Back in O.C!!

Oh, yeah. It's about time I update this thing. I don't know if some of you have missed it, but for those of you who have, here it is back and running! I know I said I was going to make this a video blog, well I have plans for that just that right now i haven't recorded any video blog footage from here. But I will soon. I promise. I think it's a lot more fun for you guys to maybe see what I'm doing instead of reading it, even if that can be fun sometimes to.

Anyways, today is Sep 2nd, and wait isn't that my B-day!? Yes it is! So today I turn 26! Wow, the years pass by so fast you can barely keep up the pace. Now I'm closer to 30 than 20. But maybe that's a good thing. Even if I still feel quite young, we all know that age is just a number, right?

So let me tell you a little about my experiences so far. Well, I was lucky enough to get all 4 classes I wanted! I got a little help from my previous teacher's who put in a good word for me, and I was nice enough for the new instructor's to add me. So the classes I'm taking this semester is; Acting, Voice and Movement for actors, Theatrical Make-up, Theatre and cultural diversity. And I'm gonna have to add one more, since I found out today that I only have 10 units, and I need 12 in order to maintain my visa status. Typical. So I'm gonna try and add a class called Production and Performance, where you learn how things work behind the curtains and so on. It's however on Monday evenings from 7 to 9.45 but I have to take another 2 unit class or they'll do something bad with my visa. But it's ok, it's more theatre for me and I can learn even more and I couldn't be happier! I really feel that I'm living now. I know it must sound strange, but I haven't felt this good in a very long time, and let me tell you it's an amazing feeling! =) You should try it if you're not there already! I think it has to do with my passion for acting, and that I'm now doing, learning and practising it on a daily basis. Before in Sweden and also not as much last semester I didn't do that. Which made me feel more empty and so. It's a strange feeling I really can't explain, but I just love reading and studying acting. And especially here and in English, it's a challenge at times but it's fun as hell!

And the house we're staying in is awesome! We share a room me and Charlie, but it works perfectly fine! We get along so well and we have such a good time together and we both feel really calm, safe and "home" here in the house. We cook food almost every night and we can relax in front of the big screen TV with the hundreds of channels. We go to L.A almost every weekend, Charlie takes dance classes and I tag along to watch and just meet and observe new interesting ppl. (Good for my acting class!)

But! Tomorrow I have 2 auditions! Yes, one at school for a one act play that the graduate directing class is doing. A lot of ppl have signed up on the list, but I'm gonna do my best, that's all I can do I guess. And then I have another audition in L.A for a studio, where if they "approve" of me I get to go to workshops and act with other actors and there's also casting directors from time to time that's there watching. So that's gonna be exciting! Oh, that reminds me. I have to fix my resume and Headshot. Hopefully I have time to do that today. Oh well, wish me luck!

Now I'm gonna go and see if I can find a new dress for the party on Saturday! =) I have to give myself a little present to! =) right?

I'll try to update soon and let you know all that's needed to know about what's going on over here!

Take care friends!

//Frieda K*

One step at a time...

You are going to be missed =(

That's exactly how you have to think in order to face what's coming next. Ha ha, that sounded a little harsh maybe but that's the best way to deal with things ahead, to take them one step at a time and enjoy life on the way.

Ok, that was a fuzzy opening on today's post. And as you can see this post is today in English, why? Well because I*m going back to Cali in three days! So I have to start practise my writing again, and what better place to do it then here on my blog. You can all read english, I know it.

So, how does it feel then you might wonder? Well let me tell you that there are hundreds of different emotions inside right now. Nervousness, Anxoiusness, Excitement, Happiness and maybe a little sadness. But most of all I think I'm excited and hopeful about what this semester is gonna bring. Will I make it, or start to make it? Will I meet the man of my dreams, and how will it feel to be back at Cal State, see all the ppl I got to know last semester, and see yeah, you know who. He who must not be named... =) This time Linnea is not going to be there. But Charlie is and that's a huge comfort. We're gonna live together and we're gonna share a car and its' expenses. So right now I'm reading theory in driving, and as soon as I can once I'm back in Cali I'm gonna go down to the DMV office, write the test and then drive a few lessons and take my license. So cross your fingers and toes for me, please?

I had a great evening last night. I had a goodbye dinner at an amazing thai place, called Amazing Thai! =) We ate and drank and then a few of us went further to a bar and had some more drinks. It was a good night, and with good company. But as Wed gets closer, I realize that it's gonna be hard to say goodbye again. Ok, I know it's only 4 months and time passes fast. But still, it's hard to leave your close friends even if it's a shorter period than 4 months. But I think I'm gonna be busy enough with everything and all of a sudden I'm on the plane back to Sweden.

Oh, well I didn't have that much interesting to say today. But I'll be sure to keep this blog somewhat frequently updated so that all of you out there can read and follow me as I soon begin my next Semester in Cali =)

Take care, and we'll talk soon!

//Frieda K*

Ett steg närmre...

Ja, då var biljetten till L.A bokad! Det var ett jäkla jobb må jag säga, tiderna och priserna gick inte riktigt ihop så jag satt väl där i några timmar innan jag hittade en som passade bra. Den gick på ca 7000, så det var ju överkomligt. Tycker synd om lilla Charlie som får betala betydligt mer för sin biljett. Jag fattar inte varför det är dyrare och mkt sämre tider från Stockholm än Göteborg, trodde det skulle vara tvärtom. Men kanske fler som vill åka till och från Göteborg, så dom gör bättre turer där emellan. Vad vet jag...

Det känns i alla fall väldigt skumt att jag om två veckor ska åka tillbaka, jag kom ju precis hem känns det som!! Tiden bara rinner iväg. Jag känner att jag inte alls har hunnit umgås så mkt med alla vänner som jag hade velat. Kommer att bli jobbigt att klämma in alla under en vecka och två dagar, samtidigt som jag ska hinna packa och köpa allt som man behöver inför resan. Jag tänkte bara ta med mig en väska denna gången, då jag kanske kommer att shoppa lite mera nu när jag är borta. Så då kan jag köpa en väska och lägga till dom pengarna, eller om man får ha en extra väska så har jag en till godo. =)

Ja, vad förväntar jag mig av denna terminen då? Om jag får tänka helt fritt och önska precis vad jag vill så hoppas jag att jag lyckas få en roll i nån serie/film eller teater föreställning, men det är lättare sagt än gjort. Sen hoppas jag oxå på att träffa den stora kärleken en gång för alla. Och det hade nog vart det bästa, för då kan jag gifta mig med honom, och i sin tur få ett arbetstillstånd som gör att jag kan ta vilket jobb jag vill, jag får stanna i landet utan att behöva plugga och det finns inget hinder för att söka roller. Eller söka roller kan jag göra i vilket fall, men om jag skulle bli vald så uppstår problemet med att jag inte enligt visum reglerna får ta emot pengar. Men om jag då är gift så har jag tillstånd. Ja ja, vi får väl se vad som händer och vart allt leder. Ni lär nog alla få ta del av allt här på bloggen. Så även om det är ett mega hav och tusentals mil emellan oss, så är jag bara ett musklick bort =) Vilken serie hade jag helst velat vara med i då? Svårt val, NEJ! Bones såklart, att få spela mot David Boreanaz och Emily Deschanel hade varit en ära och det häftigaste jag kan göra! Eller Smallville, The Mentalist, Criminal Minds eller Melrose Place. Ja det är de serierna som jag helst skulle vilja ha en liten roll i, eller en stor om jag får välja själv. Eller att man får chansen att vara med i en ny film hade ju inte heller varit helt fel. Nu sitter säkert vissa av er som läser detta och tänker, "men snälla lilla Frieda, tror du verkligen att det kommer att hända? chanserna är ju små, och det är hur svårt som helst och en mega konkurrens." Ja det kanske är sant! Men jag sa ju att OM jag får DRÖMMA och TÄNKA fritt så är det detta som jag vill och har i tankarna. Så kan vi bara be och hoppas att det är nån där uppe som tycker att det är min tur och chans att få det jag drömt om hela mitt liv!

För att fortsätta på drömmarnas bana, idag var jag med Anna och såg "Letters to Juliet" den var överraskande bra! Mkt romantisk och rörande, tårarna infann sig i ögonvråna då och då. Mina andra stora dröm är nämligen att hitta den där stora kärleken som (förhoppningsvis) finns nånstans där ute. Kan alla andra hitta sina "soulmates" så borde väl jag kunna det jag med. Denna filmen fick mig att längta och vilja och hoppas lite mera. Jag vet att man inte ska leta och tänka på det för mkt, för då händer och kommer det aldrig. Men det är inte så lätt att släppa när det är en stor del av en. Men kanske om jag fokuserar på min karriär och att ha roligt, för det kommer vi verkligen att ha! så kanske det kommer av sig själv, när och där man minst anar det!

Jag ska i alla fall unna mig massa roliga nya kläder, skor och smink och kanske tom en Iphone när jag kommer dit! Jag får ju in min lön bara några dagar innan jag åker. Så lite kan jag allt unna mig tycker jag. Men nu kommer det att hållas i pengarna! Inte slösa. Dock ska jag lägga ut pengar på nya headshots, det måste jag ha om jag ska söka roller!

Nej, nu orkar jag inte skriva mera för idag. Men vi hörs snart igen!

Åh, bara två dagar kvar på Lyckohjul! Underbart!

Puss och Kramiss

//Frieda K*

Bara två veckor kvar nu!!

Shit ja snart är det dags att åka tillbaka till L.A igen! Runt den 18 augusti så åker, eller flyger jag tillbaka. Jag sitter nu här på torsdagskvällen och försöker att boka en någorlunda billig och bra flygbiljett, men det är inte det lättaste. Just nu ligger dom på runt 8000. Förra terminen fick jag en för 6400. Så det är lite skillnad. Men det är väl priset man får betala! =)

Så, vad har hänt sen sist, det var ju ett tag sen jag uppdaterade. Förlåt. Känns som jag bara har jobbat, jobbat och åter jobbat på Liseberg. Och jag är så trött på det nu så jag kan kräkas!! Har nog varit där för länge. Men jobbet är så enformigt, monotomt och icke stimulerande. Det är nog därför det är så tråkigt och jobbigt. Men jag har bara två arbetsdagar kvar nu, så det ska vi väl klara av. Det är lite blandade känslor över att åka tillbaka. Jag känner mig peppad inför hösten och denna terminen. Jag kommer troligen att få läsa de kurser som jag vill, men som jag "egentligen" inte får för att dom ingår i teater programmet, men min snälla drama lärare som jag hade förra terminen har frågat och lagt in ett gott ord för mig, så det löser sig nog. Så det känns mycket mera värt pengarna än om jag hade fått läsa andra kurser som inte riktigt är exakt vad jag vill. Det jobbigaste med att åka tillbaka är att lämna alla nära vänner som man nu re-connectat med här hemma under sommaren. Hatar att säga hej då. Men vill man nåt så får man offra lite. Och nu är det dags för lilla Frieda att visa vad hon en gång går för! Så får vi hoppas att alla kort är i min lek och att jag når dit jag vill...

Sen kommer inte min lilla Linnea att vara där denna terminen. Men Charlie ska med tillbaka, vilket känns mkt bra, och vi kommer att bo tillsammans hos en man som vi lärde känna förra terminen i hans stora hus. Så det är ju bra. Och nu ska jag så fort som jag bara kan ta mitt California Driver's License! Så alla bilförare i och runt O.C och L.A får se upp för lilla mig! He he.

Jag tänkte nog göra om denna bloggen till en slags video blogg där jag filmer lite då och då, och kanske varvar med lite inlägg. Kan ju vara roligt för er som är kvar här hemma när kylan börjar krypa sig på, att se mig ligga på stranden och surfa och massa annat kul. =) Vi får se vad det blir av ett...

Jag ska försöka att uppdatera så ofta jag kan. Så ni kan ha god koll på vad jag har för mig over there.

Hade mkt som jag ville skriva om men kommer inte på nåt bra så här nu i skrivande stund. Så det kanske lossnar när jag har sovit... men först ett favvo avsnitt av Bones! =)

So long!

//Frieda K*

Thoughts, Feelings, Wonderings...

Todays post is in english. I just felt that, that was a good choice today. I ment to update last night after I'd seen Eclipse. But I watched Gossip Girl and Bones instead, and then I was so tried that I fell aslepp on the couch. Anyways. Todays topic, not a new topic i haevn't touched before beacuse feelings and thoughts are always with us, sometimes more or less. I just don't know, but somehow it seems that I think, analyze and is affected a lot more than many others. And I express it a lot more than others aswell. I just wish that this bitterness, restlessness and a small feeling of emptyness would disapear. Beacuse I don't have any reasons what so ever to have emotions like that. I have friends that love and care about me, I have a place to stay, for free! I have a job that provides me with a little amount of cash. And I have a lot to look forward to in the fall when I return to L.A for another semester at Cal State Fullerton. So why then, do I still feel like this? Is it beacuse I'm getting older and I'm not at all where I'm "supposed" to be, compared to where some of my friends are at. Or is it beacuse I'm not sure what my future looks like, or where I'll be a year from now? The reason I'm asking this to anyone or myself is because I don't have the answer. If I did I wouldn't have to wonder and ask. I refuse though, to think that I feel like this beacuse I don't have a boyfriend. But a part of me actually fears or believe that most of these feelings would maybe not disapear completley, but fade a little bit. Should it have to be like that!? That I would have to have a man to feel complete? No, but yes, maybe. Oh, crap I don't know. I think I have to find my place in the world, wherever that might be. I have to find the peace within, in my soul. Cuz right now I feel really restless and yeah the rest. But I'm still very happy and I laugh a lot. So maybe that's why it's so frustrating. That I have both these "not so pleasent" feelings and the happy and nice feelings all at the same time! Because they're fighting a war inside, and it's a battle over my soul of who wins and loses. Omg, I have to stop to be so "bleedy". But I feel a little bit better after I've scribbled things like this down. And maybe I shouldn't let others read it. But I like people to know how I'm doing and yeah. Oh well, it's not as bad as it might sound. You'd know if it was "that bad". I'll manage, I always do, somehow.

So, last but not least. I saw Eclipse last night. It was really good. I liked it a lot. But the bitter single in me did not like the mega strong and very rare love between Bella, Edward and Jacob. Beacuse a part of me don't think that deep and unconditional love like that exists in real life. Or if it does, only for a short period of time, like the first two months but then it fades and in the end ppl die or the split up. Even the most happiest couples that you thought would never ever go separate ways. It's just a part of life. Oh, that sounded very bitter. I think I'm kinda scared to love like this. Beacuse it's hard to find, and if you happen to be lucky enough to find it, you'll be so scared of losing it that you treasure it to hard and it fails. And I'm scared to get hurt and think that you've found "the one" or "it" just to find out a while later that you were wrong, and one of you breaks the others heart.

BUT! Yes and I say but because there is this big dreamer and believer in me, (the part that also makes me love acting and make believing so much) that do believes strongly in love like this and that one day I will find it! And I'm willing to wait for that day, because when it comes it'll be worth the wait. And if I am such a wonderful, caring beautiful and amazing girl that my friends say, there must be a guy out there for me that will eventually see this, appreciate it and make me the happiest girl on earth...

But for now it's the single with the mixed emotions of good and bad bubbling inside her. =)

Until next time, take care!

//Frieda K*

En bitter singels bekännelse...

Det kanske ska bli min nya blogg titel. Ha ha, nej. Men det är skumt för ibland så känner jag mig som en bitter singel, speciellt när många runt omkring mig har förhållande och jag skulle väldigt gärna vilja ha ett jag med just nu. Om det är för det är söndag och normalt sett så är ångesten som starkast denna dag eller så är det kanske för att just jag vänder mig och ser lyckliga par överallt. Eller för att jag firade midsommar med till största delen par. Missförstå mig inte, det var oerhört trevligt! Jag hade inte bytt bort det mot nåt annat, men det blev lite påtagligt vissa stunder och jag ville väldigt gärna oxå ha någon att mysa med, springa till och krama om för att sedan festa vidare på egen hand. Men nej, nån måste ju hålla titeln som den konstanta och eviga singeln, om jag nu mot förmodan skulle skaffa pojkvän hur skulle det se ut? Jag kan inte riktigt se mig som en "partner". Kanske för att jag har vart singel i tre år nu, oh shit har det redan gått tre år. Ja där ser man hur fort tiden går. I alla fall, jag kanske har vart singel så länge att det liksom har blivit till en vana, och att bryta en vana kan ibland vara lite jobbigt, fast man vet att man vill. Denna diskusition kan hållas på i evigheter och jag tror att jag har vinklat den från alla miljontals håll och kanter. Faktum kvarstår dock att det finns både fördelar och nackdelar med att vara singel. När man känner sig lite ensam och ynklig så vill man ha nån som man kan krypa upp i famnen hos och som man kan dra handen genom håret på. Men ibland är det rätt gött att va singel, bara det faktum att jag har total valfrihet och behöver inte tänka på nån annan i de "stora" besluten och avgöranden som jag gör. Jag hade aldrig kunnat åka till USA och förverkliga mina drömmar om jag haft en kille, även om jag hade velat så hade jag inte kunnat lämna den andra hemma eller kännt mig tillfreds nog med vad jag gjorde där borta. Så man kan vända det ut och in och se fördelar och nackdelar. Men på senaste så har min pojkvänslåga brunnit starkare än tidigare. Vi får väl se hur den står sig under sommaren och sen under hösten när jag åker tillbaka till USA.

Jag hoppades ju på att jag skulle träffa nån där borta redan förra terminen, men icke. Kanske det är turen denna terminen, jag känner mig starkare i mig själv nu än innan jag åkte. Och även om jag kan vara lite "desperat" emallanåt, så kanske min självkänsla skiner fram mer än min desperation. Ja vem vet, vi får se vad som händer. Jag hoppas och tror att nån dag framöver så kommer jag att träffa "The one", gifta mig och skaffa barn. Jag kanske bara är lite äldre än alla andra men har lite mer upplevelser och avklarade drömmar. Men ja ja, det finns en tid för allt. Man ska inte stressa med familj och sånt. Det kommer. Min mamma var 38 när hon fick mig, och det har ju gått bra för henne. Så då har jag 12 år på mig att förverkliga mig själv och mina drömmar innan det är dags för kids. Inte för att jag tror att det kommer att ta 12 år innan jag får mitt första barn, men i jag tror inte att det kommer att hända innan 30. Så 4 eller 5 år i all. Ja nu var det inte det som jag pratade om. Men man kommer alltid in på ett annat ämne när man börjar prata om nåt.

Jag pratade med Charlie förut på facebook chatten och vi peppade varann inför hösten i L.A och vi tror att det kommer bli kanon, men att det kommer att kräva mkt jobb och hårt arbeta utav oss båda. Men det är så det får bli om man vill komma nånstans. Hon sa nåt om L.A dock som jag inte har tänkt på innan. Att L.A är en stad där folk har väldigt olika livs stilar och lever sitt liv på väldigt olika sätt under väldigt olika förutsättningar. Medans här i Sverige är det kanske mer på ett eller ett annat sätt. Det finns kanske inte så mkt rum för udda eller annorlunda leverne. Så att i L.A så kan alla ändå nånstans hitta sin plats. Jag har dock inte gjort det än, men kanske gör det. Jag vet inte vart jag hör hemma, antar att jag kommer fram till det så småningom.

Men för att muntra upp min bittra singel stämning och allt annat, så åkte jag och mamma till Kållered idag och jag köpte två par nya skor och en söt sommarklänning. =) Skrämmande hur shopping kan framkalla en sån tillfreds känsla i kroppen. Men det vet vi alla att det gör. Så det var skönt. Nu ska jag käka grillat kött och egen gjorde potatis klyftor. Men vi hörs snart igen!

Så från en bitter singel till er andra där ute!! Pöss och Kramiss!!

//Frieda K*

Söta va? =)

Livet och folk förändras, men varför?

Jag vet såklart att det inte är logiskt att alla förblir demsamma men ibland önskar man att det faktiskt kunde vara så, eller jag gör det i alla fall. Jag vet inte om det är för att jag åldras i siffror men inte alls känner mig "själsligt"som att jag ska fylla 26 år i år. För jag känner mig mer på den nivån som de som kanske ska fylla 22 eller 23. Och just vid den tiden, för ca 3 år sen, det är den tiden som jag tänker tillbaka på och blir lite sentimental och undrar varför det inte kan vara så fortfarande. Då var vi alla singlar, jag, Linda, Sandra och Kattis. Vi hittade på massa saker hela tiden! Inte bara ut och partajade, utan vi träffades ofta, fikade, hade film och tjejkvällar hos varandra, reste hit och dit och raggade boys ihop. Vi var ett galet gäng! Men inte bara vi, det var oxå massa andra tjejer som vi hängde med hit och dit. Jag älskade den galna tiden, och även om man inte har det behovet av att gå ut och hålla på till den milda grad som vi faktiskt gjorde ibland så önskar jag dock att vi alla kunde vara singlar tillsammans igen och bara vara som vi var. Inte det att vi inte umgås längre, nej verkligen inte! Men faktum är att när folk skaffar förhållande så blir det inte lika mkt tid med vännerna på samma sätt som det var innan. Och jag har full förståelse för det, det är bara det att alla andra har lyckats göra det, utom lilla jag. Och kanske känner jag mer så här just för att jag inte har lyckats hitta någon att flytta ihop med, tänka på en framtid tillsammans med, och inte vara i så stort behov av mina vänner nu som jag var då. Eller så är det väl så att jag kanske inte har gjort mig redo för det "mer vuxna" livet som dom har gjort. Det kanske blir så automatiskt när man skaffar förhållande och inser att detta är verkligen han som jag ska vara med i ett bra tag framöver. Något som jag känner inte kommer att inträffa inom det närmsta. Eller jag vet inte, det kan hända, men troligtvis inte. Jag får lite små ångest när jag tänker på hur galet vi hade det! Jag vill bara spola tillbaka tiden och göra om det igen, samtidigt som jag vill spola fram tiden och bara hitta den där rätta och göra mig redo för det vuxna livet. Just nu lever jag i ett slags mellan liv, som i Britneys låt "I'm not a girl, not yet a woman, all I need is time a moment that is mine, while I'm in between". Åh ja ibland önskar man att saker och ting kunde vara som de en gång var då man hade det så roligt!

Jag undrar lite dock varför jag inte känner att jag är redo för seriösa saker på det sättet som mina kära vänner är. Är det bara för att jag inte "har nån"? Eller är jag bara allmänt senare i min utveckling på detta planet, eller kanske är det så att jag har sånna stora drömmar och visioner med mitt liv som gör att jag är rätt så långt borta från det där just nu. Ja, inte vet jag, jag blir galen av att analysera detta. Det kan vara nog så jobbigt. Som sagt, jag önskar bara att vi alla kunde vara singlar igen för ett litet tag och vara så galna som vi var, för fan va kul vi hade brudar! Och våga inte säga nåt annat!! =) Men jag älskar er lika mkt nu som då, tro inget annat där heller.

Nån gång är det väl min tur att slå mig till ro, ha ha, när de andra har levt det ett tag. Ombytta roller. Vem vet, livets vägar äro outgrundliga! Vilket kan vara både skrämmande men oxå extremt spännande!

Jag kan bara känna ibland att jag inte riktigt passar in, den ständiga lilla singeln. Men jag vet att jag är omtyckt ändå! Men det är inte det det handlar om, ja ja, skit samma. Livet förändras och så är det bara, lika bra att acceptera det, embrace it, och köra på det!

Nej, nu ska jag kolla på ännu ett avsnitt av The Mentalist, med den snygga Simon Baker som spelar "Patrick Jane", mmm, gillar den serien! Måste ju kolla på nåt nu när det är uppehåll på Gossip, M.P, S.V och Bones! Det är det värsta med sommaren, alla uppehåll. Men då har man nåt att se fram emot när kalla hösten kryper på, dock kommer det inte att bli en kall höst för mig få jag inte kommer att vara här, utan i Cali. Fast det kommer ju bli en smärre chock att komma hem till vintern här lagom till jul, när man har vart i sol och värme närmare ett år! Vi får väl se hur det går, snacka om att få vinter ångest där! Men det är inget att vältra sig i nu! Snart är det midsommar! Yey, och imon ska jag träffa lilla Ella, på lördag är det teaterfest och på söndag är det Lisse fest! Så det är en nice helg att se fram emot!

* Puss och Kramiss *

Mmm, Simon Baker - What a perfect man! =)