Ja, det blev tillslut en skön fika med lilla Sandy efter att hon långt om länge hade blivit klar med sitt arbete. Vi drog till Fröken Ohlsson först men det var så mkt folk där så vi gick till Condecco istället. Ett mysigt café tycket jag, men lite överpriser kanske. Ja ja, vilket café är egentligen billigt nu för tiden? För fattiga lilla mig så är inget café billigt just nu.Men innan jag mötte upp Sandra så när jag gick där i Nordstan för mig själv med mina lurar på mig så är det någon som vinkar, och då sitter Linda och hennes mamma på cafét i Nordstan och fikar. Oj vad mycket Café det blev nu, men strunt samma. Ja där satt dom och hade det trevligt. Linda ska ha barn snart oxå! Så sjukt att det har gått så fort, men det har det. Den 13 nov är det beräknat att hon ska poppa ut den lille... jag väntar med spänning på att få bli plast moster...då vi är styv syrror. Alltså för er som inte vet så har våra föräldrar haft ett förhållande, vilket gör oss till låtsas syskon eftersom vi inte har samma blod eller samma föräldrar men min pappa och hennes mamma har bott tillsammans och varit ett par och det var oxå så vi lärde känna varandra. Och eftersom jag inte har några syskon så är Linda min syster. Ironiskt nog är vi lite lika oxå...det är ganska roligt. Då kan folk ibland tro att vi faktiskt är syskon. Dock säger vissa av våra vänner att vi inte alls är lika. Ja ja. Men så är det i alla fall. Vad jag ville komma till med detta var bara att det är så lustigt när man bara stöter på folk sådär...tycker jag i alla fall.
Ja, tillbaka till besöket med Sandra. Hon berättade nyheten, ja för mig var det det i alla fall. Att hon och Adde oficiellt är ett par! T.o.m på facebook, denna underbara sida, så är deras resp. status uppdaterad till "in a relationship" och så med varandra då. Jag kan inte annat än att säga GRATTIS! Det är verkligen roligt! Hon verkar tycka om Adde oerhört mycket, och jag har sett dom tillsammans många ggr och dom ser verkligen kära och oerhört söta ut. Så detta kommer nog att gå hur bra som helst! Och nu kommer min kanske lite udda rubrik, "Another one down, two more to go." Vad jag menar med det är att ännu en av mina vänner har fått en kille och är nu i ett förhållande. Kvar är de två eviga singlarna, känns det som ibland, lilla JAG och SOFIE. Suck, just nu hade det varit underbart att ha en söt och go kille att sitta och kramas med på kvällen när det är mörkt och kallt ute. =( Men nej, här sitter man ensam i sin tvåa och ja, känner sig ensam. Men fan, jag får försöka se det från den ljusa sidan...jag ska lista fördelarna med att vara singel jämfört med att ha ett förhållande.
Fördelar med att vara: SINGEL
* Ingen lägger sig i vad du spenderar dina pengar på
* Ingen som har åsikter om att du festar för mycket, samt annat som kan irritera den andre
* Du kan åka iväg vart du vill, när du vill, med vem du vill! (Vilket jag just gör i Jan!)
* Du kan flirta, ragga, hångla, ha sex med vilka du vill, när du vill utan att nån tar skada
* Du har den totala friheten av att bry dig om dig själv och behöver inte kompromissa eller tänka på konsekvenserna av att det du gör sårar din partner
(Vänskap är oxå ett förhållande, men det är ett kärleksförhållande som jämförs här)
Men ändå så känns det likt fan så ensamt de flesta kvällarna, speciellt vid denna tiden på året, och då många av ens vänner faktiskt har någon att dela vardagen med. Och plötsligt får man dela sin/sina bästa vänner med en annan person som tar upp mycket tid. Men jag missunnar VERKLIGEN INTE mina vänner det dom har! Tro inte det, men jag hade ljugit om jag sagt att jag inte är avis... för det är jag. Och ibland i det innersta lilla djävulska, kanske lite själviska jaget så önskar jag att alla kunde vara singlar som jag själv och det kunde vara som förr i tiden då vi gick ut varje helg, träffades mest hela tiden på café (där kom det igen!) eller hemma hos någon för nån mysig kväll. Nu blir det inte så mycket av det längre, och det är synd. Mycket synd...Men men, livet går vidare och saker och människor förändras, get over it and move on brukar jag säga till mig själv. Ibland funkar det, ibland inte.
Sen har vi min lilla kompis svarsjuka som kommer tillbaka emellanåt. Jag har faktiskt lärt mig att tygla den jämfört med hur den var förr. Då kunde jag ta illa upp för minsta lilla, och ta åt mig av allt som hände och när folk umgicks utan att fråga mig! Detta kanske är ett tecken på att jag har mognat lite och att jag är mer säker på mig själv nu än vad jag var då. Vilket är ett bra tecken faktiskt...jag fick ett mini återfall idag, när Sandra sa att hon och Kattis skulle ses på fredag och dricka vin och vara med barnen hos Kattis och Janne. Hallå! Jag hade ändå inte kunnat! För jag ska iväg, men ändå. Anledningen var nog att jag pratade med Kattis i telefon igår och hon sa att vi måste ses snart, alla, kanske nästa vecka. Ja nåt sånt, jag minns inte exakt. Men då kanske hon hade kunnat fråga vad jag skulle göra på fredag och om jag ville vara med kanske? Ja, eller så kanske hon ville vara med Sandra själv. Helt ok det med. Men men, jag fick som sagt ett litet återfall. Dom kommer nog komma lite då och då. Det är ju som med svartsjuka mellan partners, vilket jag väldigt sällan upplever. Men med vänner är det så mycket starkare. Kanske har att göra med att jag blivit sviken rejält när jag var ung och sårbar. Men men. What doesn't kill you only makes you stronger, right? Nog med detta. Jag ska ju åka till USA snart! Shit, det är inte många som ska det! Så jag kommer ha såååå mycket roligt, hoppas jag. Jag komemr lära känna massa nytt folk. Hoppas jag oxå, så jag ska försöka att lägga band på dessa små egenheter som kan komma att ställa till det för mig där borta.
Bakade scones förut och dom blev riktigt goda... =)
Until next time, tag hand om er!
XoXo - Frieda K*
Efter: Färgglada och mumsiga!
