Oscarsgalan, Plugg och Starbucks...

Ja det är vad som får summera denna helgen. Jag sitter just nu tillsammans med Linnea och Sofia, ett antal böcker, kaffekoppar i mängder, två eller tre frappino muggar, lite skräp och smulor på ett Starbucks i Newport Beach. Här har vi suttit nu sedan kl 12 idag. Klockan är nu närmare 6. Jag gav väl upp för ett tag sen och har kollat nätet ett antal minuter, ja min motivation för att läsa och studera är inte den bästa, eller den högsta. Jag vet inte om det är för att jag inte orkar eller för att jag inte vill, lite både och tror jag. Så jag tänkte att det var ett bra tillfälle att skriva ett inlägg i min lilla blogg.

Oscarsgalan pågår just nu i denna stad! En liten bit bort, ca 35 min. Det är sjukt att greppa och förstå att jag är just i detta nu i samma stad som de största stjärnorna inom Film och TV! Jag hade mer än gärna velat vara i Hollywood, men dom har spärrat av hela Hollyowood blvd så det hade inte gått att ta sig fram ändå. Man hade fått stå en bit bort och bars känna stämningen, inte så fel det heller i och för sig. Men nej nu sitter jag här på ett café istället. Jag kan i alla fall trösta mig med att jag är närmre än många av er andra som läser detta inlägget. Det är ju i alla fall något.

Det har väl inte varit någon händelserik helg direkt, jag var på en pjäs på skolan i fredags. Den var intressant "Anton in Showbusiness"hette den. En pjäs med enbart tjejer. Den handlade om tre tjejer som gör audition för en Tjeckow (ursäkta felstavningen!) pjäs, som aldrig riktigt blir av. Men man år lära känna dessa egensinnade tjejer in i det närmsta. Mycket intressant och rolig pjäs som ifrågasätter den amerikanska teaterns historia, vad vi gör för att få det vi vill ha och hur människor kan förändras bara genom att lära känna varandra. Lite seg emellanåt men ändå mkt bra! Jag kommer var tvungen att se 4 pjäser till. Ingen jobbig, snarare rolig läxa! Jag ser speciellt fram emot en pjäs som heter "Back to Eden" där en utav mina lärare, min drama lärare ska spela en stor roll. Jag har hur dumt det än är, lyckats små förälska mig i denna killen, eller mannen. Inte så smart kanske. Han är väl ingen som jag egentligen skulle vända mig om efter på gatan och tänka "wow, what a hottie!" han är mer en charmig, väldigt trevlig och duktig kille som råkar vara min lärare. Vi vet ju alla att det inte är etiskt rätt eller ens tillåtet att inleda något med en lärare, han är dock en "graduate" student, vilket innebär att han gör sin sista termin eller år på skolan och är inte en professor. Så jag vet inte riktigt hur reglerna gäller för honom. Åh, att jag ens tänker tanken! Han har säkert tjej och hela faderullan! Men jag får väl se vad som händer. Samtidigt som jag skulle vilja göra något så vet jag inte om jag egentligen borde. Vi får väl se när terminen lider mot sitt slut... den som lever får se helt enkelt! :)

Ja, jag har mitt första stora exam imorgon! Spännande, njae sådär. Det är i ett ämne som heter "Entertainment and Tourism". Det är väl rätt intressant egentligen, men jag har bara ingen motivation för att plugga. Det är mkt annat som jag skulle vilja göra. Men jag har ett hum om vad det handlar om i alla fall. Och det är väl för väl det!

Julia har nu bokat sin biljett för att komma och hälsa på mig i två veckor! Yey! That i sooo nice. Hon kommer den 29 mars, inte så långt kvar! Och stannar tills den 12 april tror jag det var! Det ska bli himla trevligt! Får se vad vi kommer hitta på, en tripp till San Fransisco blir det i alla fall. Jag hoppas att vädret har bättrat sig tills dess. Just nu har det regnat på tok för mkt den senaste tiden! Jag har ju bara hunnit bränna mig en gång! :) Och det regnar alltid på helgen, då man är ledig oxå! Segt, men men så är det väl antar jag.

Vad mer har jag att dela med mig? Inte så mkt mer just nu. En kort liten uppdatering blev det idag, när det hänt nåt mer spännande så återkommer jag det lovar jag! Jag måste fylla mina naglar någon dag, för det första har dom vuxit och blitt fula nertill sen är dom på tok för långa för att kunna skriva på datorn, jag kommer åt alla andra tangenterna hela tiden! Ja ja, hoppas att ni uppskattade denna lilla uppdatering i alla fall.

Jag tror att Avatar blir den stora vinnaren ikväll, det är i alla fall en film som blivit nominerad i flest kategorier!

SinCity, America's Playground, eller Ondskans stad?

Ja, här kommer en liten kort uppdatering. Jag har precis kommit hem efter en underbar helg i Las Vegas! Det var skit roligt. Vi bodde på Mandaly Bay som är ett 5 stjärnigt hotell. Vi var 5 pers i ett rum där det egentligen bara får vara 2. Men det var det ingen som visste så vi kom undan rätt så billigt. Tror att notan hamnade på 600 kr per pers för två nätter. Det är helt ok skulle jag vilja säga.

Hur som helst så var det en skön helg. Min nyfunna vän, (ännu mera efter denna helgen) Linnea var med oxå. En underbar tjej som oxå är svensk. Hon bor i Newport med två andra ursköna svenskar, Charlie och Sofia.

Vi var ute och partajade både fre och lör. Varje hotell i denna stad har en tillhörande nattklubb, kanske inte exakt alla hotell, men de flesta och de fina hotellen har det. Vi var på två klubbar som hette "XS" som tillhör hotellet "Encore" och en ganska känd klubb som heter "Tao" som tillhör hotellet "Venecean". Det förstnämnda var det bästa. Tao var oerhört trångt och det var avspärrningar här och var för VIP folk. Så det var väl inte det bästa. Men nog så snygg design måste jag ändå säga!

Linnea tyckte att staden var "Ondskans stad" eller kanske inte rent ordagrant. Men vad hon menade med det var att det var så mycket exploatering av kvinnor. Halvnakna brudar som dansar överallt! På vartenda casino, och på nattklubbarna. Äckliga gubbar som står och dreglar. Usch man blir äcklad när man ser det. Sen ligger det lappar med nakna kvinnor och nummer till dessa slängda över hela gatorna på Las Vegas strip. Och äckliga mexikanare, antagligen tjejernas hallickar står och nästan slänger samma kort som ligger på marken i handen på en. Usch, hag håller med Linnea, onsdskan finns verkligen i denna staden! Men det är ändå oerhört häftigt. Det är helt sjuka byggnader som många är byggda efter populära städer i världen, bland annat, Paris med eifeltornet, Venedig, New York, Seattle, ja och lite fler. Ja det var häftigt i alla fall! Jag lovar att berätta mera imon, nu hade jag snart tänkt att gå och sova då jag är lite trött nu och imon ska jag och Malin till stranden hade vi tänkt oss.

Puss och Kramiss från lite varmare och lite soligare California!

Jag och Linnea på "XS"

Lite skillnader mellan Amerikaner och Svenskar...

Ja, nu när jag har varit här i en månad så börjar man inse att även om vi båda (Sverige och USA) tillhör "Västerländska kulturen" så är det ack så skiljda åsikter och uppfattningar om saker och ting. Både bra och dåligt. Tyvärr så kommer jag nu att lista de enligt mig dåliga sakerna med detta landet och vad jag har uppfattat hittills.

Jag berättade ju nyligen om duscharna på gymmet, hur varje dusch hade ett eget draperi. Vilket jag tyckte var intressant och lite annorlunda då vi i Sverige inte har det så. Dessa allt så framåt amerikanska människor blir ack så pryda när det kommet till lite nakenhet och att byta om och duscha offentligt. Dock så är det lite fler kulturer i samma stad och land här än vad det är i Sverige. Fast ändå inte, vi har väldigt blandade kulturer där oxå. Ja ja.

Sen så har vi det faktum att dom näst intill aldrig tar av sig skorna när dom går in! Många har heltäckningsmattor så dom tänker väl att det inte spelar så stor roll. Eller inte vet jag, men det blir lite jobbigt och man får lite blickar när man själv tar av sig skorna när man kommer hem till någon och sen så står dom där själva med sina skor, vad det än må vara för typ av skor och kollar konstigt på en.

Sen har vi deras dubbelmoral, i vissa avseenden. Som kristendomen. Jag ska inte nu sitta och slänga skit och säga att jag tror att det är så här, detta är bara min uppfattning. Men det känns som om att vissa inte alla, använder deras tro som ett sätt att komma undan dåliga handlingar. Vad jag menar med det är att många gör massa "syndiga" saker på veckorna och helgerna, sen så går dom och biktar sig på söndagarna och anser att dom fått sina "förlåtelse" och sen kan dom göra samma sak om igen nästa vecka. Förlåt mig, men jag anser detta vara sjukt fel! Då jag inte är kristen själv så tycker jag att det är ännu värre. Eller jag vet inte. Jag tycker bara att det är fel att göra så. Sen är ju såklart inte alla på detta viset. Men många använder oxå kristendomen och bibeln som nån slags lagbok för vad som är rätt och fel. Ett litet exempel;
- En kille som jag och Malin var och hälsade på i San Diego för nån helg sedan, han och jag hamnade i en diskussion om deras allt så tabu ämne, homosexualitet. Vi i Sverige använder inte kristendomen som ett svar på varför det är fel att vara gay. Men det gör dom, denna killen ansåg att vara gay är inget fel, men att ge in för frestelsen är fel. Så att om du bara är gay men aldrig gör något med en annan av samma kön så är det helt ok. För kyrkan anser att du kan bli "botad" eller whatever från denna "frestelse". Vilket jag tycker är skitsnack. Men på nåt jävla sätt så kunde jag inte svara tillbaka och ge en bra anledning annat än att jag tycker inte att det är nåt fel, och inte fan är det nån frestelse som man ger utlopp för heller. Men jag kan inte backa upp det via nån skrift där det står att det inte är så osv. Bara att jag som person i mitt hjärta känner att det är en idiotisk tanke och att ja, ni ser. Men ni är svenskar och förstår vad jag menar. Därför tycker jag det är jobbigt med allt för kristna amerikaner, då denna punkt kommer att bli ett allt för starkt ämne allt för många gånger...

Sen så har vi detta med att dom inte verkar ha några problem, eller ytterst få i alla fall med att köra fulla hem från krogen. Jag var ute i lördags och vi var tre svenskar och tre amerikaner som var ute. Och vilka kör nyktra och vilka kör påverkade, där tjejen redan har en DUI?? Jo gissa svaret på den frågan ni. Det var en moral diskussion innan dom bestämde att dom inte ville betala för taxi, hellre då kör dom fulla och riskerar folks liv och deras egna än att betala lite cash. Vi ville inte vara med på detta, så en tjej var nykter under kvällen och körde. Fattar inte hur man kan ens tänka sig att sätta sig i bilen och köra när man druckit. Det var en bit från klubben och hem, inte bara 50 meter ner för gatan liksom. Usch, nej det kommer jag aldrig förstå. Och troligtvis kommer dom inte att förstå oss moraliska och "tråkiga" som dom kallade oss, svenskar.

Ja jag har stött på lite fler små incidenter som fått mig att ifrågasätta detta folk. Men jag orkar inte slänga mera skit nu. Vill vara glad att jag är här, för trots allt detta så är det underbart att vara här. Även om jag saknar mina vänner till döds! Men USA är ändå, och California, möjligheternas och drömmarnas land. Och folk är faktiskt väldigt öppna och trevliga. Sen träffade jag en kille på klubben i lördags. Derick. 22 år från Long Beach. Vet inte ännu vad det är för prick, men vi bestämde att vi skulle ses på torsdag igen och ta några drinkar och lära känna varandra lite mera. Men som jag säkert sagt tidigare, så har jag inte större tillit till killar these days, då alla har bevisat sig vara idioter och ja falska och allt annat som jag inte vill ha. Men man får väl ge alla en chans, nån gång måste man ju träffa rätt, inte sant? Sen är man ju lite rädd för att bli sårad, och i det kärlekskranka stadiet som jag är i just nu så vet jag inte om jag hade klarat ett "betrayal". Men som sagt, tiden får avgöra. Och som dom säger, tiden läker (oftast) alla sår...

Tills nästa gång, tag hand om er och era nära och kära...

Till helgen ska jag till LAS VEGAS!!! YEY!

Jag, Malin, Miriam och Ariel på en restaurang på Miriams födelsedag den 4 Februari

När ska man hitta hem...

Oj nu blev det en väldigt tung överskrift. Men skit i det. Jag känner mig rätt förvirrad för tillfället. Och därför skriver jag på min egen blogg istället för min Hannas och Ellas. Men jag växlar lite. Detta är ju mera min egen och mina egna tankar. Inte för att jag inte kan uttrycka det på den andra, men ändå. Nu bara svamlar jag.

Här sitter man då I Cali och har det bra. Eller har jag det? Jo men det har jag, det är väl bara lite trist väder för tillfället. Det är regnigt och tråkigt. Men jag antar att ni där hemma har sämre väder än så. Där hemma, ja Sverige det ska ju vara mitt hem. Och det är det ju och kommer väl alltid att vara vart man än i världen må hamna i framtiden. Just nu vet jag inte riktigt vart mitt liv är på väg. Jag vet ju vad jag vill och vad jag drömmer om. Och det vet ni andra oxå vid det här laget, skulle ni inte göra det, ja då känner ni inte mig. Det jag vill ha sagt med detta är bara att jag börjar fundera över hur det ska gå till att komma dit jag vill. Allt är så enkelt och lätt när man sitter på ett ställe och pratar om vad man ska göra och hur man har "tänkt" att det ska gå till. Men när man faktiskt börjar närma sig sitt mål, eller möter första hindret så inser man sakta att det är lättare sagt än gjort. Jag vet och visste redan långt innan jag åkte att det inte är någon dans på några rosor att ge sig in i underhållnings branschen. Jag vill ju med hela mitt fucking hjärta bli skådespelerska. Jag kan inte se mig själv hålla på med nåt annat och må riktigt bra. När jag är på scenen så mår jag som bäst, eller när jag får agera framför en kamera. Det jobbiga är bara att allt handlar om kontakter! Så egentligen spelar det ingen roll hur bra eller dålig du är, eller jo du kan ju inte vara as kass. Men det är ändå kontakterna som väger tyngst i denna bransch. Känner du rätt person så har du halva inne. Och det suger verkligen, då jag inte har några sånna kontakter. Jag håller på och sakta men säkert bygga upp mitt nätverk, och jag har börjat med att fråga min drama lärare som har lite connections i L.A hur jag bäst går till väga. Hon har lovat att kolla upp och tipsa mig om hur jag på bästa sätt och på rätt sätt tar mig in i denna ibland så äckliga bransch.

Nog om det! Nu hoppar vi till ett annat ångest ämne, Kärlek. Usch jag blir nästan illamående bara jag tänker på ordet. Jag vill inte vara bitter. Vilket jag dock är när det kommer till detta ämne som verkar träffa alla andra med amors pilar utan lilla mig. Jag hade inte bara en tanke, dröm och förhoppning om "acting" när jag åkte hit. Utan jag ville oxå finna "The One" då jag inbillat mig att han väntar på mig här nånstans i Californien. Inte har det dock dykt upp nån pöjk ännu. Och jag måste bara få säga att killarna här är många men ack inte så heta, alla utav dom. Jag går på ett College med ca 40.000 studenter och jag kan räkna på mina två händer hur många snygga jag sett. Hade detta varit ett svenskt College så hade jag inte kunnat räkna alls! Så tjejer, svenska folket är det snyggaste folket in the world! Men det visste vi redan. Men jag har som sagt bara vart här en månad. Så jag får väl kanske ge mig själv lite tid och ha lite tålamod. Och jag tror att "desperat" stämpeln sitter kvar lite i min panna. Och vi känner ju alla till vad folk brukar säga, att letar man efter nån så kommer dom verkligen inte. Det är när man släpper det och bara "är" som det dyker upp nån liten tomte. Men hur lätt är det att släppa det, när man vill ha det so bad! Snälla om nån har svaret på den frågan så skulle jag gärna vilja ha det!

Och så hoppar vi raskt till denna lilla högtid som nalkas snart, nämligen Valentine's day. Eller Alla hjärtans dag som det så fint heter på Svenska. Och om ni mina rara singel vänner tycker att det är äckligt mkt krafs med det in Svedala, så kan jag ju kontra med gigantiska ballonger, nallar, kort och blommor i varenda jävla affär! Det finns posters med Valentine's partys och getaways och mkt mkt mer. Usch jag vill bara gräva ner mig och vakna upp när allt är bort städat! För inte kommer det att finnas en bukett med tio röda rosor och ett kort som det står "I love you" eller"Be my valentine" på i år heller. Nej, det lär nog dröja ett bra tag...om jag får tro min cyniska hjärna...

Så överdrivet, tycker ni inte?

Nej, nu börjar jag få ont i kroppen av att sitta här och skriva. Jag ska nog gå och ta mig en dusch och fixa mig lite. Då det ikväll nalkas Wine Night i Newport med svensk tjejerna! Ska bli trevligt. Och jag ska försöka släppa min "vill-ha-nån-desperation" och bara njuta av en skön och trevlig kväll. Så får vi se vad som händer, se nu var jag där igen! Ja ja! Hoppas ni mår bra alla och att ni saknar mig så mkt att ni inte vet vart ni ska ta vägen! Jag börjar sakna er på det sättet i alla fall. Men jag har det bra här och trivs ändå mkt bra med mitt val att åka hit!

En sista liten sak, dom har sjukt billiga technical stuff. Och jag har precis sett en grymt söt telefon som jag blev sjukt kär i. Så mina vänner, vad säger ni, ska jag slå till. Den ligger på $50, vilket är runt 350 kr. Inte så dåligt. Men ändå, pengarna rullar bort snabbare än snabbast!

Visst är den söt? (tjejen kommer inte med!)

Ja, jag hoppas att ni tar hand om er så hörs vi snart igen!

XOXO //Frieda

Help me decide!

Yes I need your help ppl! I almost have a room in an apartment in O.C. But I'm not sure if I'm gonna take it or not. So I need your help. Well, I'm almost sure. But I'll tell you why I'm hesitating...

There are more advantages then disadvanteges to stay at this place actually, but the thing that's keeping me from accepting the offer is the fact that I'll be living with Swedish ppl. Not that that's anything wrong, but since I'm going to USA to get "away" from Sweden and the swedish mentality for a while it's not exactly helping by staying at a place with swedes. I want to stay at a place with native Americans. But maybe I can't afford to be this picky. Especially since I'm kinda late looking for a place and the fact that this place is a really good deal. The place has jacuzzis and a big nice pool. The apartment has a balcony and two bedroms, one livingroom and one kitchen. The guy who lives there also has a car! Which means that he can teach me how to drive in America. He hasn't said that he will but I'll force him, since I'm gonna take the opportunity to take a driver's licence when I'm there. First because it's a lot cheaper. Only 28$! And almost all of the cars have automatic sticks. So it's hopefully not gonna be that hard to learn how to drive. I have taken a few driver's lessons here in Sweden, but I have a hard time with the manuell stick and get it into the right gear. But I guess practice makes perfect...

Well, back to what I was talking about before I switched the subject. This guy is looking for a roommate and I can move in anytime if I decide to share the place. I have contact with another swedish girl in Cali, and she doesn't have a place either. So if we both were to move in at this guys place the rent would lower drastically, and we would have to pay around 3000 kr each. That's 1000 less then I pay for my apart. here in Sweden! So I would definatley benefit by this offer...

So my question to you, the readers is; Shall I take this offer or shall I contunie to look for a place with Americans? Maybe I'm beeing stupied and so for wanting to live with natives. But I just feel that if I decide to stayy with swedes it would feel like I'm on vacation and I would also have a harder time letting go of the "ties" to Sweden and focus on the American lifestyle. However, my friend Sofie said to me that I'll meet Americans in school and when I go out, and this guy also has a lot of American friends, so meeting new friends being Americans might not be that hard after all even if I would stay in a "swedish" household.

What else is new? Not that much. I started packing two days ago, and doing so I realised that maybe I should have started a little earlier. But you know me, always out in the last second! Sometimes I get so annoyed with myself...I wonder why...

I have so much clothes! And somehow when you go away, you have to have all of them with you. Even if you don't use half of them when you're home. But what if I want to wear this over there? Well, I tried to sort out as good as I could. When I had finsihed packing the bag I put it on the scale, and it was exactly 25 kilos!! Am I good or what!? So no more stuff can fit in that bag. I have a few stuff left that has to be packed. Like my computer, some pictures, toilet stuff and some other gadjets. I wanted to try to keep it to one bag, but being a girl, it's nearly impossible. So I'm going to have to bring two bags, but the second bag is only going to be half full, so I can add all of the stuff I'll by in USA. =)

Tomorrow I have my big Goodbye party! It's going to be so much fun, and so much ppl! I have invited to many ppl over!! I wonder how the hell all of us will fit, but it will just have to work. I hoped that a few ppl would turn down the invitation, but instead more ppl asked if they could come. And being the kind and understanding woman that I am, I couldn't say no. Well, it's one night. I think we'll make it work. It's however, going to be hard to say goodbye to some ppl. Some of them are "shallow" friends. But most of them are really close friends, and it's not easy saying goodbye to such ppl. But this is something that I want to do, and have to do. I know I'll see them again. In six months. Cuz I'm coming home over the summer. But as hard as it's going to be for me, I think it's going to be even harder for them. Since they'll be stuck here doing everyday things, living the normal life while I'm over there exploring and living new interesting stuff and meeting new and interesting ppl. Well, I quote Leone Lewis: "It will all get better in time". As hard as it may seem, it's true. And before they and I know it, I'll be back again!

I suddenly got very thursty, so I think I'm gonna have something to drink.

Well, we'll talk later...

Take care...and if you're interested in what the place I was talking about looks like, here's a peek...

XoXo - Frieda K*

Everything's set for the big adventure, but my emotions are not...

Yes it is indeed! The day is getting closer and closer and I'm starting to get more and more nervous each day that passes by. The nervousness is shifting however between fright, anxiety, sadness, excitement, and happiness. But I guess it's just a part of the process and feelings that are completley natural.

I booked the plane ticket last night! Yey. So next wed, Jan 13th 08.25, The plane departes for US and A! I also booked two nights at a hotel in Anaheim. For those of you who doesn't know where Anaheim is, it's in the O.C area near Disneyland. So if I get bored and want to have some fun I can always visit Disneyland!

Back to the emotions. Last night before I feel asleep I started thinking about how hard it's gonna be to leave everyone here. I know that they're gonna be here when I come back but still. It's close friends and family and it's hard just to say "bye bye, see you in 6 months"! I don't know anyone over there and I bet the first month before I've gotten to know someone is going to be a true test. Since I am known to be what some ppl would call a "quitter", that never finishes things and tend to give up when it gets to tuff or to hard. And especially when I meet emotional difficulties. I am a very sensitive person and I think that I sometimes read to much into stuff and have a tendency to see and take things harder and more personal then they really are. I am aware of this fact, but somehow it gets the best of me over and over again. I just hope that it won't come in my way this time. I think that is my biggest fear, that I when and if I meet emotional difficulties give up and well yeah. But I am going to try with all the power that I have and all the woman that I am to fight this! And once I've passed the test and stepped over that stone I am going to feel secure, happy and good about myself.

Ey, to much emotions there...

Well, I was at the hairdresser this morning. I was supposed to dye and cut my hair but I had forgot to tell my hairdresser that I wanted to dye it, so she didn't have the time to do both. To bad. But I cut it anyway and it feels and looks good. It's not that much shorter but you can tell that I've cut a few inches. I booked another appointment to dye it next week, the day before I leave. So I'm gonna feel fresh, new and nice. With lighter hair then I have now =)

Well, got to go folks. I'm going to meet up with Kattis and Sofie for some shopping and dining.

Until next time, take care!

XoXo - Frieda K*

2010 - A New Year, and please let this be THE year...

Yes folks! The new year has arrived and started. And I've decided since I'm leaving in less then two weeks! OMG, it's that close. Anyways, I've decided that I'm going to start to write in Eng from now on. Hope you're ok with that.

Yes it's true, next wednesday I'm leaving little Sweden to go to the big bad world, USA. I am really excited yet scared and the fact that I'll have to leave all of my wonderful friends behind is not something that I'm looking forward to. I know, I'll find new friends, but still it's hard leaving the one's I have. Well, I guess it's a part of life. They'll be here when I come back. Hopefully =)

So let's see what 2009 had to offer in both good and bad ways, let's start with the good stuff:

* I got my own apartment. That's something that I didn't really expect. But something I'm really happy about. It's not gonna be mine for the next 12 months but still I stand as the "owner" on the contract.

* I found a new very good and close friend in Hanna. Yes, before we only knew eachother as "theatre buddies" but after the trip to Monte Carlo we became close friends.

* I got to go to Monte Carlo again! And this year I got to meet "Ridge" and "Bridget" from "The bold and the beautiful". My friend Hanna wun and brought me along on this trip.

* I decided to take the biggest step in a very long time, to fullfill my dream of becoming an actress. Yes, and that's what I'll be doing (or trying to do) when I in 10 days leave for sunny California. And hopefully find myself along the way...

* I finished an education, I am a receptionist and a conference hostess! Something I can have as a back up plan if my acting plan fails...

Well, I think that was the good stuff that I can remember. Let's move along to the not so good stuff...

* I realised that even if I had an education there were no jobs for me. So there i was with a finsihed degree but couldn't get any use of it since we were still in the "financial crisis".

* I got more and more fixated about my looks, body and who I am. Something that's not so pleasent. I haven't talked much about it, but it's there inside of me everyday almost every hour...

* My economy totally went down the drain. I made less and less money and had to cut down on fun stuff. It's hard beeing "poor" but somehow you learn to appreciate to good solid things in life like friends and family...

* All of my friends, except Sofie, got in a relationship and the happy party days that we used to have ended. Yes, before we used to go out and party almost every weekend all of us. But now not so much...

* Well, I felt generally depressed and low because of different stuff. I guess it's because I wasn't sure in which direction my life was going, but once I decided to take the step to follow my dream I started to feel better...

So folks, what I want to say with this is really, nothing. Well yeah, I want 2010 to be a year where we learn to appreciate the little things in life. Like our friends, our family and the fact that we are healty, we have roof over our heads, food on the table, almost everyday. And hopefully we have money over when all the bills have been paid. Millions of ppl in the world doesn't have anything of this. And we bitch about that we're getting bigger, we have zits, the days are boring, we feel lonley, even if a visit might just be a phonecall away. I know, it's not that easy to just change your mind and start thinking like this. I know I have a long way to go before I get there. But we've got to start somewhere, right? And isn't it so much easier to think about the positive things in life instead of the negative? I have tried and it is starting to take effect somewhere deep inside of me. Maybe the fact that the biggest adventure of my life is gonna happen very soon has something to do with it. Well, just try my friends, please? If not for me, then do it for yourself!

Well, I'm gonna start this new year by hitting the gym soon and lay myself in the solarium. "Light thearpy", I've heard it's a good thing. =)

Until next time, try to think positive and see if it can bring you some peace. If not, well try to find something else that can...

XoXo - Frieda K*