When will I find my place?

Oh, don't look so scared. It sounds worse than it is. I just have some confusion at the moment where I think I "belong" if you know what I mean. Before I went here I thought that Sweden wasn't for me, because it was so small and ppl and mostly guys in this case were stupied, boring and just not for me. I was somehow destent to to greater things and to be somewhere else. And now when I'm here I'm not so sure that what I thought before is true. Kinda reflects back to the play I wrote about in my two previous posts. That what we think we want isn't always at all what we wanted. I love this place, I do. But there is also a little "disgust" for it. It is one thing to travel and be here on vacation for like 2 - 4 weeks. You see and experience the good stuff, live in the nice areas, maybe and you have saved up enough money to last during your stay. But when you come here as a student or to work or do something that resembles what you did back home, it gets different. Even if the city is sooo exciting at first, which all new places are ofcourse. You soon, when you've settled and started a somewhat "normal" life with everyday rutines realize and see the differensies from what you're used to. To someone who moves form another state it might not be that big of a challenge and difference, but if you're from Northern Europe it can be a huge challenge. Even if the countries are kinda similar and live by the "western world" society, it is big differensis when you dig deeper under the surface. Sometimes what you find isn't always so beautiful and pleasent as it appeard to be. God that sounded poetic. But it's not. Don't get me wrong, if I found someone here, someone who I felt were honest, had true intentions and someone I could call a "true friend" and "true lover" like I can with my friends back home, I would definatley consider staying for a longer period of time. But the fact is that during the three months period that I've been here I haven't found any "true" american friends, that are origionally from this city. And it's sad, because I really wanted to. But to me ppl seem to be somewhat fake, have hidden agendas with you, and don't really care that much about true friendship as I see it. And don't even get me started with the guys. I have met a lot of guys since I came here. Talked to many of them and exchanged numbers. Set up times for dates and waited for them to respond to my text about when and where we're gonna meet. What do I get? Nothing! They don't even have the decency to call or text back to tell me they don't want to see me. Even if they were the one's approaching me and asking for MY nr, texting me about how nice it would be to meet again. Hello!? What am I missing? I know I've said that Swedish guys are stupied, but they're stupied in a different way. Atleast a lot of them have the curtesy to text or call, even if it's just to say that they don't think that we should see each other anymore. Ok, then I know. But I will not accept just being stood up! This has happend to me three times now! When is it really my turn? I so want to believe that there are nice guys out there, here or Sweden or somewhere else. But it is very hard to believe when I constantly run into idiots! And right now I'm not "looking" I am just being. But it doesn't seem to matter. They idiots flock around me anyhow. Oh well, I guess it's just to wait a little bit longer...ok now I got a little sidetracked there. I really didn't mean to throw my biterness about guys out there. I'm just really frustrated about this at the moment. If I can't get a guy that will be something consistent and permanent, atleast let me find someone to"play" with while I'm here. Someone to keep me occupied. I can' even manage that. Linnea has, and Charlie, and Sofia and more ppl. But why not me? Grrr, the madness inside me is boiling.

And the other thing that bothers me, that it is extremly hard to get acting auditions without an agent, and most agents don't want to take u in if you're not a citizen here and allowed to work legally. Which I'm not. And that sucks so hard! I haven't given up, oh no. I just have to find another strategy. If it is to stay here and fight or if it is to begin somewhere else, I don't know that yet. But I'm gonna have to figure it out soon, because time is money and it's running away...I'm not getting any younger. And if I age one year in life I age like 4 years in Hollywood land. Well well, enough with that now!

I really thought that I would be the person that would never want to go back to Sweden, I thought that I would emmediatley settle here, feel at home finally and don't look or think back. Except missing my friends, which I do, a lot! But now I'm not so sure anymore. Yes Sweden is small and ppl can be stupied, close-minded and not so "outgoing" towards strangers and newcomers. BUT, they are genuine and care about you, most of them if you become their friend. You feel safe and secure. Something that can be hard to find here. I'm certain that there are a lot of good, kind and genuine ppl here too. I just haven't run in to them, yet! A lot can happen in 7 weeks! Which is the time I have left before I go back to Svealand. I am not sure what I will do this fall, will I go back, or will I stay in Sweden? A part of me wants both, I am afraid that if I go back I will feel lonley and left out because the ppl I've gotten to know here now are not coming back. And it might be the same issues I would have to face again. If I stay in Sweden I have all my friends and I would feel safe and secure. But I know that there's a big possibility that I'll get bored when I've been back after two or three months. That always happen to me. And I don't want to feel like that either! I don't know which is worst. Gosh, this is so hard! Maybe I should stay in Sweden during the fall and go someplace else during the spring, like New Zeeland or Canada? But as Linnea said, and it's true. Sometime, someday we have to stop running and just settle somewhere with someone. And she feels like she might be ready for the "serious" life soon. I'm not sure. I'm only one year younger than her, but I still feel like I have a lot more to see and explore before I "settle" down. Oh, but she's right about the running away part. I feel partly like that's what I'm doing, but at the same time I'm not sure what I would be running away from...

Oh well, I've emptied my mind enough for one night. It felt good getting that out anyway. The reason I've started to write in English all of a sudden is because I talk and text in Swedish everyday, that I'm afraid I'll loose the writing in English. And also because some of my classmates wants to read my blog but they don't really understand if I write in Swedish. So in this way we all can understand. Both you, my swedes, me, and them, my americans.

I think I'm gonna hop in to bed soon. I have acting class tomorrow morning. And Pauls group is performing their scenes! I go on, on Thursday! Oh, darn I was suppose to tell you something about my acting class/teachers. But I leave that for the next post...

Love you all, and miss you guys in Swe a lot!

XoXo - Frieda K*

Linnea and Ryan.

We had to escape for a night,

so on Saturday we went with Ryan to Sharkeyz.

Thanks Ryan for an awesome night.

You are a friend, and you're an american.

So don't be affected by what I just wrote...

Back to Eden - an amazing show!

Yes! I'm home again, or I have been for a while after a great performance and an awesome show! It was all I ever expected and even more. It was a play that really started my mind to think about life and what it's really about. It kinda woke me up a bit on to what is really important in our lives. And how we always want more and more, and when we get there and what we want we're not satisfied with it. I could go on all night and analyze this play because it can be broken down into a million pieces, but I'm gonna leave that to my play critique and production performance.

Anyways, I enjoyed it soooo much. And some of you might now why I might have enjoyed it more than others. Or in a way that other ppl might not look at certain things...

I'm just so happy that I got to be in this class because so far it has taught me so many good things. Even if I sometimes wish it was longer and that it was more ppl in it that had acting as a passion the way I and the teachers do. But I guess that's just the way life is.

I really, really miss to act on a regularar basis right now. I miss my acting group back in Sweden, I know they're making a midsummer night's dream with a twist! And I can't wait to see it! It's just gonna feel a bit wierd not to be in it myself. But at the same time it can be fun to just watch them perform.

Ok, the other ppl in the apt is trying to sleep now and I think my keyboard clicking might disturb them a bit. So I'm gonna say goodbye and goodnight now and I'll talk to you soon again!

If u get a chance, please see or read Back to Eden... it's so awesome!

With this I leave you now... to go on and dream about a better world...

//Frieda K*

What's up?

I really didn't know what else to post as a topic for this post. Now I'm writing in english, but it's just cuz I'm in school at the moment and it feels kinda silly writing without the a a and o. Yeah you get the point.

Anyways, I'm sooo tired today. Don't know why but I guess to late evenings of watching Bones, Smallville, Gossip Girl and Melrose Place takes it toll on me. I just feel like I need to sleep for like a week to regain all the tiredness I'm feeling.

I really didn't have anything interesting to say right now. I just had some time to kill between my acting class and my theatre class. So i thought, why not update my blog!

Tonight i'm gonna watch "Back to Eden" here at school, and yeah it's that show. :)...
I have high expectations, and I bet it's gonna be good. For me it is gonna be good however the story is. You all know why! :) I'll tell u more tonight when I get home. About the whole experience...

I'm thinking a lot these days about wether or not i'm gonna go back to Cali this fall. I'ma ctually thinking about changing place. I'm thinking about either Chicago, Canada (Vancouver) or New Zeeland (Auckland or Wellington). Because I really don't like the L.A mentality and the way that a lot of ppl act and get their ways around here. I haven't decided yet. But I'm thinking about it. Maybe I'll change this fall or I stay in Sweden until Jan, and then go again. I just know that after like 2 or 3 months in Swe I'm gonna be boooored, like I always do. So I might regret not going back. Oh, it's hard and something I'm gonna have to think throught carefully before deciding.

Oh well, the clock is ticking and I'm gonna go to the cafeteria before class and by a coffe at Starbucks! I've collected all the little coins that laid around in my apt. So I have a few dollars to spend...

Well, I'll give u an update tonight about Back to Eden...



XoXo - Frieda K

Back to Eden

is a poignant and humorous reinterpretation of the story of Adam and Eve. A man and a woman find themselves in an empty space without nothing but a door and eachother. When a businessman enters and offers to build them the world, they jump at the chance, hoping it will bring them som sort of hapiness and control. But as they try to figure out what exactly they want and who they want to be, they discover that perhaps they shouldn't have asked questions at all...

Just wanted to give show you guys what the show that I'm gonna watch is about... I'd ove to perform this one sometimes in my life! Hey, Acting for dummies! We should do this one, maybe...

Bye again!

Ångest i pappersform...

Ja vad kan det vara tro?? Pengar. Vad annars kan framkalla ångest, klump i magen eller bara ren depressiv känsla. Folk tar livet av sig pga det, folk går in i väggen, själ, tar droger, gör desperata saker för att pengar finns för mkt eller för lite. Usch. Ska det behöva vara så, ja tyvärr. För att utan pengar klarar man sig inte. Och just nu ligger jag i dåligt läge då jag har mkt mindre kvar än vad jag trodde. Inte för att jag har gjort nåt extravagant, för det har jag verkligen inte. Jag har inte levt mer lyxliv än vad jag gjorde som student i Swe innan jag kom hit. Det är bara det att allt kostar här! Även om det mesta är billigare så kostar allt. Och många bäckar små blir tillslut en stor stor pöl. Jag fick mig oxå en "tillsägelse" om just detta av min käraste vän. Något som man kanske inte vill höra när man redan mår dåligt över saken, men som man kanske på nån nivå måste höra ändå. Jag har tyvärr en förmåga att sätta mig i kniviga ekonomiska sitser, men på nåt vänster så tar jag mig ur dom på ett eller annat sätt. Vilket jag hoppas även är utfallet denna gången. Jag och Linnea är i samma sits så vi ska tillsammans leta efter nåt sketet svart jobb eller tigga pengar på Venice Beach eller liknande. Nåt måste ju göras! Detta går inte.

Nej usch, det är så deprimerande att tala om pengar. Jag mår redan dåligt utav det och desto mer jag tänker på det desto sämre mår jag.

Jag kan istället berätta om mina tre nyfunna vänner som under veckorna som Julia har vart här och hälsat på vi lärt känna. Ryan, Trevor och Claire. Claire är en svensk-amerikansk tjej som Julia från början stötte på i Gbg under hösten. Hon berättade då att jag skulle flytta hit i Jan så hon gav mig hennes facebook, sen har vi snackat till och från sen i Feb typ. och nu när Julia var här så sågs vi för första gången. Hennes två kompisar, Ryan och Trevor träffade vi på under förra helgen då vi var hemma hos Ryan i San Clemente (mkt fint ställe!) och badade bubbel pool. Och shit vilket hus kille bor i! Det är hans föräldrars såklart, men ändå. Det var som taget ur en film eller serie. Perfekt kök och sjukt många rum med perfekta möbler och rent som på en klinik. Nästan lite skrämmande, med tanke på att man faktiskt oftast bara ser sånna hus på TV inte i verkligheten. Men det fick man vara med om. Vi umgicks med dom även denna helgen som var. Vi var då hemma hos Claire i L.A. I lördags var vi ute på en klubb som heter Kress. Jätte roligt ställe faktiskt i Hollywood. Så dit måste jag ta mig fler ggr. Vi fick gå in gratis då Claires rumskompis kände ägaren, sen fick vi även VIP pass till översta dansgolvet. Så det var ju perfekt! Älskar sånna kvällar! Sen så är det så roligt att vara svensk och blond här i USA. Jag trodde faktiskt inte att dom var så "på" svenskar, eller blondiner som dom faktiskt är här. Men folk tutar, och slänger ord på gatan. Och när Julia var här, shit! Folk var som galna! När vi gick i Hollywood vände folk sina huvuden som om hon faktiskt var en kändis, kommenterade på hennes skönhet och bara var allmänt antingen äckliga, roliga, eller beundrande. Ja vad man nu vill kalla det. När jag och Linnea gått på gatorna så har många ropat och tutat, men när Julia var med, shir killarna var som galna! Hon är verkligen så sjukt vacker och så trevlig, ibland önskar jag att jag såg ut som henne. Även om jag kan vara nöjd med mitt eget utseende ibland, så önskar jag dock att jag hade hennes modell ansikte, och sjukt snygga kropp! Men ja nu när det inte finns så mkt pengar, kan jag ju spendera tiden till att träna och sola. Jag kommer ju bli smal då jag inte kommer att kunna käka lika mkt som tidigare. Nej, det är väl inte så bra. Men ja ja, vad gör man.

Apropå Ryan och Trevor. När vi berätta lite för dom om hur Sverige funkar med skolor och allt annat, sen att dom oxå hade insett att Sverige ska ha snygga tjejer för vi tre kommer ju därifrån så. Ja det var väl en liten övertygande faktor. Så tro det eller ej men dom ska faktiskt åka till Sverige i sommar, kolla runt lite och sen troligtvis bosätta sig där ett år eller två och plugga på College! Jaha, här kommer man till USA så ska dom åka till Sverige. Så lustigt det kan bli! Dom har tydligen redan planerat halva grejjen! Och skaffat nåt program så dom kan lära sig svenska oxå! Det enda som saknas för killarna nu är nånstans att bo. Jag hade hyrt ut mitt place, eller låtit dom bo där om det inte var för att jag hyr den till min kusin. Men jag har lovat att jag ska försöka hjälpa dom med bostad. Så om det är nån som ska hyra ut sin två eller tre i sommar och minst ett halvår fram, säg till mig!!

På kärleksfronten har det inte hänt så mkt, förutom att jag hånglade med en kille på springbreak när vi var ute i Newport. Han heter Chris, kort för Christopher, som mitt ex. Vi ska ses, vi sa på torsdag. Men jag måste gå och se en pjäs, där mitt kärleksobjekt i form av min drama lärare ska vara med! Så det är mkt intressant! Så jag får boka om min date, kanske tills på Söndag eller nåt. Så jag kan njuta av "Bruces" pjäs. Det som är frustrerande är att jag minns inte hur Chris ser ut i ansiktet! Jag minns exakt vad han hade på sig, men inte hur hans ansikte ser ut! Så jobbigt, tänk om han är jätteful eller nåt annat? Sofia sa att hon kunde minnas att han såg bra ut. Men ja ja, det återstår att se. Han sa att ville "spoil me for a night" ingen aning vad han menar med det. Men som sagt, det lär jag väl få reda på i sinom tid.

Ja, nu är det bara 8 veckor kvar tills jag kommer till Sverige! Och åtta veckor går fortare än vad man kan tro! Det har ju gått över tre månader nu sen jag kom hit. Så om 5 veckor kommer lilla Sofie och hälsar på! Det ska bli så sjukt sköj! Sen om jag kan få Ryan och Trevor att flyga samma dag och samma plan hem till mig, så hade det vart toppen! Dom ska ju ändå till Gbg först! Vi får se.

Nej, nu ska jag ladda upp lite bilder på facebook. Åh, föresten, jag fick 150 av 150 poäng på min uppgift i min Theatre class. Sen 14 av 15 på min "Production analysis" i min Acting class! Så jag är lite nöjd med mig själv i alla fall. Det behövdes idag kan jag säga.

Tag hand om er där hemma och snart kommer värmen till er oxå! Just nu så är det lite kallare här borta, men det kanske blir bättre snart. Jag hann ju få lite färg förra veckan så skulle det dröja allt för länge så lär jag blekna tillbaka igen!

Puss och Kramiss så länge!

Frieda K*

Jag och Julia fular oss på vår favorit affär

Forever 21, i Hollywood.

"Is it really just another crush..."

Att jag alltid lyckas. Ja jag har nämnt det i nåt inlägg tidigare. Att jag har lyckats att bli intresserad utav min drama lärare! Det är ju sjukt smidigt av mig, verkligen. Med tanke på att det kommer att bli väldigt svårt att få ut nåt av det här då han måste betygsätta mig, och vi vet ju alla hur hårt det är med lärare som dejtar elever speciellt om dom är i samma klass. Dock så är han inte professor som de andra lärarna. Nej han är Graduate Student. Så han går sina sista två år samtidigt som han undervisar. Så ajg vet inte hur reglerna är för de som har det så. Men jag kan ju logiskt tänka att det inte är speciellt professionellt att inleda något med en elev i sin egen klass. Även om inte jag skulle ha nåt emot det. Åh, vad jag har ställt till det för mig! Sen har ju vi kvinnor en tendens att överanalysera saker och ting, eller håller ni inte med mig? Och jag vill att ni ska analysera detta åt mig, och snälla var OBJEKTIVA! Jag behöver höra sanningen och inte det jag vill att ni ska säga. Ok,

Idag efter min sista klass så gick jag och käkade lunch med Sofia. Vi satt ute på gården ett tag, sen så gick vi in genom Food Court som det heter, ställt där alla mat ställen finns samlade. Så när vi passerar Juice it up så ser jag min kvinnliga drama lärare och genast tänker jag att Paul måste vara i närheten då dom går i samma klass och spelar en pjäs ihop. Så mkt riktigt, lite längre fram stod tre personer. Två av dom mina andra lärare från min teater klass. Dom såg mig komma, vinkade och hälsade snabbt. Jag sa snabbt hej till dom med. I mitten står han, min drama lärare Paul som är mitt objekt för kärlek just nu. Han vänder sig om när han ser att Brian och Molly pratar med mig, så ler han stort och säger hej till mig, jag rodnar (tror jag) och säger hej tillbaka, medan vi går mot utgången, frågar han hur det är och jag svarar och frågar det samma. Det känns på nåt sätt som att han vill fortsätta att prata, vilket jag gärna vill. Även om det är en liten awkward situation med alla andra personer runt omkring. Men han är vänd åt mitt håll hela tiden medan vi går ut. Och ja, det är säkert bara så att han är trevlig, för det är sån han är som person. Men jag vill verkligen tro att det är mer än så, för att jag känner mer och mer varje gång jag ser honom! Och idag så såg han extra fin ut. Vilket inte direkt gör saken bättre. Så mina vänner, vad tror ni? Är det bara jag som fantiserar att han kan vara intresserad, eller kan det vara så att han känner nåt oxå? Han kanske har "picked up on my emotions"(förlåt kom inte på nåt bra att säga på svenska). Jag menar han är ju skådis, och skådespelare är bra på att känna av känslor. Men jag vet inte. Jag håller på och spelar upp den här scenen om och om igen i mitt huvud så jag blir nästan tokig! Samtidigt som det är härligt att vara kär och ha ett litet span objekt, så är det jobbigt för att man vill ju att det ska gå vidare och man vill veta om den andra personen känner nåt, om det är värt att "ödsla" sin tid på eller vad man ska göra.

Jag har en liten plan som jag hade tänkt att jag skulle göra, för att försöka luska ut vad han kan tänkas känna eller ge han en hint att jag känner något. Killar kan ju som vi vet vara lite tröga, dock tror jag att Paul inte är det. Men i alla fall. Jag hade tänkt mig följande:

Att jag ska skriva ett mail, troligtvis imon då klockan är närmare ett på natten nu och det skulle se lite knäppt ut om det damp ner ett mail i hans inbox vid den här tiden. Jag vill ju inte avslöja mig för mkt, men ändå vill jag lägga det på en nivå högre än vad andra elever i klassen gör och som sagt, ge honom en liten hint om vad jag känner. Det finns en teater utanför skolan som visar shower där min teaterklass lärare är med i, som man kan gå och se. Denna ligger dock ett litet "slum område" och är kanske inte så säkert för mig att vistas själv kvällstid. Han bor i detta område dessutom! Don't ask me why, it's cheap maybe? Så vad tror ni om detta som en början till ett mail...(vi kallar honom Bruce för att minimera risken att obehöriga förstår, dock försvårar svenskan det en del, men ändå)

...Hi Bruce! It was nice seeing you Yesterday. I hope everything is good with you. I'm studying for my last midterm before springbreak. I actually wanted to ask u a question. The theatre in G.C down in S.A, I'm really interested in going there and watching the show V. What are the showtimes, and when is a good time to go? Since noone of my friends here are that into theatre I'm gonna have to go by myself, by bus. Do you know which bus that rides down there from F? I'm looking forward to seeing you and Jenny in B.T.E! Anyways, I'd appreciate if you could get back to me, when you have time! Take care, and if we don't meet before springbreak! Have a great week and see you the week after!

Frieda...

Ja som ni ser så använde jag lite andra namn både på honom och på tjejen, ställena och så. Bara för att minimera risken innan jag väljer att släppa den själv. Sen är det lite roligt att skriva kryptiskt oxå! :) Så nu lägger jag bollen hos er och hoppas att ni kan hjälpa mig med detta! Var objektiva, säg vad ni tycker! Kan jag skicka detta? Jag väntar med att skicka tills ni läst och kommenterat! I'm trusting you guys!

Vi ses snart igen!

Pöss och Kramiss :) :)

Frieda K*

Fullerton i alla ära!!

Ja vad ska man säga. Efter en minst sagt härlig dag i L.A igår med Linnea och Malin då vi åkt dit med buss, tåg buss och buss. För att strosa längs Venice Boardwalk, käka Subway på stranden och sedan promenera, ta buss, tåg och taxi hem igen. Ja, kollektiv trafiken och systemet utan bil är ganska, eller rent ut sagt för jävligt här borta! Det gäller inte bara inne i stora L.A utan alla små delar som på ett eller annat sätt tillhör denna gigantiska stad! Det är inte omöjligt, men fruktansvärt tidskrävande och irriterande att ta bussen om man ska nånstans, då allt ligger så utspritt och det är motorvägar, trafik och allt annat emellan en själv och dit man ska. Sen ska man ju inte räkna med att bussarna kommer i tid så att man hinner med det tåget som man skulle tatt som sen skulle passa den andra bussen, nej det kan ta upp emot 3,5 timmar att ta sig från Fullerton, där jag bor till L.A med "public transit" som det så fint heter. Jämfört med ca 25 min med bil i normala trafik tillstånd. Så ja det suger fett mina vänner! Detta gör mig sjukt angelägen att ta mitt körkort imon! Det är inte så svårt, men faktum är att detta land ska krångla till allt som egentligen hade kunnat vara så enkelt! Även om jag tar mitt skrivtest så måste jag senare inom två månader ta det praktiska "behind the wheel" testet. Men då mina vänner, kan jag inte bara ta vilken bil som helst. Inte nog med att jag måste ta dit en egen bil, nej den måste stå och vara försäkrad på mig. Annars får jag inte köra den! Så här kan man inte bara låna kompisens bil hur som helst. Nej nej! Så det försvårar ju saken ännu mera. Man måste alltså köpa och försäkra en bil innan man ens har tagit sitt körkort, ja men det låter ju verkligen vettigt! Dom tycker om att göra saker baklänges i detta land. Nej men usch vad jag klagar. Och förlåt, nu kommer det mera...

Efter en som sagt skön dag i Venice, så var jag och lilla Linnea något partysugna. Vår plan att gå på en modevisning i L.A blev inställd då vi inte hade nåt sätt att ta oss hem på. Så vi beslöt oss för att gå ut, för första gången vill jag påpeka innan jag fortsätter! i Downtown Fullerton. För där kan man ju tänka sig att det hänger massvis med heta stundenter från vår skola, några söta som man kan prata eller pussas med. Men ack så fel vi hade! Efter att ha fixat oss fina, tatt några öl och sagt hejdå till tre pokerspelande och drickande svenskar som var kvar i lägenheten begav vi oss ner mot Downtown, förhoppningsfulla och glada. Men allt var en stor besvikelse. Klubbarna, som inte var riktiga dansklubbar utan mera halvdana bar/klubbar med små dansgolv var inget att hänga i granen. Men det var inte det värsta. Människorna som hänger där!! Det var ju katastrof! Inte EN ENDA SÖT KILLE! Och NEJ jag överdriver inte. Det bestod av töntar i alla dess slag, slafsiga tjejer eller silikon brudar. Mexare och äckliga killar som bara dreglar över nåt som dom aldrig kommer att få ta i ens med tång! Inte nog med det så fick vi två töntar som följde efter oss hela kvällen, som gång på gång påpekade hur vackra vi var och tackade oss för att vi förgyllde deras kväll med vår närvaro! Så nej det var ingen vacker, lycklig eller rolig historia. Men trots detta så hade vi kul ändå. Vi dansade lite, drack och besökte väl en sådär 7 barer på vår runda. Men nu vet vi i alla fall att Downtown Fullerton är inget ställe som vi kommer att besöka i party syfte igen! Jag vet att det kanske låter lite hårt, men det var verkligen katastrof! Och jag kan ärligt säga att det är svårt att hitta söta killar här! Man kan tro att det ska finnas, men om ni tror att det ni ser på TV gällande amerikanska hunkar stämmer, så kan jag meddela att dom finns inte här i alla fall. Tråkigt nog. Kanske dyker det upp lite sötare killar när man börjar hänga på lite andra ställen. I Newport är det lite bättre. Så det får bli där som vi partajar i framtiden! Eller Hollywood, om vi kan ta oss hem vill säga.

Så sen har vi då nåt spännande! Imorgon, söndag ska jag på audition i L.A! Det är för en teater som ska sätta upp Shakespear's Best. Så jag ska framföra en monolog ur Othello. För er som är inne i teatervärlden så vet ni säkert vad det är, ni andra, det är en tragisk men ändå gripande historia av Shakespeare. Önska mig lycka till! Det är inget "jobb" som kommer att ge mig några pengar, men erfarenhet kanske och lycka av att få stå på scenen, det som jag brinner för och gillar mest! Dock får jag åka dit själv med buss, tåg, metro. Så ja, det är bara att bita ihop och köra på!

Jag blev glad idag då jag pratade med Hanna på skype! Hennes mikrofon har inte fungerat på senaste tiden men idag så funkade den! Det var mysigt att prata, men jag blir lite avis när hon berättar om hur dom håller på med teatern där hemma. Önskar att jag får vara med! Då dom ska sätta upp "En Midsommarnattsdröm" ja ja, jag får glädjas åt dom och få äran att se dom spela i vinter!

Sen en sista sak som jag reagerade på idag. Jag såg att den första av tre svenska filmen av Stieg Larson haft premiär här i USA! Så coolt. Dock heter den inte "Män som hatar kvinnor" utan "The girl with the dragon tatoo". Den visas tyvärr inte på alla biografer då den är utländsk och har undertexter, något som amerikanarna inte riktigt älskar. Sen så läste jag lite recensioner på en sida och blev lite irriterad. Det var många som hade skrivit att det var en bra film, med en spännande och händelserik story och bra rollprestationer, men det som tog ner filmen var den våldsamma och jag citerar "visual rape scene"!! Men hallå, det är ju det som halva filmens koncept går ut på! Att hon blivit sexuellt utnyttjad utav sin övervakare och ska ge igen på honom. Så jag antar att när dom kommer göra en egen version 2012 så kommer dom inte att inkludera den. Vilket är skam! Då det förstör hela filmen om man tar bort den. Men faktum är att amerikanarna har svårt att hantera att se sånt på film. Det blir för verkligt och äkta. Och den är sjukt stark det kan jag hålla med om, men det går liksom inte att ta bort den ändå! Så jag blev ganska så irriterad och upprörd när jag läste de inläggen. Jag ska nog ta upp detta i min teaterklass på tisdag då vi har diskuterat liknande innan och det kan vara kul att se vad dom tycker.

Nej nu ska jag nog ta och sova så att jag är redo inför imon! Om man nu nånsin kan bli redo för en audition. Men så redo som möjligt då!

Pöss och Kramiss från California!

//Frieda K*

Earthquake!!

Ja det var ett jordskalv inatt klockan 04.04 min tid! Jag trodde att det var i min dröm, då det kändes som att någon skakade mig i drömmen. Men strax därpå så väckte Malin, min rumskompis upp mig och frågade om jag kände att det skakat nyss. Jag var helt borta och trodde fortfarande att det var i min dröm som detta hade hänt. Så jag sa åt henne att lägga sig ner igen för att sova, det var ju mitt i natten! Stackaren, hon blev ju rädd och vilken trygghet jag var då! Som bara avfärdade henne. Men jag var trött och mitt uppe i en dröm. När jag senare kom till min lektion så pratade jag med några andra som frågade mig om jag känt av jordskalvet. I det ögonblicket förstod jag att jag hade vart med om mitt livs första earthquake! Att jag sen blev exalterad över detta är en annan historia. Ni som känner mig väl, vet ju att jag är lite annorlunda.

Jag var på Healt Center på skolan idag igen, jag hade en tid för mitt lilla finger som har gjort ont sedan i lördags då jag fick en stor flis i det. Och jag trodde att jag hade lyckats få ut den då, men icke. När sköterskan hade badat mitt finger i hett vatten en stund så kunde man komma åt under nageln där det uppenbarade sig en gigantisk flis! Shit, den var inte liten alltså! Det känns oerhört skönt i mitt finger nu när den är borta! Sen fick jag infektions medicin utskriven oxå! Ha ha, kolla in den orange burken! Om man inte visste bättre kunde man tro att jag går på nån stark receptbelagd sak. Men nej, ingen fara mina vänner, det är bara vanlig medicin som vem som helst tar i förebyggande syfte för att inte få blodinfektion. Men den ser rolig ut, annat kan man inte säga!

Den här "lilla" saken satt i mitt finger!

Och min "prescription" som jag fick...

Jag vill inte dra ner mitt just för tillfället glada humör som för övrigt skiftar i vilda bergochdalbane backar. Ena stunden så känner jag mig jätte bra, glad och lycklig för att sedan inte känna mig alls lika lycklig. Jag vet tyvärr vad det beror på. Jag bryr mig för mycket om hur jag ser ut. Jag vet inte om det är inbillning eller ren sanning men det känns som om att jag gått upp i vikt! Inte för att mina kläder sitter mycket tightare än vad dom brukar, dock har jag inte prövat mina jeans som brukar kunna ge mig ett allt för ärligt och hånfullt svar på den frågan. Men usch jag orkar inte med att mitt humör ska dras ner för att jag känner mig så obekväm i min kropp! Jag trodde faktiskt ärligt att jag skulle må bättre på dessa sidor av mig själv när jag kom hit, då många inte ser lika bra ut som i Sverige och många är överviktiga. Det kanske låter elakt, men ser jag "sånna" människor runt omkring mig så mår jag inte lika dåligt utav hur jag själv ser ut. Ibland så tror jag att spegeln spelar mig ett spratt, i vissa ljus och i vissa speglar så ser jag smalare ut medan jag i andra kan se ut som en flodhäst! Enligt mina egna tankar och uppfattningar. Jag vet jag vet! Man ska inte bli påverkad av samhällets bild av hur en kvinna ska se ut och vara för att vara snygg osv. Men jag kan tyvärr inte hjälpa att jag känner så här och att i mina tankar så är smal - snygg och perfekt. Och perfekt - accepterad. Kan inte jag acceptera och tycka om mig själv för hur jag ser ut så hur ska då en annan person (killar i detta fallet) kunna göra det?? Usch! Snälla om någon har tips på vad jag ska göra eller hur jag ska försöka att ändra mitt tankesätt för att få bort dessa jobbiga tankar som tar över det mesta som jag gör, så SNÄLLA säg till! Det börjar nämligen bli mkt varmare här nu! Och jag börjar få sån sjuk beach ångest, att jag inte vill visa mig i bikini för jag trivs inte med hur jag ser ut. (Notera då att jag tränar minst lika mkt som hemma om inte mer och antagligen har jag inte gått upp ett kilo, det är bara mina tankar som tagit över mer och mer, vilket inte känns så bra.)

Nej, nu är det sent igen. Och det är en dag imorgon oxå! Sol heeeela veckan! Blir nog poolen innan skolan imon. Fast först ska jag prata med mamsen på skype! Och kanske nån annan oxå! Vi får se vad det blir av ett!

Pöss och Kramiss till er alla där hemma!

//Frieda K*