Nu får det fanimej vara nog!

Jag förstår ingenting, nej det gör jag ärligt talat inte. Jag har inte gjort nåt fel denna gången, jag har inte vart för på, eller för av, jag har inte spelat nåt spel men jag har heller inte, inte tänkt att jag kanske ska spela spelet lite. jag har försökt att inte tolka saker och ting för mkt, har försökt att inte överanalysera saker, inte läsa in för mkt i vad som är eller inte är och inte haft några spec förväntningar eller förhoppningar. Vad kan det vara jag talar om, inte en kille va? Ha ha jo det är ju just det det är. Närmare bestämt Norrlänningen från Mötesplatsen. Jag var väl inte helt säker i början vad jag kände eller tyckte eller om jag ens kanske kände nåt spec över huvud taget, så jag brydde mig inte så mkt om det tog massa timmar mellan smsen eller så. Men så efter andra dejten förra måndagen, så började jag fundera, och kände att det var nåt som tände till lite i mig. "Han är ju faktiskt väldigt söt" och "han verkar ju gilla mig" så varför inte. Och så började jag intressera mig mer och mer, men vad händer då!? Jo människan slutar hör av sig! WHAT? Sista smset från honom var i tisdags, då han sa att han gärna ha setts om han inte skulle tränat, ok tänkte jag, men en annan dag då vilket jag oxå föreslog i mitt svars sms. Har jag hört nåt efter det? NEJ, ICKE! Vad fan händer!? Jag vet att man inte ska tänka, "vad gjorde jag för fel den här gången?" eller "var jag så, eller så, eller så och det kanske inte man skulle ha varit, jag kanske skulle ha vart så, eller så istället" Men kom igen, hade det spelat nån roll? Inte vet jag, för uppenbarligen så har jag tappat förmågan, eller om jag ens någonsin besuttit någon att läsa och tolka killars signaler. För gång på gång så blir jag "dissad" på ett eller annat sätt. Ok jag kan förstå att man kanske inte tycker om nån och att man kanske inte vill ses igen, men vad är det som är så himla svårt med att säga det till personen i fråga!? Det måste vara ett manligt drag, kanske inte, finns många fittiga tjejer därute oxå, men jag förstår inte varför man bara slutar höra av sig! Spec inte när allt "verkar" gå bra. Och är man 31 år, är medlem på en dejtingsajt så borde man väl kunna vara såpass mogen att säga "tack men nej tack" Nej, tydligen så utsöndrar jag nåt slags, "nej denna bruden ska vi bara leka lite med, sen slänga bort" Det är så det känns i alla fall. Jag är så sjukt trött på att detta alltid händer mig! 4 år av singel, evigt dejtande, rejections och allt däremellan. Ok det finns de som verkligen gillat mig, men som jag inte känt samma för, men då har jag i alla fall talat om det! Inte bara slutat höra av mig! Jag tycker det är så fruktansvärt dålig stil att göra så. Alla människor förtjänar att får veta, även om det så är via ett sms, men då vet man i alla fall!

En del av mig själv säger nu "nej nu skiter vi i det här, lägger ner allt vad killar heter, har dom till en sak, att ha lite kul och leka lite, men inget seriöst för det blir det aldrig ändå" medans en annan del säger "men, han finns där ute, ge det bara lite tid och leta på rätt ställe, eller sluta leta så kommer han" Ja det sistnämnda kanske stämmer, eller oxå inte. Jag är bara så trött på att ständigt bli ratad eller inte få en chans. Vad är det alla killar ser i alla andra men inte i mig!? Och jag är ingen bitter eller cynisk människa, tvärtom, jag är glad, positiv och har en någon slags god tro på livet. Men sånt här gör att jag får svårt att lita på folk, spec det motsatta könet. Lita på att det dom gör, säger eller menar är sant. Och jag är rädd att jag kanske den dan möter "han" inte litar på honom eller vågar släppa in honom för alla andra "jerks" längs vägen har bara vart dumma, och då kanske "han" tröttnar och så har "the one" passerat för evigt...

Men det som stör mig mest är att dessa killar tar så mkt energi, tid och känslor ifrån mig även om jag bara dejtat dom lite kort. Sinnesfriden rubbas totalt och jag hatar att jag tillåter mig att låta dom ta sån energi och allt annat från mig. Men som jag sagt förr, jag är en hopplös romantiker som nånstans ända tror att min rätta finns där ute nånstans. Men snart orkar jag inte vänta längre eller kämpa för att vi ska ses, så om du ser eller läser detta så skynda på lite är du snäll annars så när det är dags, kastar jag in handduken, drar till Danmark och inseminerar mig och lever själv med mitt barn. (den dagen om ett antal år framöver då det är dags!)

Nej så nu är jag sjukt glad att jag har börjar på Gasten, fått så underbart goa nya vänner, ska jobba hela sommaren och tänka på annat, att värmen börjar komma och att fundera ut hur på bästa sätt min karriär ska ta fart. Sol och bad och gött. Me myself and I! Så får vi se hur länge det håller...



Amanda "Olga" och Jag "Ingrid"


/ -F

The trouble with love is...

Jag måste bara få skriva av mig lite. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, känna eller ens vad och hur och varför jag känner vad jag känner eller inte känner? Oj det där lät komplicerat. Men saken är den att som överskriften säger så ja, det här med kärlek och känslor och allt sånt där är förvirrande. Minns ni att jag berättade om bartendern och den andra killen i förra inlägget? Om jag inte gjorde det, så i alla fall så har jag vart på dejt med två olika killar som jag efter jag träffat båda tyckte att båda var jätte intressanta, söta, bra ålder och dom är båda intresserade av mig. Vilket kanske inte alltid händer. Jag hade jätte trevligt och ville verkligen träffa båda igen, vilket jag tror att jag fortfarande vill, eller? Jo men det gör jag, men något i mig känns bara jobbigt när jag tänker på att träffa dom. Och det som gör mig frustrerad är att jag vet inte vad eller varför det känns motigt eller jobbigt eller tveksamt. Jag har inget svar, jag bara känner att jag inte vet vad jag känner. Jag kanske borde träffa båda två igen en gång till för att se hur det känns och om det känns bra eller dåligt och sen avgöra efter det hur jag ska göra. Jag vet inte om jag är rädd för nåt. Vad skulle det vara i så fall? Att det blir seriöst och att man "får pojkvän" eller att det inte går bra och jag fortsätter vara vad jag varit i snart 4 år nu, singel. Jag vet inte, kanske är jag räff att förlora "mig själv", min frihet eller att jag inte kanske "vet" hur man gör när man har förhållande, det var ju ett tag sen. Eller oxå försöker jag bara hitta anledningar att ursäkta mig själv för att inte våga satsa. Ingen är perfekt, inte jag, inte dom, alla har vi fel och brister och det är ju det som gör oss till just människor. Men jag kanske letar efter perfektion, och kanske därför ingen som jag träffar faller mig 100% i smaken, eller de som gör det, faller inte för mig. Jag vet inte. Just nu är läget ganska så förvirrat där inne i känslo centrat. Det kanske löser sig eller ger med sig om några dar eller efter nästa träff/träffar med dom. Who said life was easy?

Sen vill jag bara tilldela slutet av detta inlägget till Jonathan, en skön kille som jag lärt känna på Gasten. Ha ha, i förra inlägget skrev jag att jag lärt känna 3 eller 4 nya sköna människor på Gasten, och jag vill bara klargöra att Jonathan är en utav dom! Så känn dig hedrad Jonathan, för du är en as skön kille, som kommer att kicka ass nästa helg när du börjar inspa och jag är så tacksam för all hjälp och uppskattning jag fått från dig min första helg! It means so much!

Puss och Kram!

/ - F

Long time no see...

Ja det kan man väl säga kanske. Det går ett litet tag mellan blogginläggen. Ibland så tröttnar jag lite, men ibland kommer gnistan att skriva tillbaka, som idag till exempel. Vad har hänt sen sist då? Jag har börjat jobba på Liseberg! Närmare bestämt Gasten! Yey! Jag fick tjänsten där, det blev jag jätte glad för. Så jag har jobbat tre hela dagar nu. Och nu kan jag äntligen börja "njuta" av det lite mer än vad jag kunde från början. Innan jag skulle börja jobba var jag så sjukt nervös! Jag hade sån prestationsångest för att jag skulle göra fel, eller inte hitta till de olika rummen, och med tanke på att en av cheferna hade sagt att dom brukar ha lite dåligt tålamod med att folk inte lär sig eller snappar upp allt fort, gjorde ju inte direkt saken bättre. Men efter en lite halvpanik artad dag i lördags så fick jag ganska snabbt häng på det, det är väl vissa moment eller saker som inte känns helt hundra. Men det kommer väl att ge sig med tiden. Sen tar ju jag åt mig mkt mer av saker och när man gör fel än vad kanske en annan normal människa hade gjort! Men hur som helst så tror jag att det kommer att bli en grym sommar, och jag har redan lärt känna tre eller fyra nya sköna människor på avd som jag gillar, så det känns bra, och tre av dessa är nya precis som mig så man kan stötta varandra i det man inte känner sig säker på.

Det var på jobbfronten det, ska man gå in på kärleksfronten tro... Ja men det kan vi väl göra. Jag har ju dejtat ganska så intensivt de senaste månaderna, blev betalande medlem på Mötesplatsen och satte igång en dejting kedja som heter duga. Det var väl en tre, fyra dejter i månaden, en per vecka kanske. Varav vissa var bättre och vissa sämre. Men det var väl ingen som kändes sådär wow! Som jag vill känna och som jag vet att jag kan. Det har inte varit nån som känts så sedan Linus i början av Februari. Jag vet att man inte ska jämföra en dejt eller en person med en annan, men man jämför ju bara vad man känner och om inte den "där" känslan infinner sig relativt snabbt, så anser inte jag att det är värt att lägga ner mer tid på den personen. Men så i lördags, så var jag med Sofie och Fia ute en stund, vi drog till rumpanbar på Linnegatan. jag kom direkt från jobbet och hade väl kanske inte planerat att ens dra ut, men så blev det i alla fall. Så väl där så spanade jag in bartendern, söt, blond kille, 30 bast. Låter fint i Friedas bok. =) Så efter en stund så satte han sig ner vid vårt bord och började prata lite, sen drog Sofie och Fia in till stan och jag satt kvar med honom en stund till. Så när det var dags att stänga så gick han iväg och kom tillbaka med en lapp med sitt telefon nummer! =) Så gulligt! Sen så hördes vi av under helgen och sågs igen igår kväll, det var en mkt trevligt kväll och det sjukaste är att det finns inte många killar som har exakt samma musiksmak som jag! Men denna killen har nästan alla album som jag har, Westlife, BSB, Daughtry, Katy Perry, Anders Johansson, u name it! Så sjukt! Det är ju nästan lite för bra för att vara sant. Så där satt vi på baren och kollade på Westlife live framträdanden i mobilen! Ha ha, men sjukt roligt. Så vi får se när vi ses igen. Vi pratade om att ses på söndag, ta en bio och bara ha det mysigt. Så om det blir så, ja det lär ni får veta. Men vad jag ville ha sagt med detta är väl att jag letat på en dejtingsajt och så på ett random sätt så stöter man på nån. Ja livet har sina roliga och knäppa vägar. Men man ska inte ropa hej fören man är över bron. Det kan hända mkt, det vet jag av erfarenhet. Så jag ska ta det lugnt och bara ta det för vad det är men samtidigt ha mina ögon och öron öppna på andra håll!

Det var det, nej nu blir det lite frukost! Sofie sover fortfarande! Kanske borde väcka henne, nej hon kan få sova ut, det behöver hon!

Vi hörs snart!

Kram

/ - Frieda

Nu händer det grejjer! =)

Ja, det var ju min status uppdatering på Face för nån dag sen, och för er som jag inte har berättat vad det gäller så kan jag väl säga det här. Kände att det var dags att uppdatera lite samtidigt. Vad menar jag då med att nu händer det grejjer? Jo, lite håller jag för mig själv pga olika anledningar. Det kommer säkert att basuneras ut så småningom ändå, så tids nog mina vänner får ni reda på det andra! Men en sak ska jag berätta. För ett tag sen så sökte jag via Stagepool (och för er som inte känner till Stagepool, så är det en artistförmedling på internet där man kan registrera sig, betala lite cash och sen söka diverse film, teater och tv roller, alltifrån statist till större roller) en roll till en svensk-engelsk långfilm som i mars-april ska spelas in uppe i Värmland! Av alla ställen! Ha ha. Och dom sökte en kvinna mellan 20-30 med Nordiskt utseende som kunde tala engelska och svenska, vilket jag tyckte att jag passade in på på samtliga punkter. Så jag sökte och hoppades på det bästa. Så häromdan så fick jag ett mail från producenten av denna film att jag blivit uttagen att komma på en sluten casting i Sthlm nästa helg! Wow! Jag gick vidare! Blev väldigt glad! Om inte kärleken går bra, så kanske karriären gör det! Ha ha, men som sagt det är inte klart ännu. Det är ju fler än jag som blitt inbjuden till denna casting, som jag tror är intervju plus nån slags provfilming. Men men kan ju hoppas att det går vägen. Det hade ju vart sjukt roligt om man kunde få spela i en film, som kanske kommer på bio! =) Så my friends, håll alla tummar och tår som ni har för att det går bra! Jag menar, jag betalar en resa upp till Huvudstaden, med pengar jag egentligen inte har, för att hoppas på att det ger nåt!

Sen har jag även sökt till de nya Johan Falk filmerna, något som jag verkligen hoppas på! Jag är ju ett stort fan av dessa filmerna och Jakob Eklund och Jacqueline Ramel (hon som spelar Anja!) och det hade varit en ära att få spela i samma film mot dom! Så håll tummarna för att jag får en liten roll i nån av de kommande filmerna! De spelas ju som bekant in här i kära Götet så då behöver man ju inte resa upp till Ingemansland för att spela film! Ha ha. Som sagt, är det meningen så händer det väl, som allt annat här i livet!

Ja, jag tänker nog inte gå in på nåt kärleks snack idag, för det blir bara lite bittert från min sida ändå när jag kommer igång! Ha ha! Men jag har en bra låt där texten stämmer så sjukt så att det är just sjukt! Min kära vän Sofie visade den för mig och nu visar jag den för alla andra, singel vänner som upptagna! Ha ha. Så denna låt är tillägnad alla som känner att dom känner igen sig! Med dessa ord lämnar jag er för denna gången...

Frogs And Princes - Natasha Bedingfield:

The in and out of dating got me all cofused

I built up expectations and I'm feeling used

Seems that everybody's into fast food,

Everybody's into quick

I want some one to take the time fine dining not rushing

Now it's nearly 7:30, I'm slipping on a dress

I keep my fingers crossed, you're not like all the rest,

So when you come to pick me up come right to my door

Don't stay in your car and beep beep the horn

Maybe I'm a hopeless romantic

You pick the sounds for the background to our drive into town

Baby don't be one of the traffic

Had too many nights with the wrong guys

Caught me at red lights

Tell me how many frogs do I have to kiss

Before I find my prince, before I find my prince

All you girls that are going through this

Tell 'em how it is, tell 'em how it is

Pull up to a premire, red carpet good

You take my coat, get my chair, like I hoped you would

You're funny and your flirting is really working for me

But where it goes from here

Better wait and see

Maybe I'm a hopeless romantic

You pick the view to kiss to

Make me go ooo ooo

And maybe it'll all turn out tragic

And you'll push for more

Back at my front door

More than I'm ready for

Tell me how many frogs do I have to kiss

Before I find my prince, before I find my prince

All you girls that are going through this

Tell 'em how it is, tell 'em how it is

Tell me how many frogs do I have to kiss

Before I find my prince, before I find my prince

All you girls that are going through this

Tell 'em how it is, tell 'em how it is

You gotta tip the waiter, that's how it works

You cant skip the starter and go straight to desert

You've gotta pop the cork before you taste the wineis,

We get hooked up but the shame is

Too much connection followed by rejections

Gonna hurt a girl 'til she learns her lesson

Tell me how many frogs do I have to kiss

Before I find my prince, before I find my prince

All you girls that are going through this

Tell 'em how it is, tell 'em how it is

Tell me how many frogs do I have to kiss

Before I find my prince, before I find my prince

All you girls that are going through this

Tell 'em how it is, tell 'em how it is...

/Frieda K*

2011...

Jaha, så då var det helt plötsligt 2011. Värst vad fort 2010 gick! man han ju knappt blinka känns det som. Eller jo. Men det knäppaste är att det har hänt så fruktansvärt mycket och jag har vart med om så mycket roliga, omvävlvande och intressanta saker, men ändå känns det som att någon knäppt med fingrarna och så vaknade jag upp ett år senare. Hela min USA vistelse är liksom förbi. Nu ska jag inte sitta här och vara sorglig, men nu har jag vart hemma en vecka och det känns redan som att jag vart här typ ett år. Nej, men vad jag menar är att det går så snabbt att komma in i det lilla "tråk" och "uttråkad" tänket när man är här på vintern. Det finns inte lika mkt att göra, och det är lätt att få lite ångest. Åh nu låter det väldigt tråkigt och kanske värre än vad det är. Jag bara tänker lite på framtiden och vad som ska ske om det jag vill ska ske inte sker. Ha ha. Det är många känslor som snurrar i kroppen just nu och jag får väl försöka att fundera ut vad alla betyder och vart dom vill föra mig. Men jag hoppas i alla fall att jag kommer in på scenskolan. Det hade ju varit helt fantastiskt! Vi får se, det är två veckor tills jag har mitt första prov i Lund!

Men nu är det ett nytt år, med nya möjligheter, misstag och andra intressanta saker som livet väljer att kasta åt en. Man kan ju hoppas att det mesta är positiva saker. Om jag ska toppa 2010 på top 5 så får det nog bli:

1. USA - L.A - O.C (priceless!)

2. Lära känna Charlie, Linnea och Claire

3. Återfick min passion för teatern, starkare än nånsin förut

4. Växte som person och insåg vad som är viktigt i livet

5. Att få se Grand Canyon, Portland och Seattle

Och inför 2011 vill jag egentligen inte göra några listor, för jag vill inte förhäxa mig själv. Men man kan ju önska vad man skulle vilja ske. Men vet inte om jag ska skriva det, för då kanske det inte blir så. Men jag hoppas i det stora hela att jag kan få hålla på med det jag älskar och att jag kan få vara lycklig och glad och trivas med den jag är och där jag är! Då hade 2011 blivit ett toppen år. Vi får se helt enkelt.

Jag har i alla fall två stora saker att se fram emot inom den närmsta framtiden; Flytta ihop med Sofie i min lägenhet! Sen åka till Thailand med mamma den 10 Feb! Det är ju inte helt fel. Då tror jag att man överlever denna våren oxå! Och imon ska jag träffa en trevlig person...säger inte mera nu...ni får veta mera vid ett senare tillfälle!

God Fortsättning allihopa!

Här har vi ett blåsigt nyårsfoto från gårdagens super lyckade nyårsfest!

Sofie, Jessica, Jag, Claire, Julia och Alexandra

Nytt år runt hörnet

Jaha, så då var snart 2010 slut. Shit vad fort det går när man har roligt! För det har jag verkligen haft detta året. Och nu får man komma tillbaka till verkligheten och ta tag i sitt liv. Kanske är mindre roligt. Men tyvärr måste det göras. Jag ska bara se till att hitta mig ett jobb först, vilket är lättare sagt än gjort. Men jag har sökt några stycken så det är bara att hoppas på det bästa och förvänta sig det värsta! Då blir man inte besviken i alla fall.

Jag börjar med att göra om denna bloggen lite, lite julrensning om man säger så. Nu ska jag skriva på svenska, tills jag tröttnar på det. Mina engelska vänner som läser detta får använda Google translate. =) Det går ju det också. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på scenskolan, har mina första prov i Jan. det hade varit helt underbart, men jag ska inte räkna med något, det är sjukt svårt att komma in, men hoppas kan man ju alltid göra. Först ut är Malmö, sen Göteborg. Har inte fått antagnings papperna därifrån ännu, men dom kommer väl. Sen så väntar jag på svar från Johan Falk filmerna, där har jag sökt en roll också. Sen är det en annan engelsk svensk långfilm som jag har sökt till som ska spelas in i Jämtland, jag kollade på Stagepool häromdan och då stod det bredvid den ansökan att jag är på producentens urvalslista, vad det nu kan betyda. =) Låter som nåt bra. Så håll tummarna för att jag får ut nåt utav det!

Nu måste jag snart gå och lägga mig så jag kan få nån slags rätsida på dessa dygn, jag är ju uppe halva nätterna och sover halva dagarna! Men jag antar att efter nyår så blir det bättre. Just nu är jag fortfarande inne på mitt USA år!

Hade en underbar kväll hemma hos Hanna! Så underbart att ha vänner som henne, och de andra som jag har också så klart. Men hon är så rolig att prata med, är alltid intresserad, lyssnar, och pratar mkt själv, men om väsentliga saker och vi har bara sjukt kul och bra ihop helt enkelt! Man inser snabbt när man är långt hemifrån en längre tid att vänner, det är det som gör livet värt att leva, utan vänner, fy fan vad tomt och trist livet skulle vara! Och nu pratar jag om äkta vänner, tyvärr så fanns det inte så mkt av den varan (när det gäller tjejer) i USA, i alla fall L.A. Dom är ju kända där att vara speciella och lite falska, jag kan väl säga att det stämmer, till viss del. Claire som ajg känner från USA och som är en nära vän är inte från L.A från början utan från Atlanta, Georgia. Därav kan jag lita på henne! Nog sagt om det. Jag ville bara uppdatera lite!

Vi hörs snart igen!

Puss och Kramiss

Frieda K*

Only 4 weeks left in California...

So the time is passing by fast, doesn't it? At least it seems like that sometimes. 4 months has almost passed since I came back here to L.A or O.C to be more exact. It sounds like a long time when you think about it, but it really isn't.

To sum up my year here I have to say that it's definitely been one of the best years of my life, yes it's true it feels like that. Because I feel that I haven't been this happy for such a long period of time in my life as I have been while being here. And that's what I'm gonna remember when I go back, and maybe falls into a minor "depression" No, we shouldn't say that, but it might happen if it's to boring. I came here to chase my dream, acting. But what I found wasn't exactly a career, beacuse it's hard, especially when you're not an american citizen and also to begin a career from basically nothing, or very little to something major is not really something you do in a years time. But what has been so great is all the ppl that I've met and gotten to know, and also that I feel that I've evolved and grown so much as a person. And that is invaluable! I know I wrote a similar post recently so I shouldn't go in to it that much deeper.

Although, a part of me is starting to long to go back home. I don't know if it's mentally because I know that it's soon or because my friend's are there. Probably both, and because I feel that I need that "solitude", "stability" and "security" that might not exist in the same matter here. Even if I would have no problem living here, if all of my friends were here too! And I'm eager to start the Theatre School, if I get accepted that is. Which I really hope I do, then I'll have 3 awesome years ahead of me! We'll have to see what happens, I promise to keep you guys updated!

I'm also longing for the Swedish guys! Ha ha, yes, there's a huge difference in guys here and in Sweden. Now, if I may have the right to be shallow for a moment. I'm talking about the looks. Yes, I love the blonde, well dressed and preppy guy, that's kinda rare here. And I know that I'm gonna be so overwhelmed when I go out, maybe not just to the clubs, but just walking down the streets of Gothenburg or anywhere for that matter, because I'm gonna see these gorgeous guys a lot! I can't wait. But that doesn't mean that anyone of them are gonna be mine. That hasn't happen for the last 3,5 years, so why should it happen now? Ha ha, I guess I'll just have to have faith and hope that someday, somewhere he's waiting for me, and when he does I'll know and I'll feel it. I believe that "love at first sight" exists, and I'm gonna find it! Even if it's gonna take me a while!

OK, I'm gonna have to fix my B-day present for Charlie now, she's going away to teach Pole Dancing, and I'm gonna take the time while she's gone to finish it! So when she comes home again she's gonna get it! I hope she likes it!

Take care!

//Frieda K*