Julafton - En familjehögtid men oxå en tid för eftertanke...

Ja så var det Julafton igen. År 2009 närmare bestämt och jag börjar med att byta typsnitt, spännande va? Ja, här sitter jag, hemma hos mamma i Lindome och väntar på att maten skall bli klar. Julen för min del består av just jag och mamma, god mat, lite julklappar och sen blir det väl lite TV tittande antar jag. Jul, ja vad är det vi firar? Jo det vet vi väl alla i detta så "icke kristna" land att vi firar jesus födelse. Men så non-kristna som vi då är här så känns det mer som att julen är en tid att samlas familj, vänner och släkt för att äta gott och utbyta gåvor. Och inte är det nåt fel med det, nej verkligen inte. Jag (brukade) älska julen, speciellt som barn då det var massa presenter och man åkte till olika ställen för att umgås och fira. Men på senare år så har jag faktiskt mer och mer fått ångest inför Jul och även nyårs helgen. Då man ska köpa massa julklappar för pengar som man inte har, vi i vår släkt firar inte jul tillsammans längre då det för några år sedan blev nåt "tjafs" som gjorde att det inte var like trevligt och gemytligt. Och som det enda barnet jag är så har jag inga syskon, syskonbarn, syskonsambos eller liknande att fira med. Och att fira jul med vänner är ju inte nåt man kanske gör, då de flesta av mina vänner är med sina familjer och släktingar. Förlåt om jag drar ner ert glada humör och er julkänsla då jag själv inte alls har nån julkänsla. Men jag måste få skriva vad jag känner.

Det känns som att media och samhället har skapat en bild av att den "rätta" julen ska innebära att man samlas många och äter och har det trevligt. Julklappar måste man ju oxå ha, eller måste och måste men det hör ju liksom till. Och som den "mediahora" som jag är. Vad jag menar med mediahora är att jag är en person som påverkas oerhört lätt och mycket av de olika "bilderna" som media förmedlar till oss om hur vi ska vara, se ut och göra. Allt detta får mig dock att tänka på alla de utsatta i vårt samhälle som faktiskt inte uppskattar julen alls eller ser julafton som en kall och hemsk dag som vilken annan dag som helst av årets 365 st. Jag tänker på de barn som har föräldrar som är missbrukare, våldsamma eller liknande. De som inte har någon släkt eller familj kvar att fira med, eller de som faktiskt inte alls har något hem över huvudtaget, de hemlösa. Jag tycker att vi alla bör skänka dessa personer en tanke. Hade jag varit rik och haft inflytande så hade jag verkligen hjälp till mera och skänkt pengar för att dessa människor skall få en "dräglig" jul eller ett "drägligt" liv.

Ja, men lite positivt får jag väl komma med oxå. Annars så förstör jag allt. Jag tycker ändå att julen är rätt mysig faktiskt. Man bygger upp mycket förväntan och förväntan om vad som komma skall kan man ju leva på ett bra tag! Tro mig jag är en drömmare. He he. Men min förväntan är mest att om mindre än 3 veckor så åker jag till California! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det blir av men det blir det! Dock så har jag lite grudges mot csn just nu, då dom i brevet som jag fick skrev att studiemedlet skulle betalas ut en vecka efter studieförsäkran, men när jag ringde så sa dom att det inte kommer fören den 4 januari! Så jag hoppas verkligen att flygbiljett priset inte har gått upp allt för mycket då jag helst vill ha lite att "leva på" när jag kommer dit, som man kan roa sig med liksom. Ja ni fattar.

Apropå ingenting, eller nåt helt annat. Så läste jag min vän Hannas blogg och jag måste bara få citera lite av vad hon skrev angående allas vårt favoritämne Kärlek och att gifta sig i tidig ålder och i ett tidigt stadie med sin partner:

"Nu tänker du säkert att "ja men om man vet att man alltid ska vara ihop, om allt känns rätt". Wake up and smell the fucking bitter coffe! Det vet vi väll alla ett par gånger i livet, men det mesta går åt helvete ändå. Återigen har jag nått botten av bitterhet och bemödar mig inte ens att föra samtal med killar på krogen. Om jag ändå inte tänker knulla med dom, why bother? Varför ska jag slösa deras tid genom att prata om mig själv och försöka låta intressant, MEN inte för intressant. Jag får ju inte visa att jag har ett liv, då skrämmer man ju bort dom. Cynisism är min bästa vän."

Ja det är så sant det hon skriver tycker jag. För så är mitt kärleksliv oxå. Bittert. Men jag ser fram emot 2010 och jag hoppas att jag kan lämna ett helvetiskt 2009 bakom mig och blicka framåt mot ett år av framgång, nya bekantskaper, ett äventyr som varar livet ut och med kanske lite tur även att hitta "The One" men det sist nämnda räknar jag inte med. För som Hanna så tror jag inte på äkta kärlek. Tyvärr!

Nej nu ska det snart ätas julmat. Så God Jul alla där ute! Och snälla skänk alla som behöver det en extra tanke!

Med denna bild vill jag önska er alla en riktigt God Jul och hoppas att era önskningar slår in!

XoXo - Frieda K*