Omställning...

Kanske är det det som har intagit sig i min kropp. Eller den vanliga månliga underbar pre mens eller så kallad ägglossning. I vilket fall som helst så svallar det av massa konstiga, jobbiga, oförklarliga, lite löjliga och allmänt dumma känslor i min kropp. Jag kan tänka mig att det kanske har att göra med att jag nyss kommit hem och börjar processera vad jag faktiskt varit med om, att jag varit borta i 5 månader och ändå har upplevt en hel del, lärt mig mycket nytt om mig själv. Träffat både konstiga, falska människor som satt min allmänna uppfattning om människor i rörelse och frågan. Men oxå människor som inspirerat och berört mig på ett sätt jag inte trodde jag skulle få uppleva. Jag antar att detta kan få vem som helst att börja känna sig lite konstig när man återvänder hem till sin hemstad eller hemmaplan igen. Det är bara jobbigt när det dyker upp sånt, för ibland vet man inte, (eller jag i alla fall) hur man ska hantera eller tolka det. Jag vet inte heller hur jag ska förklara vad jag känner för att ni ska förstå exakt vad jag menar utan att misstolka mig. Så jag kanske bara ska lämna det där. Fast ändå inte. Det är ju bra att skriva av sig och få ur saker ur kroppen och systemet. På ett sätt känns det som att jag aldrig kommer att hitta min plats, oj nu låter det väldigt stort och hårt. Men faktiskt på en sida så gör det det. Jag vet ju vad jag vill och om jag ska ta mig dit så ligger jag väl antagligen bäst till att satsa på det Over there, men samtidigt så skulle jag nog aldrig kunna att bosätta mig där borta för evig, för jag skulle sakna mina vänner och min familj alldeles för mkt, och mentaliteten som man stöter på på många utav människorna där borta, kan vara för mkt att hantera emellanåt. Så hur löser man det då? När man vill ha det bästa av två världar? Kan man få ta en del av varje och sätta ihop det till sin egen lilla värld, nej tyvärr så funkar det inte. Skit oxå! Jag får komma på nåt annat sätt.

Sen kanske det är så att jag verkligen känner att jag vill hitta någon att dela mig med. Alltså en andra hälft, kort och gott, a boyfriend. Jag har ju vart singel i 3 år nu och även om det är skönt ibland så vill jag faktiskt ha någon att älska på det sättet som man gör med en kille, och att han ska älska mig på samma sätt tillbaka. Jag antar att jag kan vara lite för "desperat" efter detta, och det syns sägs det ju så det kan ju kanske vara en ganska så stor anledning till varför jag inte lyckats hitta någon, ännu. Det kommer ju när man slutar leta, eller när man minst anar det, eller inte letar eller vill ha sägs det ju. Ja ja. Den som lever får se antar jag.

Nu ska jag fokusera på att träffa alla, börja jobba lite på Liseberg, fira midsommar med Sandra och Adde och åka upp till Sthlm och hälsa på Linnea och Charlie. Så lite har man att se fram emot i alla fall. Fast jag kan tycka att det ät lite farligt att bara "leva på" att se fram emot saker. Man kan lätt glömma av vardagen och att lära sig att leva i nuet och njuta av dag för dag. Allt för många ser framåt och längtar och går och väntar på saker och ting och håller modet uppe pga det. Det som kan vara farligt då är att när man väl kommer dit dit man har längtat eller sett fram emot, när det är över. För vi vet alla att allt roligt tar slut så oerhört snabbt. Så är man tillbaka i the everyday life igen och måste hitta nåt nytt att se fram emot för att klara av just, vardagen. Jag vet, jag gör det själv ofta. Men som sagt, jag ska försöka, om ni gör det att leva och njuta av dagarna och nuet och inte planera för mkt "stora" och "roliga" saker att hålla sig uppe vid. Och inte ta saker och människor för givna, uppskatta det man har, ta vara på sina fördelar och utnyttja dom och se hur långt det faktiskt kan ta en! Oj oj, lite själv peppning så här på söndagskvällen eller tidiga måndagsmorgonen...

Nej, nu kanske det är dags att tänka på refrängen, det vill säga. Kolla in på face en sista gång, sen lägga sig till rätta i sängen (i detta fallet mammas soffa) och försöka nana lite. Imon blir det träff med Jenny aka Little J. Det ska bli mkt trevligt! Hon är alltid lika intresserad av att höra om vad jag vart med om, och hon har själv some explaining to do! =)

Vi hörs och syns snart igen!

Puss och Kramiss

Frieda K*

Hairspray - en feelgood film som får en att må bra och tro på en bättre framtid och att det mesta faktisk är möjligt! =)