Gymmet i all sin ära...

När jag tidigare idag besökte gymmet, Sportlife är mitt val, vilket är ditt? Denna gången var jag på Sportlife Almedal. Ett mycket trevligt, stort och skönt gym. I alla fall, när jag var där gåendes på mitt 25 min program på springbandet så slog det mig att gymmet är ett ställe där ALLA typer av människor möts. Och det är extremt underhållande att se vad folk har på sig och hur dom bär sig åt när dom ska träna. Efter ca 10 min på mitt band så klev det på en lustig kille på bandet bredvid mig. Han hade nog de kortaste, och tightaste shortsen jag sett på en man på länge. Det såg mycket roligt ut måste jag medge. Överdelen var oxå den något lustig, en svart nät liknande tröja som satt ja just tight. Jag kunde inte annat än att skaka lite lätt på huvudet och skratta för mig själv. Sen så kollade jag runt lite grann och på cross trainen snett framför mig så står det en tjej, hon var verkligen inte stor, hennes överarmar var som mina handleder, nej kanske lite större men inte mycket. Jag kan inte säga om hon hade någon sjukdom av nåt slag, men hon såg väldigt smal ut. Och denna lilla tjejen körde så hårt på crossen som att det var det sista hon skulle göra eller nåt. Det var inte lika roande som killen bredvid mig. När jag sedan började röra mig mot maskinerna och satte mig till ro, hur man nu kan kalla det så, men i alla fall till ro på magmaskinen. Så bredvid mig, jag ser bara personens kropp för huvudet var bakom maskinen, men jag kunde inte avgöra om det var en man eller kvinna. Kroppen var snygg som fan, men det kunde lika gärna vart en liten kille med perfekta muskler eller en tjej med perfekta muskler. Och det var en tjej. Men hon såg väldigt manlig ut i ansiktet, ja inte för att detta var nåt spec att ta upp. Men jag vet inte om det störde mig eller inte. Jag kunde inte sluta att titta mig omkring i alla fall, och kolla in just hur hårt många människor på gymmet pressar sig själva för att komma i form. Det fick mig att undra, är det värt det? All den tid och press vi lägger på oss själva för att få en snygg kropp med snygga muskler? Jag gör det ju skälv, så i mitt fall så får det väl bli ja. Men samtidigt så tycker jag att det är jobbigt att det är så här. Man kan inte hjälpa att bli påverkad på ett eller annat sätt. Och även om man säger att man inte ska jämföra sig med andra runt omkring så kvarstår det faktum att för mig kommer det alltid att vara så. Hur mycket jag än intalar mig själv att jag är bra som jag är, så kommer en del av mig, tyvärr den delen som oftast tar över att fortsätta att säga; "Nej, du kan bli snyggare, bara du fortsätter kämpa! Du kan bli lika snygg som de andra, fortsätt kämpa!" Ja, det är väl bara att ge efter antar jag...

Men samtidigt så är det rätt skönt att träna. Det frigörs ju en massa bra energier som gör att man blir piggare, gladare, orkar mera och det är roligt när man så småningom ser resultat! Vilket inte har hänt med mig ännu. Men jag får väl ge det lite mera tid.

Vad händer i helgen då?

Jo, jag ska till Koster imon med min teatergrupp! Det ska bli roligt. Vi ska umgås, festa och repa lite inför pjäsen som vi ska spela upp i dec. Pjäs kan man väl inte kalla det, utan mera farsm nej inte det heller, revy av nåt slag. Hur som helst så heter den "Himlen kan vänta." Idé och manus av: OSS! Japp, vi har skrivit den helt själva. Från idé till så småningom, färdig produktion...vill ni ha ett litet smakprov? Ja okej då!...

Här nedan så är det från första scenen när "Malin" (Hanna) kommer till himlens väntrum, men kan inte riktigt förstå vart hon har hamnat och har svårt att acceptera sin död...

När man sitter så här på kvällen och skriver så är det tusentals tankar som snurrar i hjärnan. Jag hade gärna skrivit ner alla, men då hade nog ingen orkat läsa. Nyårslöfte! Ja, fast är det nån idé med sånna, man kan ju aldrig hålla dom ändå... Men jag ska försöka att hålla det detta året. Jag tror att det gäller att göra så rimliga löften som möjligt. Desto tråkigare och lättare, desto större risk är det att man faktiskt klarar av dom. Jag har några som jag har funderat över. Vad tycker ni att jag borde välja?

* Sluta röka helt och hållet, även vid fest tillfällen

* Innan nästa år är slut SKA jag ha fått MINST EN roll i nån slags tv produktion (lite orimligt kanske)

* Innan nästa år är slut ska jag ha träffat en underbar och go kille och inlett ett färhållande.

Nej men det är inte nyårslöften som jag håller på med nu. Det första kanske var det, men sen blev det någonting annat. Jag är nog inte helt klar med vad jag skriver... Det blir lite knäppt känner jag. De sista två är ju inget som jag egentligen kan ha någon "direkt" påverkan över. Det handlar mer om tur och just lycka...ja eller nåt. Talang oxå. Ja ja.

Jag tror att vi nöjer oss för idag. Jag såg att Smallville hade laddat klart! Spännande! Skall nog ta och kolla på det. Oh, nu kom "Mr Taken" in på msn oxå. Kan ju va lite trevligt. Varför jag kallar honom "Mr Taken" är för att han har ett förhållande men håller på och pratar med mig, och vi bestämmer att vi ska ses nån dag framöver. Mer än så tänker jag inte avslöja nu. Den historien tar vi en annan gång...

Vi syns imon! Sov gott.

XoXo - Frieda K*

Sweden VS America

Jag hade svårt att somna igår trots att jag var riktigt trött och blundade ifrån Arkiv X som jag normalt sett håller mig vaken till för att kolla på kl 01.30 varje kväll. Har man inget jobb att gå till så behöver man ju inte gå och lägga sig så tidigt, eller? Anledningen till varför jag hade svårt att sova var för att tankarna flödade i mitt huvud. Tankarna om hur mycket mitt liv faktiskt kommer att förändras när jag åker till USA. På flera olika sätt. Vissa saker som har varit självklara här "hemma" kommer inte längre att vara så självklara. Och vissa saker som Sverige har "hämmat" kan jag nu få utlopp för i USA. Jag vet dock inte om jag såg positivt eller negativt på alla dessa förändringar. Kanske lite både och. Jag tror att nu när jag är här så förespråkar jag lätt alla fördelar med att vara i USA och vad man kan göra där, som man inte kan göra här. Men när jag kommer dit tror jag att mina "svenska" sidor kommer att komma fram utan att jag tänker på det. Då jag ändå, innerst inne är svensk. Jag tänkte att jag skulle lista lite "pro's" och "con's" med Sverige och Amerika, alltså fördelar och nackdelar, eller negativit resp positivt. Ja kalla det vad ni vill. Men bara för att se lite hur allt kommer att förändras och bli annorlunda. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det, men jag gör ett försök...

Största förändringarna:

* Jag kommer att prata ett helt annat språk, kanske t.om börjar tänka på eng.

* Det kommer att vara sol och varmt året om!

* Jag kommer att kunna köra bil! Då körkort i USA endast kostar 300 kr! Och är busenkelt att ta!

* Folk kommer att prata med en överallt, på bussar, i affärer, i kön till kassan. You name it!

* Jag kommer inte att ha alla vänner och familj nära mig längre.

Ja det är väl de största både negativa och positiva förändringarna. Sen har vi alla regler och lagar som USA har jämfört med Sverige. Och att det mest kostar lite extra typ överallt. Så vissa saker som man tidigare har tagit för givet kan man inte längre räkna med. Som t.ex:
* Att skolan kostar mycket pengar, inte så mycket mer som jag trodde. Men ändå mer än vad den skulle kostar i Sverige.

* Att jag kommer att få betala för att tvätta, då det oftast inte finns tvättstugor i lägenhets husen. Utan man får gå till "tvätthus" och lägga i pengar för att tvätta.

* Att man måste se till att ha sjukhusräkning för blir man sjuk utan det, då jäklar är man nog skuldsatt för resten av livet.

* Det är skattetillägg på allt man handlar i butikerna, jobbig att hålla reda på det!

* Att man får se upp med vart man röker, att inte korsa gatan vid röd blinkande hand eller att man gör något annat "olagligt" som man lätt kan få böter för.

Oj, detta lät himla negativt. Men det finns en del positiva saker som man kan anamma oxå.

* Man behöver inte vara ett "freak" för att vilja bjuda ut en snygging mitt på ljusa dan, kanske på ett café eller liknande.

* Folk är inte hälften så skygga och tillbaka dragna i USA som i Sverige. Folk hälsar, är öppna och hjälpsamma på ett helt annat sätt.

* Det går snabbt att bli uppraggad, killarna behöver inte fem-sex öl för att ens gå fram att prata med en tjej.

* Det finns en bestämd ålder för att köpa alkohol, cigg och gå ut. 21 år. Inga mellan åldrar som 18, 20, 25, 30 m.m som vi har i Sverige.

Så frågan är om Sverige eller USA vinner fighten...det sägs ju att USA är "The land of dreams" och jag kan förstå vad folk menar. Även om dom har lagar som är så knäppa och idiotiska att man blir galen. Men ändå, jag vet inte. Sverige är Sverige och det är bra på sitt sätt. Men USA har möjligheter och ett öppet synsätt som många andra länder inte har. Vad jag menar med det är detta:

* Det faktum att i USA blir du inte dömd för att du har en stor och kanske lite oupnåelig dröm (som jag) och om du misslyckas är du inte misslyckad utan faktiskt lyckad, då du faktiskt vågade gå din egen väg, satsa på vad du ville trots att många hade åsikter om det. (I sverige är det tyvärr jäntelagen som sätter stopp för detta. "vad var det jag sa", eller "trodde du verkligen att du skulle lyckas" osv.)

Ja, så jag tror att i detta mån så vinner USA. Men Sverige kommer alltid vara mitt hem, och jag är oerhört stolt över att vara svensk och ha vuxit upp här. För låt oss inse fakta, trots att vi har mycket fel i vårt land så har vi det ändå jäkligt bra jämfört med många andra länder! Vi har så många självklarheter som många andra länder bara kan drömma om! Så vi ska vara glada och jobba för att få det ännu bättre!


Sist men inte minst slog det mig precis då jag pratade med min vän Madde i telefonen nyss, shit! Jag har en så oviss framtid framför mig! Jag vet faktiskt inte vart jag är om typ 2 år. Är jag kvar i USA? Har jag återvänt till Sverige? Är jag med i någon serie? Har jag kommit på att det är något annat som jag vill göra? Jag har faktiskt INGEN ANING! Det är både skrämmande men oxå väldigt spännande och roligt. På ett sätt vill jag inte ha min framtid helt utstakad framför mig. Jag vill leva lite på gränsen och se vart livets väg leder mig. Med mitt ordspråk i ryggen, "Det ordnar sig alltid, på något sätt" så tror jag att vägen kommer att leda till något mycket bra tillslut...

The road towards the unknown future...