Jag hade svårt att somna igår trots att jag var riktigt trött och blundade ifrån Arkiv X som jag normalt sett håller mig vaken till för att kolla på kl 01.30 varje kväll. Har man inget jobb att gå till så behöver man ju inte gå och lägga sig så tidigt, eller? Anledningen till varför jag hade svårt att sova var för att tankarna flödade i mitt huvud. Tankarna om hur mycket mitt liv faktiskt kommer att förändras när jag åker till USA. På flera olika sätt. Vissa saker som har varit självklara här "hemma" kommer inte längre att vara så självklara. Och vissa saker som Sverige har "hämmat" kan jag nu få utlopp för i USA. Jag vet dock inte om jag såg positivt eller negativt på alla dessa förändringar. Kanske lite både och. Jag tror att nu när jag är här så förespråkar jag lätt alla fördelar med att vara i USA och vad man kan göra där, som man inte kan göra här. Men när jag kommer dit tror jag att mina "svenska" sidor kommer att komma fram utan att jag tänker på det. Då jag ändå, innerst inne är svensk. Jag tänkte att jag skulle lista lite "pro's" och "con's" med Sverige och Amerika, alltså fördelar och nackdelar, eller negativit resp positivt. Ja kalla det vad ni vill. Men bara för att se lite hur allt kommer att förändras och bli annorlunda. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det, men jag gör ett försök...Största förändringarna:
* Jag kommer att prata ett helt annat språk, kanske t.om börjar tänka på eng.
* Det kommer att vara sol och varmt året om!
* Jag kommer att kunna köra bil! Då körkort i USA endast kostar 300 kr! Och är busenkelt att ta!
* Folk kommer att prata med en överallt, på bussar, i affärer, i kön till kassan. You name it!
* Jag kommer inte att ha alla vänner och familj nära mig längre.
Ja det är väl de största både negativa och positiva förändringarna. Sen har vi alla regler och lagar som USA har jämfört med Sverige. Och att det mest kostar lite extra typ överallt. Så vissa saker som man tidigare har tagit för givet kan man inte längre räkna med. Som t.ex:
* Att skolan kostar mycket pengar, inte så mycket mer som jag trodde. Men ändå mer än vad den skulle kostar i Sverige.
* Att jag kommer att få betala för att tvätta, då det oftast inte finns tvättstugor i lägenhets husen. Utan man får gå till "tvätthus" och lägga i pengar för att tvätta.
* Att man måste se till att ha sjukhusräkning för blir man sjuk utan det, då jäklar är man nog skuldsatt för resten av livet.
* Det är skattetillägg på allt man handlar i butikerna, jobbig att hålla reda på det!
* Att man får se upp med vart man röker, att inte korsa gatan vid röd blinkande hand eller att man gör något annat "olagligt" som man lätt kan få böter för.
Oj, detta lät himla negativt. Men det finns en del positiva saker som man kan anamma oxå.
* Man behöver inte vara ett "freak" för att vilja bjuda ut en snygging mitt på ljusa dan, kanske på ett café eller liknande.
* Folk är inte hälften så skygga och tillbaka dragna i USA som i Sverige. Folk hälsar, är öppna och hjälpsamma på ett helt annat sätt.
* Det går snabbt att bli uppraggad, killarna behöver inte fem-sex öl för att ens gå fram att prata med en tjej.
* Det finns en bestämd ålder för att köpa alkohol, cigg och gå ut. 21 år. Inga mellan åldrar som 18, 20, 25, 30 m.m som vi har i Sverige.
Så frågan är om Sverige eller USA vinner fighten...det sägs ju att USA är "The land of dreams" och jag kan förstå vad folk menar. Även om dom har lagar som är så knäppa och idiotiska att man blir galen. Men ändå, jag vet inte. Sverige är Sverige och det är bra på sitt sätt. Men USA har möjligheter och ett öppet synsätt som många andra länder inte har. Vad jag menar med det är detta:
* Det faktum att i USA blir du inte dömd för att du har en stor och kanske lite oupnåelig dröm (som jag) och om du misslyckas är du inte misslyckad utan faktiskt lyckad, då du faktiskt vågade gå din egen väg, satsa på vad du ville trots att många hade åsikter om det. (I sverige är det tyvärr jäntelagen som sätter stopp för detta. "vad var det jag sa", eller "trodde du verkligen att du skulle lyckas" osv.)
Ja, så jag tror att i detta mån så vinner USA. Men Sverige kommer alltid vara mitt hem, och jag är oerhört stolt över att vara svensk och ha vuxit upp här. För låt oss inse fakta, trots att vi har mycket fel i vårt land så har vi det ändå jäkligt bra jämfört med många andra länder! Vi har så många självklarheter som många andra länder bara kan drömma om! Så vi ska vara glada och jobba för att få det ännu bättre!
Sist men inte minst slog det mig precis då jag pratade med min vän Madde i telefonen nyss, shit! Jag har en så oviss framtid framför mig! Jag vet faktiskt inte vart jag är om typ 2 år. Är jag kvar i USA? Har jag återvänt till Sverige? Är jag med i någon serie? Har jag kommit på att det är något annat som jag vill göra? Jag har faktiskt INGEN ANING! Det är både skrämmande men oxå väldigt spännande och roligt. På ett sätt vill jag inte ha min framtid helt utstakad framför mig. Jag vill leva lite på gränsen och se vart livets väg leder mig. Med mitt ordspråk i ryggen, "Det ordnar sig alltid, på något sätt" så tror jag att vägen kommer att leda till något mycket bra tillslut...
The road towards the unknown future...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar