med att fråga min drama lärare som har lite connections i L.A hur jag bäst går till väga. Hon har lovat att kolla upp och tipsa mig om hur jag på bästa sätt och på rätt sätt tar mig in i denna ibland så äckliga bransch.
Nog om det! Nu hoppar vi till ett annat ångest ämne, Kärlek. Usch jag blir nästan illamående bara jag tänker på ordet. Jag vill inte vara bitter. Vilket jag dock är när det kommer till detta ämne som verkar träffa alla andra med amors pilar utan lilla mig. Jag hade inte bara en tanke, dröm och förhoppning om "acting" när jag åkte hit. Utan jag ville oxå finna "The One" då jag inbillat mig att han väntar på mig här nånstans i Californien. Inte har det dock dykt upp nån pöjk ännu. Och jag måste bara få säga att killarna här är många men ack inte så heta, alla utav dom. Jag går på ett College med ca 40.000 studenter och jag kan räkna på mina två händer hur många snygga jag sett. Hade detta varit ett svenskt College så hade jag inte kunnat räkna alls! Så tjejer, svenska folket är det snyggaste folket in the world! Men det visste vi redan. Men jag har som sagt bara vart här en månad. Så jag får väl kanske ge mig själv lite tid och ha lite tålamod. Och jag tror att "desperat" stämpeln sitter kvar lite i min panna. Och vi känner ju alla till vad folk brukar säga, att letar man efter nån så kommer dom verkligen inte. Det är när man släpper det och bara "är" som det dyker upp nån liten tomte. Men hur lätt är det att släppa det, när man vill ha det so bad! Snälla om nån har svaret på den frågan så skulle jag gärna vilja ha det!
Och så hoppar vi raskt till denna lilla högtid som nalkas snart, nämligen Valentine's day. Eller Alla hjärtans dag som det så fint heter på Svenska. Och om ni mina rara singel vänner tycker att det är äckligt mkt krafs med det in Svedala, så kan jag ju kontra med gigantiska ballonger, nallar, kort och blommor i varenda jävla affär! Det finns posters med Valentine's partys och getaways och mkt mkt mer. Usch jag vill bara gräva ner mig och vakna upp när allt är bort städat! För inte kommer det att finnas en bukett med tio röda rosor och ett kort som det står "I love you" eller"Be my valentine" på i år heller. Nej, det lär nog dröja ett bra tag...om jag får tro min cyniska hjärna...
Så överdrivet, tycker ni inte?
Nej, nu börjar jag få ont i kroppen av att sitta här och skriva. Jag ska nog gå och ta mig en dusch och fixa mig lite. Då det ikväll nalkas Wine Night i Newport med svensk tjejerna! Ska bli trevligt. Och jag ska försöka släppa min "vill-ha-nån-desperation" och bara njuta av en skön och trevlig kväll. Så får vi se vad som händer, se nu var jag där igen! Ja ja! Hoppas ni mår bra alla och att ni saknar mig så mkt att ni inte vet vart ni ska ta vägen! Jag börjar sakna er på det sättet i alla fall. Men jag har det bra här och trivs ändå mkt bra med mitt val att åka hit!
En sista liten sak, dom har sjukt billiga technical stuff. Och jag har precis sett en grymt söt telefon som jag blev sjukt kär i. Så mina vänner, vad säger ni, ska jag slå till. Den ligger på $50, vilket är runt 350 kr. Inte så dåligt. Men ändå, pengarna rullar bort snabbare än snabbast!
Ja, jag hoppas att ni tar hand om er så hörs vi snart igen!
XOXO //Frieda
